Jag - en tolkning av mig själv

Smack that!

2011-04-26T00:01:00.002+02:00

Min filmkväll varade inte särskilt länge. Mina kära kollegor tog ut mej på "en" öl istället. Det blev en fantastiskt bra kväll trots att både jag och min sambo fick ta till knytnävarna (igen). Man börjar ju förtjäna sitt namn härnere plötsligt.

Jag har fått mycket skit för att jag slog CC och "henne". De förtjänade det och jag tror dom själva vet om det också. I alla fall han. Hon har någon form av borderline skulle jag tro så hon vet väl att hon borde känna att hon förtjänade det men hon känner nog ingenting egentligen.

Igår var det ingen jag kände som jag slog utan en kille som tycker det var helt okej att tafsa mej på brösten och nypa mej i rumpan. Inga hårda slag mest några knuffanden men jag ångrar att han inte fick mer.

Fick höra de mest underliga sakerna igår också som jag inte vet vad jag ska tro om. Only time will tell.

Jag har bestämt mej för att vara lycklig nu i alla fall. Fick ett mail av CC idag med hans uppgifter på räkningar som jag betalt under vårt förhållande. Självständig karl det där. Vafan såg jag i honom?

Hemlängtan!

2011-04-24T19:52:00.003+02:00

Så kom en söndag. En söndag i påsk. En söndag man borde fira med sin familj. Jag har fått hemlängtan. Idag vill jag bara packa ihop och fara hem för en stund. Bara en liten stund...

Det är inte en perfekt dag idag. Ingenting har gått fel men den känns inte bra. Jag känner mej ensam och lite ner. Jag känner mej argare på honom än vad jag brukar göra. Jag är ju inte arg längre. Varför måste jag vara arg idag då? Igår mådde jag prima, hela helgen mådde jag prima.

Inatt sov jag knappt något alls. Det började med att huset skakade till. Trodde det var för blåsten. Sen låg jag bara och tänkte på hur han har slösat bort 1,5 år av mitt liv. Hur lät jag det ske? Hur kunde jag ge honom det?

När jag tittade i tidningen på nätet imorse såg jag att det varit jordbävning i havet inte alltför långt härifrån. Det var det som fick huset att skaka till inatt och det är förmodligen därför jag vaknade av "oförklariga själ" hela natten. Det senaste skalvet var runt tre idag. Även om vi inte känner det särskilt väl så känns det ganska obehagligt. Tänk om det kommer ett stort skalv. Bor man säkrast om man bor högst upp eller längst ner i en byggnad då?

Nu ska jag titta på må-bra-film och låtsas att jag aldrig åt all den där chokladen idag.

Ett tack till den urusla situationen

2011-04-21T00:17:00.003+02:00

Jag tror atmosfären här får mig att gå vidare snabbare. Jag är långt ifrån hel och jag har långt ifrån accepterat det som hänt. Men jag är på väg, jag har börjat min vandring och jag har fått rutin på saker igen.

Jag har funnit en ny vardag som fungerar för stunden i alla fall och jag kan se ett liv utan honom. Jag vill se ett liv utan honom men framför allt vill jag ha ett liv utan honom.

Jag vill att allt det som hänt ska vara en dröm och jag vill vakna upp men jag känner ändå att de sista veckorna har givit mej så mycket mer erfarenhet och på något konstigt vis hade jag inte haft det så bra som jag har idag om inte allt det som skett har skett. På något vis får jag tacka situationen för att den givit mej det jag har just nu.

Jag har en kombo/sambo som jag trivs underbart med. Jag har en takterrass som gör att jag känner mej som en superstar. Jag får mat serverat vissa dagar och andra dagar serverar jag maten. Jag har kommit närmare personer härnere som jag aldrig trodde jag skulle komma nära.

Jag måste vara tacksam för det som livet givit mej efter den "katastrof" som jag faktiskt anser att jag befann mej i.

Tack CC för att du räddade mej ifrån en skitstövel som dej. Även om du säger att vi aldrig hade en bra relation så vet jag att du ljuger för dej själv. Du kommer aldrig få något bättre än mej och en dag kommer du vara bitter för hur du kastade det finaste du hade i sjön. Men det är väl sådant man gör när man inte har alla bestick i lådan. Ha ett bra liv!

Jag fortsätter min färd och jag vet att det som inte dödar en gör en bara starkare. Watch out! När jag är hel igen kommer jag bli farligt oemotståndlig.

Thank God he's gone!

2011-04-18T23:12:00.002+02:00

Det har nu gått en stund och jag kan inte påstå att jag kunnat smälta särskilt mycket mer ändå.

Jag har flyttat ut från honom nu, inte för att han var hemma de senaste veckorna men jag bor inte längre med hans saker i alla fall. Jag hittade ett ultimat boende och en underbar room-mate.

Han flyttade in med "henne" i vår lägenhet igår. Han verkar vilja förneka att det funnits något mellan honom och mej tidigare. Det kanske är lika bra. Jag börjar själv känna mej osäker på om det verkligen fanns något där? Kan man göra såhär mot varandra om man verkligen är kär i varandra?

Just nu känns det tomt och ensamt men väldigt skönt. Jag har blivit av med den största tumören i mitt liv. Det känns som om jag kan anse mej själv som friskförklarad nu när jag slipper ta hand om någon som borde varit min pojkvän men mest betedde sig som min son.

Nu är det dags för mej att skapa rutiner i vardagen igen och efter det börjar jag jakten på att finna mej själv på nytt.

En gång ashole alltid ashole. En gång någons prinsessa, i framtiden någon värdigs prinsessa.

Jag blev nog aldrig riktigt klar...

2011-04-11T22:14:00.003+02:00

Tolkningen av mej själv var felbedömd. Jag behöver nog fortfarande tolka och utvärdera mej själv. Men framförallt måste jag se över mina sidor en hel del.

Att blunda för något som varit sant så länge är för mig nu helt ofattbart. Hur kunde jag? Att inte förstå det man faktiskt ser? Jag trodde att jag var smart. Att känna sig sårad när ett svin lämnar en? Borde jag inte vara lättad och glad?

Ibland känner jag mig faktiskt lättad och glad men just ikväll känner jag mig arg och det känns som om inget jag säger når fram.

Jag lämnar min blogg om distans (som förövrigt mest legat på is) och börjar tolka mig själv igen.

Välkomna på nytt!

The End...

2010-07-15T13:36:00.002+02:00

Jag tror min tolkning av mig själv slutar här.
Jag tror det som tolkas kan redan har tolkats färdigt.
Jag tror inte jag ska gräva mer på djupet längre.

Jag - en tolkning av mig själv = Slutförd!

Jag kommer utan tvekan ta upp mitt bloggande igen, men den gången i en annan skepnad. Den gången ur ett annat perspektiv.

Jag väljer att avsluta detta nu. Tack för tiden som varit. Vi kommer att höras, vi kommer att ses. Lämna er mailadresser i kommentarsfältet så håller jag er uppdaterade om när den nya startar upp.

Nu sitter jag och räknar ner minutrarna till CC kommer (710 minuter kvar i skrivande stund).

Ha en helt fantastisk tid tills vi hörs igen! Tack för allt stöd, alla råd, all kritik och all tid jag fått av er!

Stora kramar!

Take it all or leave it all

2010-06-28T22:37:00.004+02:00

Det var min tur att ställa lite krav. Tvinga honom att välja. Det var min tur att vara den drivande i utvecklingen av vår relation.

Förra veckan var smått kaotisk. Jag fick för mej att det inte fungerade mellan oss vilket slutade i ett eländigt sms till den stackars pojken. Inget fult sms på något vis, bara ett upplysande om att det här kanske inte var rätt för oss. Det här är det som är mest jobbigt med att vi är i olika länder. Vi kan inte slänga oss på luren eller ta första bästa tåg. Vi måste planera mer eller konversera digitalt.

Efter många turer och mycket snack om vad som funkade och vad som inte funkade så hade vi helt ombytta roller där han var den som ville backa ett steg och ta vår relation till en none-relation igen eftersom vi hade det så bra då. Jag var inte villig att backa dit där han får suga allt det bra ur mej och sen inte behöva ta nån form av ansvar eller ha några som helst åtaganden.

Så det blev jag som fick sätta lite press och krav på honom. Take it all, or leave it all! Han sa att han var alldeles för kär för att kunna helt lämna det vi har. Han gillade mej alldeles för mycket för att kunna lämna och inte veta om vi skulle ses igen. Så nu är vi formellt Han & Jag men med viss prövotid. Haha, jag tyckte det var en bra lösning att se hur vi kan handskas med det här tills han kommer hem på semester i mitten på juli. Prövotid it is.

Och nu har vi det alldeles perfekt tillsammans men som jag längtar efter honom. Varje natt är en plåga och jag vill bara känna hans armar omkring mej igen. Jag vill bara ligga i sängen med honom en hel dag och prata om allting som egentligen inte betyder någonting. Jag vill bara strosa omkring med honom hand i hand. Jag vill bara att han tittar på mej på det där viset som gör att jag blir övertygad om att det är mej han håller kär och ingen annan...

Men om typ 3 veckor så får jag göra allt det där... *lääääängtar*

Klokoklok.. Klok... Oklok...

2010-06-24T19:11:00.003+02:00

Jag har inte fått rätsida på något. Allt är avigt och trasigt.. Vet inte hur jag ska förklara det hela... Ibland är det vi, ibland är det inte vi. Jag känner mej bortkastad och utnyttjad utan anledning. Vi pratar om allt just nu och det känns befriande.

Men nu ska det firas midsommar i Småland. Jag försöker förklara när jag är hemma igen.

Ha det bäst, Livet är en fest (eller inte, eller ibland)!

Det är rätt. Han är rätt.

2010-06-16T22:50:00.002+02:00

Det är rätt...
..Annars skulle inte mitt hjärta skutta så när jag tror att det är han som sitter där på tunnelbanan, eller står där i kön på ICA-butiken. Jag ser honom överallt, eller jag ser i alla fall delar av honom i alla jag träffar nästan.

Det är rätt...
..Annars skulle jag inte stanna kvar hos någon som lämnade mej för att flytta flera hundra mil. Han är den som bor längst ifrån mej av alla jag känner och ändå känns det många gånger som om han är närmast.

Det är rätt...
..Annars skulle jag inte känna hans armar omkring mej varje gång jag ska sova. Jag kan till och med känna hans andedräkt i min nacke, höra hans andetag. Har jag riktigt mycket fantasi så kan jag känna hans fingrar fläta sig om mina.

Jag har aldrig mått så bra förut. Jag har aldrig mått så dåligt förut. Det finns ingen som skänkt mej så mycket glädje som han har. Det finns ingen som skänkt mej så mycket tårar som han har.

Jag undrar när han kommer hem för gott. Jag undrar om han kommer hem för gott *hoppas*

Det går inte ihop...

2010-06-12T20:41:00.004+02:00

Nu har det kommit en dag då jag bara kan fokusera på tveksamheterna och inte glädjas och det bra. Vafan finns det för vits med det liksom? Är det inte mycket bättre att bara ta tillvara på allt som är fint? Kan jag inte bara förtränga det jag inte gillar?

Vi hade fantastiska dagar därnere. Allt gick så lätt och vi alla tre hade så kul tillsammans och CC och jag hade det så mysigt ihop. Ändå hör jag bara vissa saker eka i mitt nu så tomma huvud. Jag ältar, begrundar och vänder på saker jag inte borde. Varför kan jag inte bara släppa det och njuta av att jag äntligen fått honom som jag helst av allt ville ha?

Varför måste jag reta mej på att han inte offentligt vill visa att vi tillhör varandra (jävla facebook)? Varför stör det mej att han aldrig nämner mej där eller berättar där hur kul det skulle bli att jag kom ner när han kan göra så för sin syster? Vafan, jag har ju fått träffa hans mamma, det måste väl betyda nåt. Hela hans familj vet att jag finns, det innebär väl något? Varför vill jag då så gärna att han ska visa hela världen att jag finns? Har det här med nån inre osäkerhet att göra? Jag orkar inte brottas med hjärnspöken nu.

Jag var ju lycklig innan, borde jag inte vara överlycklig nu då? Varför känner jag mej bara osynlig då?

Det är något speciellt med den 4:e

2010-06-10T18:32:00.002+02:00

Den 4:e november för många år sedan träffade jag Ryssen, den 4:e december bestämde vi oss för att det skulle vara vi, bara vi.

Den 4:e augusti för några år sedan blev jag och Exet ett par. Och den 4:e juli året efter flyttade han ut (samma dag som han låg med Mrs Drama).

Den 4:e december för 1,5 år sedan var min systerson planerad att komma till världen men bestämde sig för att komma ut redan i augusti istället.

Den 4:e juni 2010 blev jag och CC ett par... *happy*

Mer är såhär orkar jag tyvärr inte uppdatera er eftersom jag inte fått i mej föda eller vätska på 1,5 dygn. Jäkla magsjuka. Men resan var fantastisk...

Om 24 timmar kramas vi...

2010-06-02T21:35:00.003+02:00

Jag skulle kunna kalla mej bostadslös eftersom jag sen i söndags helt saknar adress. Min lägenhet är uthyrd men än har jag inget kontrakt på lägenheten i Stockholm som jag bor i. Jag är liksom lite lägenhetsvakt tills det att kontraktet är godkänt och så. Tur att jag inte är hemlös, jag saknar typ bara adressetiketten =)....

Imorgon bär det av till Malta igen och det känns äkta mys. Strumpan och jag ska ha fantastiskt skoj samtidigt som jag ska ha äkta Mys med CC. Två av mina favoriter på samma ställe. Det kan inte bli annat än succé.

Förövrigt älskar jag huvudstaden eftersom den har så mycket att bjuda på. Har en massa evenemang inplanerade hela sommaren och det är så skönt att man här kan göra saker själv utan att det verkar konstigt på något vis. Jag bor ju på världens bästa ställe också, Östermalm, 3 minuters promenad till Stureplan (men det typ skrämmer mej).

Jag ser så mycket fram emot när CC kommer hem så att jag kan visa honom allt det fantastiska jag upplever här...

Lev väl medan jag tar time out från livet och bjuder in sol, drinkar, bus och mys i några dagar ;-)

Huvudstadstös

2010-05-25T21:18:00.003+02:00

Oj, det har gått två dygn sen sist o jag har både hunnit flytta och boka nästa resa ner till Malta =).

Från och med idag har jag lite smått börjat flytta till vår huvudstad. Och jag bara älskar att höra trafiken utanför. Älskar det knarrande golvet under mina tassar. Älskar att inte nå till de översta hyllorna. Men mest av allt älskar jag att det tar mindre än en halvtimme från jobbet och hit. Kontraktet på lyan är ännu inte färdigt så jag smygbor bara lite här ;-).

Vad gäller resan så sticker jag nästa torsdag med bästaste Strumpan. Hon och jag ska hänga en massa medan CC jobbar. Det kommer bli super. Hade det varit första gången jag skulle ner så hade jag nog helst velat åka själv (precis som jag gjorde) men nu känns det bara kul att Strumpan ska med så att vi kan upptäcka ön.

Trots bara massa bra grejer idag så har jag en otäck känsla i kroppen, en tung klump :s... Hoppas det är borta till imorgon.

Ron lärde mej om varför

2010-05-23T19:08:00.002+02:00

Det är sådant sammanträffande att jag faktiskt efter den sista veckans funderingar precis i skrivande stund avslutade boken om Ron Jeremy - Hårdaste mannen i showbiz. Helt klart läsvärd för alla oss som inte följer de sociala reglerna i relationer.

Han pratar mycket om emotionell och fysisk monogami och under bokens gång så lärde han mej mycket och han fick mej att förstå varför jag kan leva som jag gör.

Jag gillar nog den här söndagen ändå. Jag har legat i soffan hela dagen och läst med en längre paus för matlagning. Om några dagar kommer jag att se ut som en broccoli för jag har ätit närmare ett kilo broccoli den senaste veckan =p...

Näe, nu kastar jag mej in i böckernas land igen.

Gos på er!

Slutet på något är början på något nytt....

2010-05-23T14:31:00.002+02:00

Idag vill jag sluta mina ögon och vakna upp någonstans.
Jag längtar mer än någonsin att få komma härifrån.
Jag önskar mej mer än någonsin en nystart.

Flytt till det nya

2010-05-22T20:02:00.003+02:00

Det är så mycket som snurrar runt hos mej just nu. Flytten är nog det jag tänker mest på. Och CC förstås.

Ingenting är färdigt med flytten än trots att jag räknar med att flytta till nästa helg. Efter nästa helg är jag storstadsbo på riktigt och det skrämmer mej som fan, samtidigt som jag längtar så. Jag bor ju i storstad nu också, men inte i huvudstaden. Och jag längtar till Stockholm, jag känner mej som Stockholm, och snart är jag Stockholm.

Det hela har kommit så plötsligt och jag är så rädd för vad som händer mellan mej och mina vänner när jag far. Men jag vill tro att jag har kvar de jag önskar ha kvar. Visst jag kommer inte se dom lika ofta, men det är ju inte flera hundra mil jag flyttar, såsom CC gjorde.

Jag längtar efter ljumna sommarkvällar i Humlegården med champagne och jordgubbar.
Längtar efter söndagspromenader på Djurgår'n.
Längtar efter uteserveringarna på Söder.
Längtar efter stadens ljud om natten.

Det här kommer bli bra. Jag kommer finna min plats i huvudstaden.

Han läser mej som en öppen bok..

2010-05-19T23:26:00.003+02:00

Jag kände att jag var tvungen att prata med CC igår. Ventilera lite liksom. Se vart han stod och vad han kände. Jag tyckte mej få en ganska god förklaring av honom. Han fick mej att må mycket bättre. Han fick mej att förstå att det inte är något fel på mej trots att jag inte faller inom ramen för hur en kvinna förväntas vara, förvantas känna och förväntas agera.

När vi har sådana samtal som vi har inatt så blir jag änmer säker på att han är den rätta för mej. Han vet på vilken nivå han ska möta mej utan att jag ens behöver berätta om min sinnesstämning. Han vet vad han ska säga och han vet hur han ska lägga fram saker för mej så att jag tar dem på rätt sätt.

Vi pratade om det vi har. Våra åtaganden, våra "svängdörrar". Vi är båda eniga om att vi skiljer på fysisk attraktion och emotionella tillstånd. Han tycker att jag är mycket konsekvent för att vara kvinna. Hmm, jag vet egentligen inte om jag tycker det är bra eller dåligt. Ibland önskar jag bara att jag fall inom ramen för "normal".

Jag har börjat förstå varför jag kan göra såhär utan att varken själv må dåligt av det jag gör, eller känna svartsjuka över det han kan tänkas göra. Det har inte bara med tillit och förtroende att göra. Det har även med säkerhet att göra. Jag känner mej ganska säker att han aldrig kommer hitta någon som kan mätas eller jämföras med mej så jag har liksom ingenting att oroa mej för. Skulle han hitta någon ny (på kärleksplanet) så skulle hon ändå inte vara i närheten av den person jag är. Därför skulle det då bevisas att jag aldrig var rätt för honom (just nu är jag rätt, blir jag utbytt var jag tydligen inte rätt i framtiden). Det han söker nu är mej. Det han får nu är mej. Skulle hans värderingar förändras så får dom väl göra det, det är inget jag kommer att kunna styra över. Jag vet ändå att ingen av hans framtida kvinnor (som jag hoppas kommer vara noll till antalet) kommer vara lika mej och det gör mej glad och upprymd på något absurt vis.

Jag lovade honom att gå i säng i tid ikväll så nu får jag allt ta och bädda ner mej... Ciao!

Frizon....

2010-05-18T20:18:00.002+02:00

Från början var min blogg min frizon. Den som ingen i "min verklighet" visste fanns.

Den fanns för sådana här tillfällen. När jag har något jag måste få ur mej, men ingen att säga det till. Nu uppfyller inte bloggen samma syfte längre. Så snälla jag ber er som finns i min verklighet. Ställ inga frågor om det jag tänkte skriva nu. Ta inte åt er, för jag kommer inte be om ursäkt. Jag måste bara få skriva om sådant jag inte kan prata om.

Utan vidare anledning så har jag gått ner i en svacka. Jag har säkert svaret inom mej, men jag orkar inte ta reda på det. Jag känner mej ledsen på världen men det känns som världen tycker att jag ska vara ledsen på mej själv.

Vi är alla av olika åsikter. Vi har alla olika sätt att leva. Måste jag då bli misstrodd för hur jag har valt att leva? Måste man då ta för givet att det jag känner inte är på riktigt?

Jag är en människa som styrs av känslor, en person som har god kontakt med min emetionella sida. Jag kan känna mej fysiskt attraherad av personer men ändå ha mitt hjärta på ett annat ställe. Jag vill tro att min kärlek för CC är lika stark som den jag hade för Ryssen. Det känns så, det vet jag, för jag kom ihåg hur det kändes med Ryssen.

Men, min och CC's relation är aningen komplicerad. Vi hade bara börjat dejta varandra när han for ner. Vi hade inte kommit längre än så. Vi hade vissa klausuler i vår relationer. Klausuler som gav oss rätten att vara med andra om vi skulle vilja. Men denna klausul innefattade också ett åtagande, ett åtagande som innebar att alltid vara uppriktiga mot varandra. Jag hånglar med män, när det känns rätt att göra det. När jag känner en fysisk attraktion. MEN! Där tar det slut. Känns det som mer än just fysisk attraktion så skulle jag aldrig ge mej hän.

Jag kan skilja på kärlek och sex. Jag vill inte höra att det är omöjligt. Jag vill inte höra att det inte går men framför allt vill jag inte höra att mina känslor för CC inte är på riktigt om jag kan göra något sådant.

Mina känslor för CC kan jag inte mäta med någonting annat. Mina känslor för CC är inte svagare bara för att jag hånglar med en snygging. Går jag däremot på en dejt med en gammal flamma så kan jag förstå om man blandar in mina känslor.

Fysisk attraktion kommer man alltid känna för andra. En del låter det vara bara så, andra tar det ett steg längre... Jag orkar inte bli misstrodd. Jag vill inte känna mej mindre värd. Mina känslor är mer äkta än ni anar. Jag börjar förstå att det här är mannen som jag kommer att börja älska, jag börjar förstå att det här är han som jag vill bli gammal med. Så jag förstår inte varför jag ens måste haka upp mej på samhällets normer, men det är väl för att det känns tungt att misstros.

Om ett par veckor lämnar jag nog Sverige igen för att få uppleva en helg med CC. Utveckla det vi har. Kombinationen av fysisk attraktion och blödande hjärtan...

Snälla verkligheten, inga frågor nu, jag vill inte försvara något som ter sig så självklart för...

Frågan är inte om jag åker ner igen, utan när!

2010-05-12T18:25:00.003+02:00

Nu är jag alldeles strax hemma igen. Har jobbat hela dagen och bara drömt mej tillbaka till CC. Börjat titta på datum för nästa resa. Början av juni låter som en bra plan tycker jag.. Hmm, undrar just vad min arbetsgivare kommer att säga om jag ska vara borta en vecka i månaden. Jobbet kanske inte blir så långlivat då.

Som ni förstått har jag haft det alldeles underbart. Han är alldeles underbar. Malta är alldeles underbart. Våra känslor för varandra är alldeles underbara.

Jag vet inte hur länge jag kommer att klara mig utan honom. Samtidigt som han har det så bra därnere så vet jag att i det långa loppet kommer det att äta upp mej inifrån och jag vill inte att det ska göra det. Jag kommer att vilja ha hem honom förr eller senare. Jag försöker leva i nuet och vara lycklig att allt går så bra hittills, frågan är hur länge jag kan leva så...Frågan är hur länge jag vill leva så....

Snart flyttar jag ifrån min kära hemstad också om allt går som planerat. Det kanske kan skingra mina tankar lite eller så gör det bara att jag saknar honom mer för att jag inte har mina vänner nära. Tur att jag snabbt kan ta mej till dem ändå...

Massa puss!

Stanna tiden en stund....

2010-05-09T20:43:00.002+02:00

Jag har fått min alldeles egna låda här.
Ni vet en byrålåda.
Där jag kan ha mina grejer.
En sådan som gör att jag inte behöver ta med mej allt hem igen.
En sådan som gör att jag har grejer när jag kommer ner hit nästa gång.

Vår relation utvecklas mer och mer och mer, hela tiden. Jag trivs så bra med honom och vill inte tro att det bara är två dagar kvar till vardag nu.

Jag har aldrig träffat honom så gosig.
Aldrig hört honom så mysig.
Tänk om det här skulle fungera på riktigt.
Ibland vill jag tro det.
Det känns inte helt avlägset.

Jag ska njuta av den sista tiden med honom för den här gången och börja planera nästa resa ner. Jag är kär och jag älskart!

Jag vill inte åka hem

2010-05-06T20:35:00.003+02:00

Jag har det så mysigt härnere. Vill inte åka hem! Jag kanske ska fejka min egen död så kan jag hänga här hur länge jag vill ;-)... Hmm, näe kanske ingen bra idé då.

Har myst ner mig i CC:s säng nu och väntar på att han ska komma hem från jobbet. Då ska vi mysa o gosa lite innan det är dags för en partykväll. Har suttit i solen och druckit öl sen frukost men var tvungen att ta en paus från det eftersom mitt huvud påminde mig om att det behövs vatten för att klara sådant. Råkade visst somna ett par timmar också...

Hihi, det här är inte som en vanlig semester. Det här är mer som att testa på livet som hemmafru utan barn. Han går till jobbet o gör pengar medan jag har fördrivit tiden till sådant jag gillar, sol, alkohol och shopping. Hittade dock inget att shoppa (mer än öl då :p). Ska ge mej iväg på riktigt till butikerna någon dag o försöka hitta en bra klänning till ett kommande bröllop i höst.

Näe, nu ska jag förbereda mej inför hans hemkomst.

Må väl allihopa!

2010-05-05T16:49:00.003+02:00

Sådär... Mitt första dygn här nere har snart passerat. Min Man är på jobbet nu medan jag får njuta av solen och bara ta det lugnt. Imorn tänkte jag ge mej ifrån lägenheten till och med, hihi.

Så jäkla fantastiskt det känns att få träffa CC igen. Men, jag måste nog erkänna att det kändes lite stelt de första minuterna. Men nu är allt i sin ordning igen och vi har svårt att hålla händerna ifrån varandra...

Jag kan nog tänka mej att flytta hit o bli lyxhustru. Hihi, CC - make some money, please! Igår tog vi hand om varandra, var ut och åt (första gången vi går ut och äter tillsammans faktiskt), tittade på film, myste järnet. Fan, jag vill inte åka hem... Hoppas vulkanaskemolnet kommer tillbaka så att jag blir strandsatt här...

Massa kramar till er därhemma, ska försöka skicka upp lite sol!

När man förväntar sig det som minst...

2010-04-30T11:23:00.001+02:00

Givetvis var det hela ett missförstånd och jag tror honom faktiskt. Det där med digital kommunikation i skrift kan lätt bli fel och jag har fått en ordentlig ursäkt av honom. Alla därnere vet vem jag är och att jag kommer att komma dit ganska så ofta i fortsättningen om allt går som det ska. Det är bara hans chef som inte vet att jag existerar och det är för att han inte är där så ofta. Jag får väl på något vis försöka hålla tassarna borta från honom när chefen är med, eller så kanske det löser sig när jag väl är där.

Och vet ni vad som hände inatt? Jag fick en riktig kärleksförklaring av honom på mail. Han förklarar att han fick ett sådant infall att bara dela med sig till mej av den glädjen han känner att jag snart är hos honom. Han berättar för mej hur glad och förväntasfull han är och hur mycket han har längtat. Igår berättade han också att han börjar förstå att det inte finns någon kvinna som kan mäta sig med hur fantastisk jag är så han tyckte jag skulle fixa jobb på Malta SNARAST.

Tyvärr tänker jag inte göra det. Har ju en lägenhet på gång precis vid Stureplan. Inget man kan tacka nej till liksom trots att kärleken är nära att få mej att göra just det.

Han gjorde min dag så fantastisk av hans fina ord. Han berättade att han vet att han inte alltid har så lätt att dela med sig av sina känslor och tankar men att det inte betyder att han inte tänker på mej för det gör han!

Ha nu en fantastisk Valborg medan jag går runt i mitt Lyckorus!

Massa puss till er alla (Alla inkluderar bara er jag gillar, spionerna är borträknade)!

(4 dygn och 9 timmar kvar tills jag får träffa den fantastiska mannen igen)

Det känns som en pungspark...

2010-04-22T22:28:00.002+02:00

...När jag kommer till insikt att ingen därnere vet att jag existerar
...När han inte verkar bry sig ett skit om vad jag gör, hur jag mår, eller vad jag känner
...När allt går från gulligt till hårt och kallt
...När allt verkade så bra men blev så dåligt

Det känns som ett stort misslyckande att jag ännu en gång klev på samma mina. Vill jag ens hälsa på honom när jag inte ens öppet kommer att kunna visa hur mycket jag tycker om honom? Varför vill han dölja mej i sitt nya liv?

...Förmodligen för att han är som alla andra....

Längtan till närheten

2010-04-21T14:26:00.001+02:00

Ja, så var det ett tag sen sist igen.. Man glömmer så lätt, o så händer det så mycket och då glömmer man ännu lättare. Mellan CC och mej går det upp och ner för att sedan vända till ner och upp. Just nu känns det väl ganska bra och fint. Vi har ju allt som oftast en god relation till varandra men så får jag för mej att jag vill så mycket mer än vad han vill. Jag längtar så mycket mer än vad han gör. Jag saknar så mycket mer än vad han vet. Hmm, då blir jag irriterad och får för mej att jag inte tänker tycka om honom något mer. Och ja, ni alla vet ju hur man kan styra över sådant?

Jag blir sur på mej själv för att jag håller mej till bara honom. Vem säger att han gör detsamma? Vi har ju inte lovat varandra något. På något vis litar jag ändå på att han inte heller springer runt bland massa flickor därnere. Men varför litar jag på det egentligen? Han är inte skydlig mej att vara mej trogen. Han är inte skyldig mej att vara ärlig. Nu törs jag inte ens räkna ner dagarna tills jag ska åka. Vem vet om planen går tills dess? Och törs jag ens sätta mej på ett plan ner?

Fan, jag vet inte vad jag vill eller vad jag känner längre. Vet inte vad jag vill känna eller vad jag hoppas på. Han ska ju som sagt vara borta i minst två år. Ska jag verkligen gå hemma och vänta? Ska jag hålla mej trogen trots att jag inte har den blekaste hur han är? Tänk om han aldrig kommer hem? Tänk om han hittar någon därnere? Tänk om jag redan är bortspelad och glömd från hans håll.

Det är vår nu. Det är om våren jag mår som bäst. Det är då jag vill dejta som mest. Ska jag verkligen låta det gå mej förbi för att jag råkar vara kär i honom? Eller ska jag leva i två världar? En värld där han är min pojkvän bosatt långt långt bort och en värld där jag bara har mej och får dejta och träffa vem jag vill på vilket sätt jag vill?

Just nu har jag en fruktansvärd längtan efter närhet och det är inte närheten till honom jag längtar efter. Det är närheten till någon. Jag behöver den där omfamningen, den ömma kyssen, de leende ögonen. Behöver någon som tar min hand, pussar min panna och viskar mitt namn. Längtan blir än värre när jag pratar med Smiley.. Damn, lika charmig som vanligt men fortfarande med tjej omkring sig...

Upp som en sol... ner som en pannkaka

2010-04-14T20:19:00.003+02:00

Japp, idag gick det för nedför då. Han är syrligare än ett omoget rönnbär. Och det helt utan anledning om ni frågar mej. Jag har faktiskt aldrig varit med om nån som är så lättstött när han inte blir bekräftad.

Jag råkade visst förolämpa honom idag för att jag inte berättade hur duktig han var som hade tagit upp träningen igen. Men hallå? Man bekräftar väl sig själv, det är väl inte meningen att nån annan ska behöva göra det?

Sen kan jag förstå att bekräftelse från annat håll känns bra. Men för att få det av mej krävs det att man förtjänar det. Han berättar ju aldrig för mej hur duktig jag är eller att jag har gjort nåt bra. Varför ska jag göra det för honom då?

När han frågar mej hur mitt (fortfarande relativt nya) jobb fungerar.
När han frågar mej hur jag mår.
När han frågar hur jag har haft det.
När han frågar hur min dag har varit.
Först då kan jag överväga att ge honom creds för nåt.

Jag hoppas vi lyckas få tid att talas vid ikväll för jag mår inte bra av hans sura sida..

Föga förundrad

2010-04-13T14:17:00.001+02:00

Veckan började för illa. Jag hade sönder min dator. Jäkligt dumt. Ett råd och tips till er: Snälla, avinstallera inte drivrutiner för skärmen på en laptop! Mitt liv börjar om från noll igen. Inget blev räddat. Det kanske hade varit möjligt. Men eftersom jag råkar vara blondin så tänker jag inte gå till en återförsäljare och berätta hur jag klantat mej. Jag valde helt enkelt att lösa problemet själv! Kamerabilder sen 10 månader tillbaka is all gone, men jag behövde inte skamset berätta vad jag gjort.

CC och jag har gått från lyckorus till normalt igen. Inte dåligt, bara normalt. Men det känns helt okej och jag tror att vi kommer att mysa ikväll igen nu när jag har dator. Det blir lite svårt att göra sådant när han inte har telefon och jag inte hade dator. Nu är allt sådant återställt och vi ska nog kunna få lite tid för varandra. I lördags förfestade vi ihop. Eller han var nykter och jag satt hemma och drack vin. Riktigt mysigt. Det kanske är sånt här som gör att det kan funka mellan oss.

Idag är jag dock inte lika säker på att det kommer att fungera. Dels har han varit lite avig och sen har jag varit lite bitter. När sedan Smiley hör av sig efter nästan ett års tystnad så blir man bannemej förvånad. Vi ska hitta en dag när vi kan ses och äta glass ;-). Vi får se hur det går, ofta är det ju mycket snack och lite verkstad när det gäller honom...

Ciao!

Först efter tolv börjar klockor slå...

2010-04-10T01:41:00.004+02:00

Jag hade gått och lagt mej för länge sen men så ringde det en massa... Först ringde den där toffelhjälten som jag råkade möta på när jag var ut för några veckor sen = Jag svarade inte..

Sen ringde en gammal vän från förr för att diskutera hockeyframgångar = Mycket trevligt samtal.

Sen slutade det aldrig ringa in Videosamtal på Skype. Det var mycket riktigt CC som ville säga godnatt nu när han kommit hem från krogen. En mycket full ung man, precis som på den tiden när han bodde här ;-).

Nu kan jag inte sova.. Och jag som ska upp tidigt imorgon.. Men lite kedjerökning kanske hjälper.

Ciao!

När känslorna tar över...

2010-04-09T11:12:00.000+02:00

Någonting har hänt och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Samtidigt som rädslan att allt ska gå utför finns där så kan jag inte ge tusan att gå runt och le som ett fån. Jag tror aldrig vi har haft det så bra som vi har haft det den senaste veckan.

En sida hos honom har kommit fram som jag inte sett förut.
En sida som jag gillar otroligt mycket.
Han visar mej uppskattning på för mej ett främmande vis. Visst har han sagt förut att han gillar mej och vill vara med mej. Men inte på det viset och med den kontinuiteten som han gör nu. Jag får mail om att han längtar tills jag kommer ner. Vi pratar om fina saker på msn och om hur framtiden för oss inte är omöjlig.

Han talar om att jag har större makt över situationen än vad jag själv förstår. I och för sig tycker jag att det är ganska skrämmande med den makten men jag kan inte låta bli att leka lite med tanken på hur jag ska utnyttja min nyförvärvade makt på bästa sätt... Hmm, tänk om han skulle flytta hem. Nej, nu är jag ute och drömmer för mycket. Jag hoppas han kommer hem inom 3 år och jag hoppas vi lyckas hålla dessa 3 år. För om det ser så ut så vet jag vem jag spendera resten av mitt liv med...

Jag, överdriven? Icke då.. Jag har bara höga visioner och styrs emetionellt. Imorgon kan mitt intresse för honom helt ha svalnat, men det vill jag inte tro....

Han gav mej vita rosor och log. Log på ett sätt som bara han kan göra

2010-04-06T01:58:00.004+02:00

Jag är lycklig just nu. Mår fint just nu. Klockan är två och jag borde sova för länge sen men jag kan inte. Jag är fylld med hopp. Tänk om det här skulle funka mellan oss trots alla dessa hundra mil emellan?

Just nu känns det som att vi är gjorda för varandra oavsett distansen mellan oss. Kärlek kan väl övervinna allt säger man? Idag är jag säker på att det uttrycket är sant. Imorgon när jag vaknar är det bara 4 veckor kvar tills jag får träffa honom. Det ska bli underbart. Hoppas den här känslan sitter i tills dess.

Vi har setts över Skype idag. Och det finns en romantisk sida hos honom som han inte varit så duktig på att visa tidigare. I alla fall inte nykter. Men idag har han vikt pappersrosor till mej. Det låter kanske som en liten grej, men det är sättet han gör det på som räknas och han fick mej alldeles glad och lycklig.

Jag kanske har oroat mej i onödan. Allt kanske kommer att fungera nu när han börjar få ordning på allt därnere. Just nu vill jag leva på tron att det är så i alla fall.

Jag ser såååååå mycket fram emot att få träffa honom igen. Att få hålla honom, att få kyssas med honom, att få kramas med honom och att få skeda med honom...

4 Veckor går snabbt. Snart står jag framför honom igen och kan inte sluta le....

(Jag tror det kallas kärlek och kärlek ska sättas på prov, det är så den växer sig starkare)

Jag är schizzo.. eller kluven kanske =p

2010-04-03T01:20:00.003+02:00

Idag är jag på sjukt bra humör. Allt känns underbart lätt och fantastiskt. Ni förstår, jag vet inte alls vart jag har mej själv. Mitt humör sviktar ju värre än en trampolin.

Jag är inte arg på honom. Jag är nöjd med honom nu. Så pass nöjd att jag bokade mej en resa. Om en månad får jag träffa honom i en hel vecka *längtar*.

Står ni ut med att jag hela tiden ändrar min uppfattning om honom? För såhär kommer jag nog att vara =p...

Galla... Galla... Galla...

2010-04-01T12:13:00.001+02:00

Han har hört av sig. Några kommentarer på min FB-status. Man kan ju låtsas som ingenting eller så kan man ju vara dum och inte förstå. Jag vet inte vilken av vägarna som var hans. Det gjorde mej i alla fall ganska sur så jag drog iväg ett förklarande mail om varför jag var kort i ton.

Jag förklarade att jag hellre blir avklippt nu än sitter och väntar på något som inte dyker upp. Jag förstår att han har mycket att göra. Men om jag nu betyder något för honom så tänker jag bannemej kräva att han har fem minuter över till mej dagligen. Därmed basta! En så enkel fråga som hur jag mår har inte uttalats sen han for sin väg.

Är han värd min uppmärksamhet? Nej!
Kommer han att få den? Ja!

Ibland hoppas jag bara att allt går åt helvete för honom därnere så att han återvänder. Andra gånger hoppas jag att allt går utomordentligt för honom därnere så att jag aldrig mer behöver träffa honom. Splittrad, bitter och förtvivlad själ!

Men jag var på dejt igår..... Mjaaaääe.. Kändes mer som en kollega än en dejt.

För tom för att sätta rubrik

2010-03-30T15:31:00.001+02:00

Det är dagar som dessa som jag förstår att ens sjättesinne är starkare än man tror. Det har nu gått sex dagar sen senast jag hörde något av honom. Det var han som försökte övertyga mej om att vi skulle fortsätta hålla kontakten. Det var han som försökte lugna mej med förhoppningen om att digital kommunikation också skulle fungera. Jag skulle lyssnat till min inre röst. Varför kastar jag pärlor åt svin?

Det befarade har hänt

2010-03-26T16:04:00.001+01:00

Det är dagar som dom här som jag förstår att det aldrig kommer att hålla. Dagar då jag känner svartsjukan skölja över mej. Det är nätterna då jag vet att han är ute och festar flera hundra mil bort som är sömnlösa. Det är de nätterna då jag förstår att de vi hade inte längre finns.

Han kan vara helt oskyldig. Det vet jag också. Men försök intala min dåliga sida det. Jag är obekant med svartsjukan för det är inget vanligt fenomen hos mej och jag står inte ut med hur jag blir då.

Klockan är fyra och han har fortfarande inte knäppt på telefonen. Dagen är fredag och jag vet att det här innebär röj imorgon. Allt kändes ju så bra. Det kändes som vi hade allt under kontroll. Ända tills vi talades vid på msn i onsdags kväll. Jag vet inte vad som hände då, men något gjorde att jag ändrade inställning till det hela.

Imorgon är allt säkert lyckliga gatan igen, men låt mej vara bitter just nu. Förresten, 9 grader och solsken gör mej glad i alla fall =)

Now he's gone

2010-03-24T22:52:00.002+01:00

Jag har varit tvungen att återhämta mej. Finna mej i situationen. Hitta en ny verklighet att anpassa mej till.

Sådär, nu är det gjort! ;-)

Han flyttade i söndags. Nu bor han flera hundra mil ifrån mej och ändå känns det som att han är så nära ibland. Visst att bristen på kommunikation gör att han saknas mej. Men jag får mina dagliga mail och jag sms:ar honom varje morgon.

Under första halvåret kommer han inte att komma hem en enda gång. Han blir kvar i minst två år ser det ut som. Jag kommer att pendla från lycklig till tokdeppig. Vi får se hur allting går, om allting går.

Annars får man väl börja hålla en tumme för att ingenting går för honom därnere ;-). Än så länge önskar jag honom väl i alla fall.. Eller just nu i alla fall ;-)

Det kanske går det här. Eller så går det kanske inte. Men då kanske det finns nån annan för mej =)!

PUSS!

Det är dags på riktigt nu

2010-03-07T22:24:00.002+01:00

Kampen har börjat. Jag har satt igång det nu. Jag försöker ta avstånd, låta allt suddas ut. Det gör så jäkla ont men det är något jag måste göra.

Att inte säga godnatt till honom innan jag bäddar ner mej eller säga godmorgon när klockan ringer svider mer än jag trodde. Att inte uppdatera honom om vad som händer dagligen är så satans svårt. Jag försöker hålla mina fingrar i styr för att inte messa honom det där godnatt:et just nu. Jag låtsas att jag skriver det. Låtsas att jag skriver en massa till honom.

Han tycker säkert jag beter mej konstigt eftersom han inte vet varför jag tar avstånd. Men det är nog bäst såhär. Det gör så jäkla ont och jag vill inte det men jag kommer inte klara av att säga adjö dagen då han försvinner så det är bättre att låta honom försvinna nu.

Bäst vore kanske om han blir lite sur på mej så att jag kan bli arg på honom. Gråtkalas är alltid värre än bittra farväl.

Han är så bra på något vis men idag har jag jobbat hela dagen med att se det hemska hos honom.. Varför gör man såhär?

Det här är början på slutet

2010-03-06T21:08:00.003+01:00

Egentligen vore det kanske bäst att bara fade:a nu, bara låta allt sakta suddas ut tills där inte finns något kvar. Vad har vi att leva för? Vad har vi att hoppas på? Han har i stort sett jobbet i sina händer och jag går bara och väntar på att få höra den skrämmande nyheten. Den kommer att glädje mej, men den kommer även ge mej ett tungt hjärta som jag inte orkar bära.

Jag är aningen förtvivlad för jag vill så gärna önska honom lycka och framgång, men hans lycka betyder min olycka och hans glädje betyder min sorg. Det kan inte betyda att vi är menade för varandra.

Jag struntar fullständigt i vad han sa förra helgen att om där finns en glöd och om den glöden finns kvar när vi träffas igen så finns det något att satsa på. Jag vet inte om jag orkar det. Jag vet att jag vill det, men mitt krossade hjärta kommer att förbjuda mej.

Jag gråter när jag är ensam hemma. Jag gråter hela tiden inombords. Jag gråter när jag vaknar om nätterna och jag bär på en tyngd som jag gör mej olycklig. Jag försöker samma gamla vanliga jag. Jag försöker vara den charmiga tösen, den lätta flickan, den glada tjejen, men jag tror det lyser igenom att det är inte så jag känner mej just nu.

Jag är hjärtekrossad och väntar bara på att allt ska försvinna. Att bära hoppet om att det kanske kan vara vi ändå gör mej mer illa än att förstå att det aldrig kommer att bli vi. Jag vill inte hoppas på något som förmodligen aldrig kommer att slå in.

Jag trodde det bara fanns en livs kärlek. Han visade mej att det fanns minst två...

Tilliten började infinna sig igen men då kom nästa besked..

2010-02-26T17:11:00.002+01:00

Han har ett par jobb på gång på Malta. Han lär flytta dit. Jag vet hur äckligt jäkla bra den här mannen är. Han kommer få nåt av jobben i alla fall. Lämnar mej i kyla o elände. Men jag kan inte annat än vara glad för hans skull. Det här är en chans han inte kan missa. Men det kommer bli tomt för mej. Varför träffade jag honom för tre månader sen? Varför förälskade jag mej? Varför lät jag mej själv falla?

Det vore lättare om jag aldrig hade träffat honom.. då hade jag inte vetat att det fanns så fantastiska människor som honom... Fuck! Det händer alltid. Ryssen for iväg långt bort och nu gör CC samma sak. Mina sanna kärlekar letar sig utomlands och jag blir kvar här.

Men jag försöker blicka fram. Njuta av dagen, sluta oroa mej för framtiden. Tyvärr ser jag ingen annan utväg än att avsluta allt när han far iväg. Varför ska jag vänta på någon som kanske aldrig kommer tillbaka? Jag är lite för bra för att sitta på bänken.

Jag är glad, bitter, ledsen, lycklig o allt på en och samma gång. Jag är splittrad!

Snabbis

2010-02-18T22:41:00.001+01:00

Jag vet... Jag e dålig. Men det e för att jag inte vet vad jag klarar av att dela med mej av just nu... Jag är kär men jag litar inte på honom.. Kanske blir morgondagen en avgörande dag..

Idag är det precis 4 år sedan min stora stora kärlek lämnade mej. Honom glömmer man aldrig..

Jobbet går utmärkt!

Splittrad inombords och inte alls sådär glamorös utanpå idag

2010-01-31T20:56:00.004+01:00

Jäklar! Jag har ju glömt att uppdatera er. En helt fantastisk kryss! God mat, gott vin, god sprit, gott sällskap! Behöver väl inte berätta att vi knappt rörde oss utanför hytten? En jäkla massa mys!

Nu har det gått nästan en vecka sen dess och vår relation utvecklas för varje dag som går. Han tar mej som jag är trots mina brister. Jag vill minnas att jag än en gång sa olämpliga saker till honom, men han tar liksom det. Han vet att jag liksom han har historia. Visst han tror på att kunna bli kär 14 gånger per dag. Jag tror på att bli kär en gång i livet, och den chansen har jag redan avverkat. CC kommer som mest kunna bli second best, så är det. Punkt!

Ett leende jag gav honom en morgon när han hade varit sådär odräglig kvällen innan fick honom att kära ner sig totalt i mej, men sådant går tydligen upp och ner mest hela tiden. Jag har varnat honom för att mitt tålamod inte är oändligt men samtidigt är han nog alldeles rätt att vänta på. Bättre att ha tålamod och vänta än att lova och aldrig hålla liksom.

Det finns saker jag så gärna skulle vilja diskutera med någon men jag kan inte finna rätt person att diskutera det med. Det finns saker jag behöver stjälpa ur mej men som jag inte vet vart det ska ta vägen.

Jag känner mej sådär överbesviken utan större anledning idag. Jag vet inte varför jag lägger energi på en del grejer som jag skulle må bättre av att inte lägga energi på.

Imorn börjar jag jobba igen, Såååå nice!

Det är dags nu..

2010-01-25T01:23:00.002+01:00

Imorn åker vi! CC & Jag! Igår sa han till min bror att han var kär i mej samtidigt som han inte alls visade det för mej. Det gör mej inte så mycket för jag jag känner ändå att jag är säker på vad jag känner för honom. Vad han tycker om mej räknas inte, jag kan ju ändå inte påverka det. Jag lever idag. Lever nu. Jag försöker att inte bry mej om vad som händer om några månader. Han tycker om mej nu, jag tycker om honom nu.

Visst kan han vara ett jäkla fyllesvin ibland, men så är ju jag också.
Och visst kan han göra en del saker som är ganska ogenomtänkta mellan varven, men så funkar ju jag med.

Det ska bli alldeles underbart att komma ifrån med honom imorn. Vilken tid vi kommer att ha för varandra och inga måsten. Sweeet! Jag längtar!

Puss!!

Den fantastiska sidan av livet

2010-01-22T16:44:00.002+01:00

Jag mår fantastiskt. Jag mår underbart. Tänk om 2010 till och med blir bättre än 2009? Satan så härligt det skulle vara =).

Mys-CC sov hos mej inatt. Vi drack lite vin och myste en hel del. Han är för underbar och jag kan inte sluta le när jag är med honom. Fantastiske, underbare man! Vi bokade kryssen också så på måndag åker vi båt. Bara han och jag. Ska bli riktigt mys. Jag får inte nog av honom.

Vet ni vad som händer nästa måndag då? Jag åker ner till Malmö för att börja jobba =D. Underbart, jag fick jobbet! Introduktion i Malmö och det ska bli riktigt spännande och skoj. Jag har ju knappt varit i Malmö. Undrar om det blir flyg eller tåg dit och undrar hur jag kommer att få bo där. Jäklar så gott det känns att få börja jobba igen. Tack ni underbara för att ni höll tummarna för mej.

Puss & Kram på er Alla!!!

Han snubblar lite

2010-01-21T00:50:00.003+01:00

Inatt kom CC till mej. Full som en kastrull men gos som en aprikos. Jag har knappt sovit en blund men lyckades ändå genomföra intervjun idag och jag tror det gick bra. Håll tummarna för mej =).

När jag återvände hem strax efter tolv så låg den söta fortfarande och sov så jag kunde krypa ner bredvid honom o gratta honom ordentligt på hans födelsedag. Jag hade sådan vånda för hur jag skulle fira honom. Det blev något enkelt bara. Eftersom han uppenbarligen inte kan planera sin tid som jag vill så köpte jag honom en kalender som jag bokade in dejter med mej i ;-), bara ett par stycken men ändå =).

Han har även erkänt att han snubblar flera gånger om dagen för mej. Han vill inte använda ordet falla, men snubblar gör han jämt =). Han säger att vår framtid beror på mitt tålamod så uppenbarligen är han inte redo att springa in i det här än i alla fall. Jag kan absolut vänta, vi har ju trots allt inte träffats särskilt länge. Men när han ber mej visa tålamod så känns det som att det kan bli väldigt långdraget :s...

Sände honom ett grattiskort med posten igår. Tydligen det enda han fick så nu kommer han inte glömma mej i första taget, men det skulle han ändå inte göra ;-)

Något växer inom mej.. jag tror det kallas kärlek

2010-01-18T00:34:00.002+01:00

Vi skulle ju träffas i fredags. Det gjorde vi. Men inte på samma vis som sagts från början. CC skulle bli avtackad på sitt jobb och jag förstod att det skulle dra ut på tiden men han var optimistisk och trodde han skulle kunna vara hemma hos mej vid sju...

Vid sjutiden hörde han av sig och frågade om jag ville komma ner på stan. Så jag åkte ner. Fick alltså träffa hans arbetskamrater. Sen bar det iväg för några öl men vi åkte hem strax efter tolv.

Natten spenderade jag i hans famn i min soffa. Jag är nu övertygad om att det är honom jag vill ha. Vi gjorde saker jag aldrig gjort förut men som jag älskade. Vi pratade om saker som jag aldrig pratat med någon om förut. Vi gjorde sådant som jag bara kan göra med honom. Vid niotiden i lördagsmorse somnade vi tätt ihopslingrade och vaknade inte upp förrän klockan hade slagit eftermiddag för länge sen.

Jag blir annorlunda när jag är med honom och jag börjar gilla hur jag blir med honom. Visst, ibland känner jag mej bara som en stor toffel som följer hans minsta lilla rörelse men oftast känner jag mej bara så vacker och uppskattad med honom. Tänk om det här är den rätta? Vad gör man då? Är livet slut då eller börjar det då?

Only time will tell....

Att få saker utan att be om det

2010-01-14T20:34:00.002+01:00

Tack för att ni höll tummarna kära bloggisar för det gjorde ni väl ;-)? Intervjun idag gick alltså bra =). Jag har gått vidare för intervju 3 som kommer i nästa vecka. Shit, hur många intervjuer ska man gå på för ett och samma jobb egentligen? Jaja, hoppas det här blir sista och att det går bra.

Klarar inte av att vara hemma längre. Börjar känna att jag förlorar i värde för varje dag som går. Det är när man börjar känna så, det är då det blir farligt. Man hamnar i ekorrhjulet from hell. Man tappar tron på sig själv. Än är jag inte där men ibland känns det som att det är dit jag är på väg.

Vet ni mer vad som har hänt då? Henrik Fexeus är min nya idol och idag gjorde han mej en tjänst. Jag satt och läste "När du gör som jag vill" på tåget idag och fick en briliant idé om hur jag skulle få CC att vilja träffa mej. Efter några mess fram och tillbaka så föreslog han att vi skulle mötas upp på stan och jag behövde inte ens fråga honom ;-). Möttes upp med enbart en kram men sa hejdå med en kyss ;-).

Vi ska väl träffas imorn. Det ligger i hans händer ;-)

Idag gjorde jag slut med jobbet

2010-01-12T23:28:00.003+01:00

Jag har gjort slut med gamla jobbet idag. Lämnat in allting förutom mobilen som jag köpte ut. Småsnackade lite med chefen och fikade med gamla kollegorna. Det känns lite konstigt att inte vara en av dem längre. Allt verkar ha rullat på som vanligt sen jag slutade. Jag får lite känslan av att jag inte behövdes trots att jag vet att det inte är sant, men det klarar ju sig så bra utan mej nu..

Förresten, intervjun i torsdags då? Jag gick vidare till omgång två så nu är det intervju på torsdag igen. Jag behöver några tummar från er då ;-)

Vad gäller CC, mitt gos, mitt mys så flyter saker i saktare tempo. Good or Bad? I don't know men jag har förstått mej på balansen i alla fall och idag messade han mej först ;-). Han kanske har tagit åt sig av det jag försökt förklara för honom. Jag hoppas det. Jag har hintat honom uppenbart med meningar som avslutas med *hint* eller *pik*. Karlar läser ju inte mellan raderna.

Men CC verkar läsa mellan raderna, ibland alldeles för mycket. Hmm, jag trodde inte killar snockade runt på Facebook men det gör han tydligen och han står för att han gillar att spionera. Nu får jag passa mej för vad jag skriver där :s...

Vi ska snart åka på kryss tillsammans =). Bara han och jag. Det måste ju betyda något kan man ju tycka i alla fall. För mej betyder det mycket i alla fall. Jag tror vi kommer att ses på fredag. Han har nämligen frågat mej om jag har planer, han har inga. Hmm, väntar fortfarande på att han ska säga att han vill hitta på nåt ;p

Jag hittade mina handklovar under sängen så bäst för honom att han kommer hit på fredag ;-)

Bromsa! Bromsa! Bromsa!

2010-01-11T02:37:00.002+01:00

Okej! Jag drog kanske lite förhastade slutsatser för det känns ganska bra nu. Jag tycker fortfarande att vi ses för sällan men vill jag ha honom får jag väl leva med det.

Anledningen till min oro och min brist på tillit grundar sig i att vi har gått från att messa typ över 100 mess per dag till typ 10 och det är alltid jag som skickar första. Jag har förklarat min oro för honom och han förstår den inte. Vad kan jag förvänta mej liksom? Han är ju kille.

Det är inte grejen att vi hörs sällan, det är förändringen som oroar mej. Vi hörs ju som sagt fortfarande dagligen (eller i fredags hördes vi nog inte förrän efter tolvslaget). Jag ger honom också invit på invit. Försöker få honom att komma och hälsa på mej alltid besvarad med en dålig ursäkt. Tvätta, middag med familjen, bröderna, trött och så vidare.

Ni kanske undrar varför jag inte tar mej till honom men det är inte så lätt ska ni veta. Han bor nämligen hemma efter det att han flyttade ifrån sin sambo.

Jag känner att jag blivit lite destruktiv. Att jag förlorat en del av det han gillar som bäst med mej. Jag vet inte hur jag ska sluta med det hela. Jag vill ha honom men jag vill inte bli såhär.

Det känns i alla fall bättre efter ett gott samtal med honom och några fina sms där han rakt ut säger att han tycker om mej och inget har förändrats med det. Jag tänkte dock försöka bromsa genom att sluta ge honom massa inviter. Han får bjuda hem sig till mej nästa gång han känner för det. Det kommer att bli svårt, men jag måste nog för min egna skull....

För god för att förlora men för svår för att öppna...

2010-01-10T19:24:00.001+01:00

Om typ en timme ska jag ha ett jobbigt samtal med CC. Det har hänt alldeles för mycket de senaste dagarna som gör att jag inte kan lita på honom om han inte ger mej förklaringar. Det känns förjävligt för jag gillar verkligen den här killen. Varför ska då åt skogen så jävla snabbt? Varför kan inte lycka vara en bestående känsla?

Jag mår illa...

Sammanfattningen av 2009 i några frågor

2010-01-08T15:12:00.003+01:00

Jag såg att för nästan precis ett år sedan fyllde jag i en sådan här lista. Det är väl dags igen då men för 2009 =)

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Absolut. Mina första festivaler, min första solosemester, min första tid som arbetsbefriad, mina första rockkryssningar
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag lovade mej själv att det här året skulle bli bättre än 2008 och det blev det. Slog även mitt viktmål med -1,1 kg. Wie ;-)
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jadå, det är väl typ babyboom. L&J blev föräldrar och Tussatösen med man blev föräldrar. Samt några flera.
4. Dog någon som stod dig nära?
Döden har varit nära många i min umgängeskrets men inte nära mej.
5. Vilka länder besökte du?
Sverige, Spanien, England, Irland, Grekland
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Balans
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Oh ja, nyårsafton, 19 januari, 26 november, 16 maj, 27 mars m.fl.
8. Vad var din största framgång 2009?
Vägen tillbaka till mej själv
9. Största misstaget?
Att jag snöade in så på Rockern och att jag litade alldeles för mycket på att den där tjänsten på gamla jobbet skulle bli min.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Näe, egentligen inte. Svininfluensan men jag klarade mej ganska väl.
11. Bästa köpet?
Festivalbiljetter och resor.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Resor och party
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag haft så otroligt kul med vänner och pojkar.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Lät du henne komma närmre med Melissa Horn, Insikten med Sanna Carlstedt, Evelina med Peter Lemarc
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Varit mer proaktiv i min karriär
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Litat mer på mitt inre och inte varit så på när det gäller vad jag känner.
18. Hur tillbringar/tillbringade du julen?
Med familjen
19. Blev du kär i år?
Jag förälskar mej alltid titt som tätt
20. Hur många one night stands?
Alltså det beror på hur vi räknar men vad finns det för intresse att veta det?
21. Favoritprogram på TV?
Criminal Minds
22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag hatar sällan men ogillar någon som jag inte ogillade i början av året.
23. Bästa boken du läste i år?
Att älska som en porrstjärna av Neil Strauss
24. Största musikaliska upptäckten?
Edguy, Sanna Carlstedt, Lars Winnerbäck, Melissa Horn, John Legend, Jousha Radin, Peter Lemarc, L.A. Guns, Toxic Lab Rats m.fl.
25. Något du önskade dig och fick?
Ro i mej själv
26. Något du önskade dig men inte fick?
Balans i tillvaron
27. Årets bästa film?
Det har blivit dåligt med filmtittande med Stieg Larsson triologin har ju varit bra, iaf del 1 och 2. Trean har jag inte sett ännu.
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Minns inte födelsedagen men festen hölls några veckor senare med massa folk och mycket skoj.
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Balansen
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Självsäker, utåtriktad och love:able
31. Vad fick dig att må bra?
Mina kära vänner
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Han som spelar i Ps. I love you - damn he's hot (alltså samma som 2008)
33. Vem saknade du?
Blomman som jag fick tillbaka =)
34. De bästa nya människorna du träffade?
Smiley, CC, SnyggMuffin och Kat.
35.Vad sammanfattningsvis tycker du om året som gått?
Det bästa hittills. 2010 kommer få svårt att klå det. Särskilt med den här början av 2010 som inte varit bra på något vis.

Snabbuppdatering

2010-01-06T19:51:00.002+01:00

Jag har 14 grader inne men törs inte ringa min hyresvärd. Jag fick ju det där störningsbrevet i mitten på december och det gör att jag har lite respekt för värden. Sitter med tre par strumpor, två filtar och tre tröjor på mej. Försöker locka hit CC men det verkar omöjligt =(

Visst det är bra att han inte alltid gör som jag säger och vill men idag behöver jag verkligen värmen och omsorgen av honom. Tycker lite synd om mej själv faktiskt.. Jag älskar att det är kallt ute men hatar kylan inne.

Igår började jag söka jobb igen efter typ 7 veckors lathet. Imorn ska jag på intervju. Önska mej lycka till =) Ciao!

Att tumma lite på principerna...

2010-01-04T01:46:00.003+01:00

Att förklara vad som hänt under veckan är en omöjlighet.
Att förklara mina olika känslostormar känns svårt.
Att förklara mina framsteg känns onödigt.

Jag ogillar absoluta sanningar. Har svårt för att älska, vill inte hata. Jag gillar inte att lova att jag aldrig kommer såra eller att jag alltid kommer finnas där. Men den här CC är otrolig.

Jag hatar när han inte är nära. Jag älskar att ha honom här. Jag vill aldrig svika honom och jag kommer alltid att minnas honom. Så får han mej att bryta mina egna principer ;p

Nyår var fantastiskt. En superb middag med Suss, Blomman och CC. Han ordnade Fyrarätters och vi alla var fantastiskt nöjda. Vid tolvslaget önskade vi att vi skulle stå på samma vis om ett år och pussas lika nykärt då som nu.

Vi uttrycker inget om att vi är kära i varandra eller har förälskat oss. Vi lovar ingenting om framtiden. Vi är nu. Vi lever nu. Och Vi finns nu.

Han talar om att "när jag kommer att träffa hans föräldrar så kommer jag att förstå". När jag ifrågasätter hans ordval så säger han att han är övertygad på att det kommer att ske. Han vill inte sätta en status på oss än men han vet att vi kommer att bli VI.

Jag hoppas.
Jag önskar.
Jag vill.
Men det är nog bra att vi inte sätter den statusen på oss än. Inte förhasta sig, bara leva nu.

Hur tar man nästa steg?

2009-12-28T03:40:00.003+01:00

Jag vet inte hur mycket jag ska berätta om helgen. Vi kan väl kanske börja i fel ände... Jag är fan förälskad i karln. Han är så jäkla like:able.

Han attackgosar om mornarna.
Han hårdsexar om kvällarna.
Han älskar rödvin och super som jag.
Han är enkel och lindar inte in saker.
Han uttrycker sig väl och verkar inte fara med osanningar.
Han har ingenting emot att jag blir längre än honom i klackar.
Han inger nån form av trygghet.
Han tycker att jag är snygg och smått fantastisk.

Ni förstår.. Vem skulle inte förälska sig i honom? Dock hatar jag honom lite också. Han ger mej denna söndagsångest. Ensamheten som är det enda som finns kvar när han går. Vi umgås konstant i två dygn, sen försvinner han. Jag blir ensam varje söndagskväll. Det är därför jag inte sover.

Men hur ska jag kunna berätta för honom hur mycket jag fallit för honom? Han har mej säga det på fyllan, han har fått det skrivet på msn men så fort diskussionen blir nära när vi står öga mot öga så blir jag mest generad och kan inte riktigt svara.

Han verkar ha blivit charmad av mej med men jag vill gärna ha det svart på vitt. Jag är rädd att jag skrämmer honom om jag nämner det. Vi har det så okomplicerat och bra nu men jag vill inte dela honom med någon och jag vill att han ska veta det.

Hur går man vidare nu? Jag vill att han och jag ska bli VI.

Julefrid all by myself!

2009-12-24T23:37:00.002+01:00

Julen har varit bra. Det han varit mysig. Jag gillar inte julen och kommer förmodligen aldrig göra det heller men den här har varit en av de mer okej jularna.

Nu har jag kommit hem och sitter och lyssnar på All By Myself och dricker rödvin. Riktigt mycket Bridget Jones alltså, men jag gillar det. Det känns mysigt.

Att dessutom CC kallat mej, Beatiful, Sweetheart, Min sköna, Sexy, Snyggis, Heart och Gumsan min idag gör att allting känns ännubättre. Imorn ska vi träffas igen =)

Den där scenen...

2009-12-23T23:08:00.002+01:00

Varje gång jag ser Love Actually så tänker jag på det.
Varje gång scenen kommer så ploppar det upp bland tankarna igen.

Det finns en scen i filmen som betyder mycket för mej.
En scen i filmen som är så vacker.
Jag vet inte varför jag har fallit så för den scenen.

Jag vet bara att om nån skulle göra så för mej så skulle jag vara förevigt hans....

SCENEN

Att vilja så mycket men bara se stora MEN

2009-12-23T20:26:00.003+01:00

Den osäkra sidan av mej har kommit. Den sidan som alltid kommer när jag faller för någon. Den där sidan som tvivlar och stör min goda ro. Alltså, vad tycker han EGENTLIGEN om mej? Han har sagt att han gillar mej, men på vilket sätt då?

Jag vill att han ska ge mej bevis på att han bryr sig om mej,
men om han ger mej sådana bevis så kommer jag att tycka att han tofflar.

Jag vill att han ska ge mej oväntade komplimanger,
men om han gör det så kommer jag att bli rädd och backa.

Jag vill att han ska vilja vara med mej hela tiden,
men om han vill det så kommer jag att störa mej på honom.

Jag är aningen splittrad. Aningen förvirrad. Aningen svår att förstå sig på just nu. Vill så mycket, kan så lite.

Juloro eller kärleksoro? Vem vet....

God Jul på er alla sötgurkor!

Nyårskrönikan Release 1

2009-12-21T13:41:00.003+01:00

Pojkarna:
Året började med Sötfrö P. En fantastisk grabb. Någon jag trodde jag kunde ge upp mitt stadsliv för. Någon jag trodde var Han med stort H. Lyckan blev kort. Han kände inte detsamma. Såhär efteråt så känns det bra att det aldrig blev vi. Jag är inte gjord för landsbygden. Jag är en stadsbo.

Smiley kom in i bilden. Någon som jag aldrig fick till det med. Men jag gillade hans charm. Hade en stund med Magistern också men vi passade aldrig riktigt tillsammans. Gitarrgurun har gästspelat det här året med jämna mellanrum.

Sen kom Rockern. Den där fantastiskt charmiga idioten. Den där som förstörde hur jag såg på allt. Han gjorde mej så illa, så ont, trots att vi bara träffades en gång. Någon som bränt sig fast trots att han inte borde ha gjort det.

Masen var han som jag tordes träffa. Han som var olik alla andra. Han som var ödmjuk och hade ett stort hjärta. Masen kunde sjunga och var en fantastisk trevlig prick. Men! Jag var inte kär. Har aldrig varit skulle aldrig bli. Han var en toffel men det var tungt att lämna honom.

CC dök upp i bilden i slutet av november. Allting är nytt men jag mår fantastiskt bra av honom. Han är som jag fast kille. Han tänker som jag, resonerar som jag, kan som jag och dricker som jag. Många trevliga stunder och jag hoppas på att 2010 bjuder på fler härliga stunder med honom.

Upplevelserna:
Jag har hunnit utomlands 4 gånger samt varit på 2 festivaler och 2 rockkryssar. Har även hunnit med ett par spelningar och besökt svenska städer.

Vem minns inte Banditkryssen? Oj, fantastisk kryss men vet inte om jag skulle kunna göra om det igen. Vi hade fantastiskt skoj men hjälp så slitsamt det var. Jag kommer kryssa igen med Bandit men inte med lika mycket sprit.

Kretasemestern med Strumpan blev fin. Vi tog det lugnt, vilade ut oss och njöt av solen och värmen. Mycket badande men mindre sprit än jag trodde.

Rockweekend - den första festivalen ever. Så jäkla nice. Det regnade konstant i 29 timmar men det förstörde inte humöret. Älskvärda människor och fantastiska spelningar. Dit återvänder jag.

Sonisphere - Att se Metallica live var fantastiskt. Blir fortfarande helt varm av att tänka på det. Sonisphere 2010 är redan bokat.

En Dublinresa med mina fantastiska kollegor förgyllde augusti månad. Ölen, kulturen, musiken, människorna. Allt måste upplevas igen. Kanske redan under 2010.

Syster och jag tog vår årliga resa till London. Alltid lika fantastiskt och vilka klipp man gjorde när punden låg så lågt.

Swedenrockkryssen ägde rum i oktober. Helt okej kryss men Bandit var bättre. Vi hade i alla fall trevligt och skoj och fick se ett par bra spelningar.

Jag gjorde min första men absolut inte sista soloresa. Lanzarote var unikt. Jag träffade människor jag gärna träffar igen. Gjorde saker jag aldrig gjort innan. Tog hand om mej själv och tog ansvar för mej själv. Gjorde bara saker som föll mej in. Att resa solo var verkligen min grej.

Familjen & Vännerna:
Efter att Blomman kontaktade mej efter att ha börjat följa min blogg har vi varit oskiljaktiga. Vi dejtar, snackar strunt, upplever världen och ställer upp till tusen för varandra. En gammal kontakt som jag har fått kontakt med på nytt hela tiden. Och Blomman du betyder så otroligt mycket för mej. Ibland är du enda anledning till att jag tar mej upp om mornarna. Blomman är hon som får mej att skratta när det inte finns något att skratta åt. Hon som får mej att må bra när jag bara vill gråta. Hon som finns där när jag trodde ingen fanns kvar. Love you big time Girl!

Strumpan är min upplevelseflicka. Hon som jag lurar och drar med på mina rockupptåg. Hon som mer än gärna ställer upp på det också. Strumpan är hon jag pratar med nästan dagligen och trots att det går perioder när vi inte träffas allt så vill jag alltid att hon ska vara en av de första som får reda på när saker händer med mej. Strumpan jag har inga ord för hur mycket du betyder för mej. Mest för allt vi upplever ihop. Love you Baby!

Familjen.. Syster som alltid finns där och som har världens vackraste och finaste son. Syster som jag diskuterar allt mellan himmel och jord med. Syster som finns där när jag behöver henne. Hon som får mej att förstå saker jag kanske inte alltid vill förstå. Sis du är även den jag kan gråta för närhelst jag behöver det. Oavsett om det är av glädje eller sorg. Det där samtalet jag kan ringa och vet att det inte gör något om rösten spricker, du kommer försöka lyssna ändå. Syskonkärlek!

Sen har vi er alla andra. Tussatösen, den nyblivna mamman. Min äldsta vän och min goda vapendragare. Nu ses vi inte så ofta men du vet att du alltid får höra mitt skvaller. Älskar dej flickan.
Liten, snart är det slut på otur och sorg för dej tycker jag. År 2010 ska bannemej bli ditt år. Jag blir så orolig för dej många gånger och jag vet att du inte vill det. Jag vill så gärna ge dej lite av min lycka när jag har överflöd på den. Tycker det är din tur att känna lycka och glädje nu. Älskar dej för att du är den starkaste jag känner.
Ni är massa andra som också betyder en massa för mej men det är inte många av er som har min bloggadress. Söta Suss och Snygga Kattis är mina goda vapendragare som jag gärna ser mer utav 2010. Bästaste finns där ibland och betyder mycket då. Andra gånger finns han inte där och då är han en skit.

Mina bloggarvänner. Ni är fantastiska. Ibland kommer ni med goda råd. Andra gånger finns ni bara där för ett par tröstande ord. Jag uppskattar er alla en massa. Mest för att ni inte dömer. Mest för att ni bara delar mina erfarenheter och delar med er av er. Ett riktigt gott nytt år till er alla!

Karriären:
Året började med varsel på jobbet. Var övertygad om att jag skulle få gå. Men jag lyckades få stanna kvar. Hade en tanke på att fara till Irland. Slopade den tanken och fortsatte på jobbet som jag lärde mej älska.

Lyckan för det höll inte ens året ut. Nya varsel kom och i början av november var det min tur att gå. Hade massa jobb på gång i början men efter att ha trott att jag hade ett jobb i min hand hos min gamla arbetsgivare gav jag upp jobbsökande och lutade mej tillbaka. Det skulle jag aldrig göra. Inte ropa hej förrän....

Det blev inget jobb där och om två månader står jag arbetslös. Efter nyår så blir det att ta tag i det igen. Jag hade ju till och med avspisat andra jobb för just den där tjänsten. Känns tråkigt och surt men det är bara bita i det sura äpplet och gå vidare.

Slutord:
2009 blev ett väldigt bra år. Mycket gick emot mej men mycket gick även min väg. Jag fick ut mycket av året och går ifrån det med många lärdomar. Många upplevelser jag kommer bära med mej länge. Jag lovade att det här skulle bli det bästa året hittills och trots att min arbetslöshet är nära så känner jag att det här blev mitt år.

Det här är året då jag fick uppleva min första festival, min första solosemester och min första varseluppsägning. Det här är året när jag fann ytterligare en bit i mitt livspussel. Jag fann mej själv ännumera och byggde upp min självkänsla otroligt. Att även vågen vad med mej och kilona försvann mer än vad dom tillkom är också ett plus i protokollet.

Låt oss nu ropa in 2010 och låt oss nu tro att det nya året kommer att om möjligt bli ännubättre. Låt oss tro att karriären löser sig det här året och låt oss hoppas att kärleken blommar. Låt oss tro att vännerna fortfarande finns kvar i slutet av året och att vi är berikade med ännuflera upplevelser.

Skål och gott nytt år!! Jag kommer att publicera det här nu men jag kommer att nypublicera den strax innan nyår med!

Puss på er alla!

2009-12-21T03:15:00.004+01:00

Förmår mej inte att gå och lägga mej i min stora säng. Känns så tomt när han inte är här. Blir nog soffläge hela natten...

Måste bara stryka under: Vilket fantastiskt sex vi har. Han får mej att göra saker som jag gillar men som jag aldrig gjort förut. Han är giftig. Sådan jäkla otur bara att man behöver bara ta i mej för att jag ska få blåmärken, inte så jäkla bra.

Har tänkt mycket på nyår. Det kan nog bli bra. Det kan nog bli mys. Sitter och surfar underkläder nu, måste ju hitta nåt fint tills dess =)... Myys!

He makes me smile for no reason

2009-12-20T22:09:00.003+01:00

Ibland mår man sådär jäkla underbart.
Ibland är allting sådär jäkla lätt.
Ibland älskar man de små sakerna här i livet.

Jag uppskattar verkligen den tid jag får tillbringa med honom men varje gång han lämnar mej så blir jag så ensam. Det kanske är lättare att bara leva själv, aldrig vänja sig vid att ha någon här. Då blir man aldrig lika ensam när någon gått.

Jag föll. Och jag erkänner, jag börjar bannemej bli kär i karln. Han har så många sidor jag älskar.

Han får mej att skratta åt ingenting.
Han får mej att le mest hela tiden.
Han får mej att känna mej speciell.
Han får mej att uppskatta det lilla.

Inatt spelade vi TP till klockan var över sex imorse. Underklädes-TP. Det kanske var därför jag vann. Han gav upp trots att vi låg lika ;-). Intelligens är fan charmigt och hans muffins finns allt i korgen. Jag tänder på det. Jag tänder på honom. Jag blir varm av bara tanken på honom.

Vi har haft de långa samtalen inatt och idag om hur mycket vi gillar varandra och uppskattar varandra ändå kan vi inte stämpla oss mer än som dejtande. Vi pratade även mer om nyår. Han vill att han och jag firar tillsammans. Bara vi blir det nog. Han ska laga mat och köpa vin. Jag ska sällskapa och skratta.

Om jag känner oss rätt så kommer vi att missa tolvslaget. Samtidigt som jag är så rädd så är jag så glad. Jag vet vad jag vill men jag vet inte om jag törs.

Idag är en dag när jag ligger och ler utan anledning och känner för att skrika ut till hela världen och berätta hur jäkla glad han får mej!

När man spelar korten rätt får man högre utdelning

2009-12-19T13:18:00.002+01:00

Igår var jag och köpte ett par nya stay-ups för att lura hem CC ikväll. Vad gör man inte liksom? Men så kom jag på att det går liksom inte riktigt att ha dom ikväll. Jag ska ju nämligen fira jul med pappa och klänningen jag tänkte ha är för tight för att kunna bära dessa under. Ska jag nu slopa stay-ups eller byta klänning?

Han är massa mys och han får mej att bli bra. Han lyfter fram allt det bra i mej. Men även de sämre sidorna ser han som goda egenskaper. Han gillar mitt sätt att dricka. Han gillar att jag tar så lätt på saker. Han gillar att jag kan The Game och kör neggar när jag vet att det passar sig men att jag utan problem kan överösa honom med komplimanger mellan varven. Iofs, jag vet inte vad det finns hos mej som inte går att gilla? Jag är ju älskvärd på alla vis ;-)

Igår frågade han mej om vi skulle fira nyår ihop. Jag sprack. Dog lite. Kan inte. Det första jag tänker på är mitt nyår med Ryssen. Efter så många år sitter det fortfarande i och jag vet inte om jag är redo att fira nyår med CC ännu.

Jag vill, men törs jag?
Jag vill, men kan jag?
Jag vill, men borde jag?
Jag vill. Visst fan ska jag!

Som sagt, förmodligen ses vi ikväll. Det blir nog mer prat om det då. Ska ju fira jul med far och jag får se när jag kommer därifrån.

Snart blir det skumbad här hemma. Supermys. Jag älskar mitt badkar och jag har äntligen blivit av med den där jäkla skitkombon som skulle bo med mej hela december. Hon är utslängd och jag njuter av att bo själv =)

Mys på er alla goda!

2009-12-13T21:58:00.002+01:00

Dejten blev fantastisk på alla vis... Va ska jag säga liksom?

Han sände mej en inköpslista på fredagen. Jag skulle köpa maten. Han skulle köpa vinet. Vid sextiden dök han upp. Inte med en flaska vin utan en BiB. Helt min stil...Och gissa vilken gentleman.. och vilken kock.. Jag fick inte hjälpa till. Jag blev placerad med ett glas rött.

Fantastiskt god mat. Fantastiskt goda samtal. Fantastiskt gott sällskap. Fantastiskt sex!

Jag har givit upp. Jag har ingen valt. Klart jag måste få falla för nån som är så underbar. Särskilt eftersom han börjar falla för mej me.. Vi har nog blivit lite betuttade i varandra men försöker att gå lugnt framåt ;-)

Helgens betyg enligt mej: Fem solar
Helgens betyg enligt CC: Fem getingar och ett plus

Ni förstår vilken storartad helg vi haft ;-)

Ibland vet man, andra gånger har man ingen aning

2009-12-08T17:14:00.002+01:00

Veckan går och vi har daglig kontakt. Träffade honom till och med en snabbis i fredags. Men! Det blev ingen puss. Jag blir liksom för blyg. Jag skulle bara överlämna en bok till honom som jag tyckte att han skulle läsa när han reste iväg. Han hade ju redan hunnit läsa ut bok ett som jag gav honom.

Ibland tror jag mej veta precis vart jag har honom. Andra gånger har jag ingen aning.
Ibland tror jag mej veta att jag är intresserad av honom. Andra gånger har jag ingen aning.
Ibland tror jag mej veta att vi är bra för varandra. Andra gånger har jag ingen aning.

Ibland tror jag det är bäst att inte tänka. Bara vara. Se vad som händer. Lev i nuet. Inte oroa sig för morgondagen.

På fredag kommer han förmodligen/kanske/preliminärt/eventuellt hem till mej för en tvättäkta dejt. Jag har till och med köpt en soffa... det känns lättare att mysa i en soffa än i en varsin fåtölj men det var inte enbart därför jag köpte den... ;-)

Mys har vi det i alla fall!

Främmande på ett bra sätt

2009-12-03T22:40:00.002+01:00

I väntans stunder. Väntan på Honom. Så skriver jag igen.. Han ska inte komma i egen hög person, väntar bara på ett samtal på msn. Vad har hänt med mej? Jag har ju blivit som förbytt på bara några dagar.

Egentligen inget allvarligt. Jag har inte ändra mål. Jag har inte ändrat visioner. Jag har inte rubbat mina ståndpunkter. Men visst tänker jag på annat nu. Visst funderar jag annorlunda nu.

Damn, inge bra att vara född i Fiskens stjärntecken. Då är man sådan här. Då faller man som en fura, alltid och ofta. Jag har inte fallit. Det tänker jag inte säga. Men jag har blivit intresserad och det är illa nog.

Det är läskigt
Det är otäckt
Det är främmande

Men det är skoj med. För det pirrar. Man ler utan anledning. Man känner hopp och man brusar inte upp på småsaker.

Kom ihåg! Jag har inte fallit. Jag blir bara lite generad över hans komplimanger och det får mej att må bra =)

Tihi!

Är jag på väg att tappa kontrollen?

2009-12-03T00:57:00.003+01:00

Fantastiskt bra! Mycket bra! Otroligt bra! Äh! Vem fan försöker jag lura? Sjukt nervös, sjukt osäker, sjukt nojjig. Men inte velig... HJÄLP! Vad händer nu?

Jag hatar att jag kan fatta tycke så lätt för någon. Jag hatar att jag gör sådant jag lovat mej själv att aldrig göra. Jag ska ju inte falla. Jag ska inte tappa kontrollen.

Jag ska inte
jag ska inte
jag ska inte
jag ska inte
jag ska inte

Jag och CC har inte träffats något mer, men vi pratar varje dag. Vi flörtar o charmar varandra. Berättar förtroenden för varandra. Planerar nästa gång vi ska ses. Lovordar varandra. Shit! Jag tycker han borde vara här nu. Då hade jag sovit mysigt..eller..? Jag hade sovit mysigt sen i alla fall.

Tyvärr har jag dock en inneboende nu i en månad och han bor inte heller själv. Det hela blir lite mer komplicerat då. Men det kanske är bra. Då blir det ju lite lugnare fram liksom.

Vad kom det här ifrån? Vad hände? Jag trodde ju inte på sådant här längre. Allt sånt var illusion. Ingenting fanns på riktigt. Jag är rädd att han kommer att förstöra min bild.. Inte ens en vecka och jag har redan fattat tycke. Fan, va gick snett?

Att vara hans Tuss *me like*

"Det var en helt vanlig dag, ungefär som den här"

2009-11-30T21:49:00.003+01:00

Idag har jag inget ärende. Jag har inget nytt att berätta. Jag bara är och har bara varit.

Idag är det måndag. En seg måndag. Regn och likgiltighet. Men innerst inne känner jag mej glad. Lite sådär "gladberusad". Utan anledning! Jag har många element som retar mej. Många element som oroar mej. Men jag har så mycket mer att vara glad för.

Jag har Blomman. Jag har Strumpan och jag har massa mer goda vänner. Flickan som jag var med ut i lördags är fantastisk. Och massa mer vänner är underbara. Jag trivs väl med mitt sociala liv. Jag har ett lite rikare socialt liv än många andra. Och jag har bara människor som jag vill ha där i det.

Bästaste har gjort sitt. Han finns aldrig där för mej och han bemöter mej oftast med en uppkäftig attityd. Men vad gör det när alla andra underbara finns?

CC (som numer blir namnet för 3-dagars dejten) och jag har hörts lite idag. Det känns som vi snart kommer att ses igen men jag vill inte vara för på och jag vill inte hoppas. Jag säger som min goda söta, SnyggMuffin säger. Hon anser att dejtingsidan HappyPancake har ett jäkligt bra namn. Först är man glad sen blir allt pannkaka. Och för er som inte har HappyPancake. Fixa genast, den enda dejtingsida som är helt gratis tror jag.

Ciao!

Jag håller vad jag lovar! Uppdatering av dejten!

2009-11-29T18:54:00.002+01:00

Okej! Jag berättar väl då. Men inte om intervjun för där finns det inte mycket och säga. Och intervjun som skulle äga rum i fredags kommer istället att göras på tisdag. Jag berättar om dejten.

Dejten!?!? Ja, den varade väl tills nu tror jag. Eller i och för sig vi var ifrån varandra några timmar på fredagen. Jag vet inte vart jag ska börja så bäst är väl att börja berätta om den där ölen som det var meningen att vi skulle ta.

Vi träffades upp i stan och gick vidare till puben. Efter ett par öl dök två av hans vänner upp och joinade. Allt flöt på så bra. Vi hade så mycket att prata om och vi kom så bra överens. När puben stängde gick vi vidare till nästa pub. Eftersom varken han eller jag hade ätit något så blev vi väl lite på lyset. Jag följde med honom hem och blev kvar till klockan tre dagen efter.

Redan senare på fredagen träffades vi upp igen. Hemma hos en av hans kompisar. Vi drack lite och hade skoj. Det blev en sen kväll. Vi tog oss hem till mej vid halv fem och han spenderade natten hos mej. Han blev kvar hela gårdagen och han följde med mej till en av mina goda vänner. Vi hamnade på krogen och han spenderade natten hos mej igen.

Han åkte för några timmar sedan och jag tycker redan det känns konstigt att sitta hemma själv. Jag hoppas vi ses snart igen men jag törs inte hoppas för mycket för jag brukar ju kunna sabba allt.

Det som är så härligt med honom är att vi är så lika på många vis. Vi tycker lika i de stora frågorna i livet. Vi har lätt för att diskutera saker och jag känner att han stimulerar mej intellektuellt utan att vara tråkig. Vi lever som lågutbildade men är båda akademiker. Vi har sjukt olika bakgrund men har stor förståelse för varandra. Vi skrattar åt samma saker och tänker på samma vis. Vi får se vad som händer...

Ska jag berätta?

2009-11-26T12:23:00.004+01:00

Om intervjun som jag är på väg till nu? Tjänsten jag trodde hade glidit mej ur händerna men som har väckts till liv igen? Eller ska jag berätta om "intervjun" imorgon? Tjänsten som jag ändrar uppfattning om med jämna mellanrum? Just nu känns den mest lockande.

Eller ska jag berätta om dejten jag har ikväll? Den första nätdejten jag har sen Rockern fanns med i bilden?

Skulle också kunna berätta om den gamla kontakten som hörde av sig idag? Men han är ju tråkig så det är inget skoj att berätta.

Ska vi göra så att jag berättar efter helgen om intervjuerna och dejten? Vi får se om jag är fullt upptagen med annat eller om jag gör det ;-)

Några dagar till från Soloresan

2009-11-26T12:20:00.003+01:00

Soloresan var fantastisk och underbar. Inte alls ensam som befarat från många håll. Jag är lat... Kommer bara att klippa och klistra in från FB vad som hände några dagar till:

Soloresan Dag 4

Jag följde med Peppe. Hade egentligen bestämt mej för att inte följa med men så såg han så charmig ut så det blev att åka till den där surfarbeachen på andra sidan Lanzarote. En riktigt trevlig strand visade det sig vara men Peppe var för På så efter att han visat mej gamla huvudstaden Teguise så tackade jag för mej.

Jag tror kanske även hans story om att han var spansk militär inte stämde riktigt. Jag tror han kom från ön, eller i alla fall bodde där. Han kunde ju så mycket om ön.

Kvällen spenderade jag på Restaurante Universo i gott sällskap av servitörerna.

Soloresan Dag 5

Hela dagen spenderade jag stranden utan varken klocka eller mobil. Det var en sådan dag när havet låg spegelblankt och det var alldeles underbart varmt vilket gjorde att man var tvungen att svalka sig i havet mest hela tiden.

När hungern börja göra sig påmind var det dags att packa ihop och det visade sig då att klockan var tre. Trots den långa dagen på stranden lyckades jag att inte bränna mej. Jag är bannemej lite ansvarsfull ibland.

Det här var dagen då jag var den där personen som jag alltid har velat vara. Jag var den där mostern som satt i främmande land och drack vin till lunch. Jag var den där vännen som äventyrade. Jag var den där Sofie som kunde charma de flesta.

Efter en utsökt middag på Universo (som blev mitt restauranghak) så fortsatte jag vidare till Tequila Bar för att lära känna lite folk. Jag hade ju lova engelsmannen att jag skulle komma. Hans namn var Sean och han var lång och snygg. Så visst finns det heta engelsmän allt.

Det blev en fantastisk kväll med mycket nya bekantskaper. En patriotisk irländare blev min första bordskavaljer. Vad han hette skulle jag aldrig lära mej men jag vet att han kom ner på söndagen med sin flickvän. Flickvännen hade dock stuckit hem redan på måndagen och var inte längre flickvän. Hur det kom sig vet jag inte riktigt.

Sophie i baren var den där glada och spralliga tjejen som gjorde utsökta mojitos som inte såg ut som regnskog ;-). Roxie var också en fantastisk tjej som kom från Brighton. Men Rachid var anledning till att jag stannade så länge. Spanjorer är ena riktiga charmören som vet hur de ska få flickorna på fall.

Kvart i fyra begav jag mej till hotellet och toksomnade direkt för att inte vakna upp förrän efter lunchtid på lördagen.

Resten av semestern fortsattes spenderas på samma underbara vis! =)

Soloresan Dag 3 - Hånglet och det!

2009-11-12T00:41:00.002+01:00

Jag har det underbart! Vet inte vart jag ska börja men eftersom jag hade en ganska slö dag med frozen yoghurt och balkongsolning så väljer jag att bara berätta om kvällen.

Traskade runt som "Lady in red" och kände mej sådär vacker som jag är. Helt plötsligt började han prata med mej. Han som fångade mitt intresse. Vi bestämde oss för att gå att äta trots att han redan hade ätit. Jag var ju utsvulten. Han var spanjor och hette Peppe.. eller nåt liknande. Jobbade för militären och har varit i både Afghanistan och Irak. En trevlig man, jo för man var han allt.

Jag har aldrig kyssts med någon så gammal. Men jag har aldrig heller varit med någon som har en sådan passion. Efter det italienska restaurangen (som han givetvis betalade notan på) så gick vi till The Dubliner. Det kändes som om jag var tillbaka på Irland. Men den här gången hade jag någon att pussas med. Någon att fnittra med.

Jag gjorde något som jag aldrig skulle kunna berätta för min mor. Jag var rädd om mej. Jag lovar. Men jag åkte bil med honom och jag vet vad min mamma tycker om sådant. Främmande män och bilar... Dessutom hade vi ju delat en flaska rött.. Vi åkte till stranden. Vi promenerade i sanden. Vi låg och tittade på stjärnorna och kysstes. Denna spanjor som jag inte ens kan uttala namnet på fick mej att göra sådant...

Men! Han körde mej hem när jag bad om det. När jagt tyckte att det blev lite för mycket för att vara en första kväll. Han ska hämta mej imorgon så ska vi åka till en strand som ligger ungefär en halvtimmes bilfärd härifrån.

Ärligt talat så bryr jag mej inte om han kommer imorn eller inte för jag har haft en fantastisk kväll och är nöjd med det.

Frågan är om jag törs.. Klockan tio skulle han vara här, vi bytte inte nummer. Kommer han? Kommer jag?

Salut och gonatt!

Soloresan Dag 2

2009-11-11T11:47:00.001+01:00

Nu har jag då kommit hem för den här kvällen. Kunde varit ute längre men känner att jag tar en längre kväll imorgon istället så jag hinner njuta av hela morgondagen. Den här ön kryllar av gästvänliga människor. Jag vet inte om det är för att jag är blond eller om det är för att jag är här själv men det kvittar.

Jag vaknade vid fyratiden imorse av en helvetisk huvudvärk som vägrade släppa. Detta gjorde att jag sov till klockan nästan var tio imorse. Avnjöt en god frukost med färskt bröd på balkongen och njöt av den här pausen som jag tagit från verkligheten. Det är så avkopplande att bara ha sig själv at kompromissa med. Jag älskart!

Har tagit mej ett par dopp i poolen idag också. Satans så kallt vatten då, men det ska ju vara svalkande. Har tagit ett par powernaps och njutit av min goda bok ”Att leva till 100%”. Kan ju säga att jag efterlever den till fullo just nu. God musik och avkoppling är just vad dagarna här innehåller. God dricka och trevlig atmosfär är ledord för kvällarna.

Idag har middagen käkats på Viking-huset, en norskägd restaurang där alla kan skandinaviska. Mycket god service men tyvärr var inte maten så mycket att hurra för. En spansk fiskrätt med kanarisk potatis och ett glas vitt samt en irish coffe på det slutade på nästan 25 Euro. Hade det varit under 20-lappen så hade jag uppskattat haket bättre.

Fortsatte i alla fall till Tequila Bar där jag nyttjade deras happy hour. 3 groggar och en 1 shot för 7 Euro. Jag återkommer nog dit imorgon men idag känner jag att kvällen tar slut här. Sitter på balkongen och dricker en Smirnoff Ice. Så vänner, va stolta nu. Än så länge har jag bara tagit det lugnt med alkoholen trots att jag fått lära mej att: Alcohol doesn’t causes hangovers, waking up does!”.

Må väl! /Sofie 2009-11-10 21:40 (22:40 hos er då)

Soloresan Ankomstdagen

2009-11-11T11:40:00.001+01:00

Nu har jag då kommit iväg på min första charter alldeles ensam. Och mina ord hittills: Det är underbart!

Flygresan imorse var som vanligt skrämmande. Man är så utlämnad. Särskilt när det blåser som det gjorde här när vi landade. Jag satt bredvid en tant på flygresan som också åkte själv. Visst, hon var säkert trevlig men jag störde mej mest på henne. Jag blev väl hennes dotter typ. Hon väckte mej när jag sov för att komma med goda råd. Vad är det för stil?

Jag kom på ett bra hotell i alla fall. Sitter på min balkong nu, den är typ 20 kvm så jag stormtrivs. Det blåser fortfarande men det är varmt i luften. Efter att jag checkat in la jag mej på balkongen och somnade genast. Har sovit bort nästan hela dagen.

Nu är jag precis hemma från middagen. En fantastisk middag på ett hak som var mexikaninspirerat. Trevliga servitörer. Det illa var väl att jag köpte en halv karaff vin och drack själv. När det var dags för efterrätt så beställde jag Glass toppad med Tia Maria. Hmm.. Kan väl bara säga att det snarare var Tia Maria som var kyld med glass. Fyra caramellikörer på det och jag känner mej riktigt rund under tassarna. Träffade Larozzo, en marockan som var servitör. Riktigt trevlig prick.

Förresten, här på hotellet bor en singelpappa. Eller jag tror han är singel i alla fall. Engelsman är han garanterat och han har en sjukt väluppfostrad son på typ 13 år. Jag kanske äter med dom senare i veckan då de vill att jag ska ha sällskap.

Ni förstår. Än så länge har jag det underbart. Nu ska jag sova så att jag inte förlorar för mycket av morgondagen.

Cheers! /Sofie 2009-11-09, kl. 22:34 (eller 23:34 hos er)

Ett PS. Restaurante Universo hette haket och jag åt en riktig god pasta med stora räkor och vitlök. Caramellikören bjöd huset på. Notan slutade på knappa 20 Euro.

Hotellet heter Apartmentos Lanzarote och är utrustat med det mesta så som dubbla pooler, poolbar, wifi, tv i rummen och hjälpsam personal som är duktiga på engelska trots att det är ett mindre hotell.

Jobblös eller ledig? Resa blir det iaf!

2009-11-08T00:28:00.002+01:00

Jag vet! Jag har blivit urdålig på sådant här! Blivit hemsk på att hålla er uppdaterade! Men jag är lite ur form...

Det är inte så att jag mår dåligt. Inte så att jag känner mej otillräcklig länge. Det är inte heller så att min identitetskris är kvar.

Men! Det är en del som har förändrats. En del som har hänt.

Igår gjorde jag min sista dag på jobbet. Det kändes lite som en befrielse måste jag säga. Jag lämnar något jag inte längre tror på. Lämnar något jag inte längre kan stå för. Jag lämnar något för att gå vidare. Lämnar något för att hitta något nytt.

Än har jag inget nytt jobb att gå till. Jag har varit på en del intervjuer. Kontaktat en del i mitt nätverk. Jag har visat framfötterna och tagit för mej. Jag har fått några nej på vägen. Jag har valt bort en del på vägen. Det finns ett jobb jag är mer intresserad av än andra jobb. Jag håller tummarna för det.

Innan jag tar tag i det på allvar (har ju trots allt lön till i början på februari) så tänkte jag åka utomlands. Kom nog på det igår när jag gick hem för sista gången från det där jobbet. Sagt och gjort. Jag bokade en resa idag så på måndag åker jag till Lanzarote.

Helt solo åker jag. Alldeles ensam på charter. Antingen blir det en riktig hit eller en riktig flopp. Jag är förväntansfull, jag är spänd, jag är nervös men fasen vad jag längtar =).

Min söta systerson har börjat prata också. Eller det kanske är att överdriva. Han har sagt sitt första ord och det märks att moster är hans största idol. Jag och Edvin är lika på alla vis och hans första ord blev bok men jag är övertygad om att nästa blir moster ;-)

Gitarrgurun och jag spenderar en hel del helgnätter ihop nu när vi bor så nära varandra men i helgen har jag inte hört av honom och jag har inte hört av mej heller. Damn vad jag gillar att sova med honom men nu är min Blomma här och hon är nästan lika mysig att sova med =).

Näe!

Natti! Vem vet kanske skriver jag imorgon, kanske om en månad. Jag lovar inget den här gången ;-)

Att behövas betydde mer än jag trodde

2009-10-22T22:35:00.004+02:00

När man blir utköpt från sin tjänst, får extra pengar för att gå, blir förd bakom ljuset... När man ser arbetsbeskrivningar som mer liknar personbeskrivningar och blir lovad information som aldrig når fram... Hur ska man då kunna känna sig behövd?

Jag trodde nog inte det skulle ta så hårt på mej att förlora jobbet. Jag har ju inte trivts sista månaden. Jag ville ju härifrån. Jag har ju sökt mej härifrån. Varför känner jag mej då så besviken? Varför känner jag mej då så tom? Jag känner mej inte arg, bara sårad. Jag har ett behov av att känna mej behövd någonstans, tillhöra någonstans.

Jag vet att mina kollegor vill ha mej kvar. Jag vet att min chef vill ha mej där men när tilliten till ledningen tryter så har man ingen vilja till att göra gott ifrån sig. Jag kan inte göra mitt jobb med hjärta längre. Jag har aldrig varit med om en arbetsgivare som misskött personalen så. Jäkligt synd att jag var så förtjust i mina arbetskamrater och i mina arbetsuppgifter.

Tur att jag har varit proaktiv! Snart börjar jag på nytt jobb! Och visst har jag lärt mej mycket på det här året. Ångrar absolut inte att jag prövade på det men hjälp vad någon behöver sätta den där ledningen på plats.

Dagen jag slutar ska jag gå därifrån med ett leende och ge dem ett lycka till... Jag går vidare på nya äventyr! Jag ser möjligheterna och jag ska ta tillvara på tillfällena!

Snart dyker det perfekta jobbet för mej upp... Jag ska bara titta på rätt ställen..

Aningen för Vass!

2009-10-19T20:26:00.003+02:00

Japp, då var intervjun avklarad. Jag vet inte vad jag kan säga om den riktigt. Det var trevligt och jag är ju bra på att sälja mej själv i sådana här sammanhang.

MEN! Ja, klart det alltid finns men... Han som intervjuade mej visste inte om jag kanske var aningen för "överkvalificerad". Han visste inte om jag kanske skulle bli rastlös i en sådan här tjänst. Hmm... Jag tänker och funderar.. Alltså, sure, den är ju inte lika teknisk som den roll jag har idag. Men vem säger att jag inte kan utveckla andra sidor istället? Målet innan jag kom dit var kanske att utveckla just den tekniska sidan men mål och visioner kan förändras. Jag hade inte varit där jag är idag om det inte hade varit för att jag hoppat på ett tåg som jag inte trodde att jag skulle hoppa på.

Jag ser det här som en väg in på ett företag som jag kan se mej själv på i framtiden. Han såg verkligen potential i mej och trodde jag var en sådan som företaget letade efter. Nu måste jag bara övertyga honom om att det här är en tjänst som jag ändå ser att jag kan utvecklas i. En tjänst som jag får ut något av också.

Vi skulle höras på torsdag eller fredag. Jag tänkte skicka ett mail till honom imorgon eller på onsdag och ge en förklaring för vad jag skulle kunna åstadkomma hos dem för att känna att jag tillför något för dem samtidigt som jag växer i mej själv.

Jag gillade att han lyfte upp alla de sidor hos mej själv som jag själv är så stolt över. Min driftighet, min livssyn, min kreativa och positiva sida med mera. Jag känner att jag vill till det här företaget. Frågan är om det är rätt tjänst? Jag hoppas det!

To be continued!

Det där svamlet

2009-10-17T16:18:00.003+02:00

Livet börjar te sig normalt igen. Jag är tillbaka på samma ställe som jag var innan Masen men med vissa förändringar och med lite mer erfarenheter.

Jag har lärt mig att man kan må jäkligt dåligt trots att man är den som lämnar någon. Det är ibland lättare att bli dumpad. Då får man vara offret.

Den här gången har jag varit tvungen att vara stark trots att jag tyckt att allt vänt sig emot mej mellan varven. Jag måste må bra för det var jag som lämnade honom. Jag får inte tycka synd om mej själv.

Iofs så har jag inte tyckt så synd om mej själv. Jag trivs ju bra med att bara ha mej själv att tänka på. Trivs bra med att inte behöva anpassa mej. Trivs bra med att ha fått en granne som jag kan spendera nätter med *tihi*. Grannen är inte obekant.. Det är Gitarrgurun. Yeah!

Det som har fått mej låg mellan varven. Det som fått mej förbannad, besviken och ledsen är framförallt skulden som lagts på mej. Jag kan inte ta ansvar för att Masen mår dåligt. Jag kan inte ta ansvar för att han har alldeles för dålig självkänsla för att gå vidare. Han ansvarar själv för hur han mår och vad han gör eller inte gör.

När ska människor förstå att det är bara vi själva som kan forma våra liv? Det är bara vi själva som kan göra val i livet. Att inte göra dessa val innebär ändå att man tagit ställning. Förändra det du inte är nöjd med. Utveckling kräver förändring. Möjligheter ska man ta tillvara på.

Parantes: Jobbintervju på måndag. Har ju varit på mitt arbete i över ett år nu =p

Under kontroll efter en god helg!

2009-10-05T21:31:00.003+02:00

Jag hade en riktigt bra helg så känner mej inte alls särskilt bitter längre. Fantastisk hockey i fredags, en match som var riktigt skoj att se och i lördags var det rockkväll.

Rockkvällen blev som rockkvällar brukar bli. Lyckade, härliga och fantastiska. Jag, Blomman och Strumpan fördrack lite eftersom Bästaste inte anser mej värdig att komma till honom efter att det tog slut mellan mej och Masen. Vi tre gjorde en bra trio den där kvällen och vi var i god form när vi for ut. Mycket snack med känt o okänt folk. Härligt och Gott! Bekräftad som vän, bekräftad som kvinna men det var med Blomman jag for hemåt vid fyratiden i söndags morse.

Om ett par dagar väntar kryss. En efterlängtad rockkryss. Ska bli underbart!

Puss!

Den ovälkomna vardagen e här igen...

2009-10-01T20:02:00.003+02:00

En fantastisk resa. Har det alltid så bra när jag är med syster. Vi har det bra ihop, sålänge det bara är hon och jag. Låt det förbli så. Låt oss fortsätta avsätta tid för bara oss och London. Det är vår grej. Bara vår grej.

Kontot tömt, garderoben fylld. Jag e nöjd med alla inköp. Nöjd med upplevelserna resan bjöd på och nöjd över att jag överlevde flygresan dit och hem.

Hinner inte ens låsa upp dörren härhemma förrän vardagen sköljer över mej. Alla måsten infinner sig. Ångesten plågar mej, den där ångesten jag inte har någon anledning av att bära. Är trött på livet och alla runt omkring mej. Det förväntar sig att jag alltid ska finnas där för andra. När ska andra finnas det för mej?

En hint... Jag skulle behöva det nu. Men visst ring mej och mal på om ert istället. Jag klarar mej ju alltid...

(ja, jag är bitter)

London here we come

2009-09-28T11:44:00.002+02:00

Jag och syrran sticker till London idag. Vi ska leva lite utanför det verkliga livet. Pausa verkligheten. Jag ska gömma mitt dåliga samvete hemma. Jag ska fylla på med nya erfarenheter väl på plats. Vi ska ha en systersemester. Dom brukar bli fantastiska. Så ska den här också bli. Har det aldrig så bra borta som jag har det när jag är med henne i London.

Jag släpper livet, lämnar känslor och tårar. Tar tag i allt på torsdag när jag kommer hem igen. Nu ska vi bara njuta av vimlet i London. Vi kommer hem fulla av nya intryck. London fyller oss alltid med liv, lust och glädje. Precis vad jag behöver.

Auf Wiedersehn!

Jag vill inte ta skulden för det

2009-09-27T22:16:00.002+02:00

Allt blev mitt fel. Faen, går det någonsin att dumpa någon på rätt sätt? Han är ledsen, han är sårad, han är besviken och på något vis är han säkert arg också.

Jag vet att jag inte kan ta på mej skulden för att han mår dåligt. Jag hade inte kunnat gjort det annorlunda. Ju längre tiden går ju mer vet jag att jag gjorde rätt men ändå mår jag dåligt för att jag lämnade honom. Vafaen, jag kunde inte göra på något annat vis.

Han pratar med mina vänner om hur dåligt han mår. Pratar med dom om hur han kommer gå in i väggen för det här och hamna i en djup depression. Det är ju inte mitt fel, och det är inget jag vill veta. Det här säger mej bara att han inte ens gjorde försöket att lära känna mej. Om han hade varit intresserad av att försöka förstå mej så skulle han veta att sådant här bara gör mej arg. Jag känner ingen medkänsla.

Jag vet. Jag ska strunta i det. Men jag vill inte att männ'skor tror att jag gjorde något fel. Jag gjorde det på ett bra sätt och jag gjorde det jag tyckte var rätt.

*glömma, lämna här*

Over & Out

2009-09-23T21:24:00.003+02:00

Så var det över för den här gången. Det är bland det svåraste jag har gjort. Att lämna någon som är en sådan fantastisk människa är inte lätt.

Det känns ändå rätt. Jag var inte kär. Det skulle inte bli bra i längden. Om jag skulle stanna kvar hos honom så skulle jag förmodligen bli den där elaka bitchen som jag inte vill vara. Jag vill inte såra någon. Han är sårad nu men han skulle bli ännumera sårad om jag stannade.

Det känns rätt. Hoppas han förstår...

Att kastas mellan känslorna

2009-09-21T16:27:00.001+02:00

Igår kom en riktig söndag över mej. Ångest utan anledning. Orolig helt obefogat. Förvirrad och odriftig. Kände mej likgiltig till det mesta. Inget spelade någon roll. Idag sitter mycket av känslan kvar. Det här kan inte vara rätt.

Så mycket som jag velar. Så mycket som jag kastas mellan känslan av att vilja vara med honom och känslan av att bara vilja ha mej själv, måste vara ett tecken på att det kanske inte är riktigt rätt ändå. Jag är fortfarande inte helt säker. Det är ju inte fel. Det är bara inte helt rätt. Jag försökte smyga mej på ämnet när vi pratade igår utan att lyckas allt. Han vill nog inte höra det.

Han är för snäll. Han är för omtänksam. Hur ska jag någonsin kunna göra det här utan att såra honom? Hur ska jag kunna prata med honom utan att rasera vårt sociala liv? Det krävs en reaktion. Det vet jag. Ska jag inventera mina känslor ytterligare en gång eller ska jag bara kasta mej in i det, få det överstökat, och se vad som händer? Har jag kanske förstorat det hela? Han kanske inte alls tar det så hårt.

Usch vad jag hatar den här känslan. Kan han bara inte vara sjukt ointresserad av mej o lämna mej så jag slipper?

Några tankar efter ett par tysta veckor..

2009-09-17T21:42:00.003+02:00

Jag vet inte vad jag ska skriva eller vart jag ska börja så jag börjar från precis nu och skriver svammel som kommer upp =).

Tror kanske jag gått och blivit lite betuttad i en mas. Detta skrämmer mej något otrligt för jag vet inte om jag kan se oss tillsammans om tio år. Kan det verkligen vara rätt om jag inte ser oss med varandra i framtiden?

Folk säger ta det dag för dag. Men varför? Det är jättehärligt att ha någon vid min sida, att somna bredvid någon, att vakna bredvid någon. Men under min bittra sommar har jag på något vis ställt in mej på att leva ett liv själv. Eller inte själv rakt igenom men med bara kortare romanser. Det kanske är därför jag inte kan se en framtid mellan mej och Masen. Just för min inställning...

Jag vet, jag är förvirrad. Ibland känner jag mej lite trängd i vår relation också. Jag vill göra så mycket. Vill uppleva så mycket och våra mål och visioner vandrar inte på samma stig.

Kanske vore det lättast att bara sticka. Lämna allt. För jag vill inte bli den svensson som bara nöjde mej....

Jag vet inte...

2009-09-10T13:52:00.001+02:00

Det kanske inte är riktigt rätt. Det kanske är därför jag har svårt att skriva...

Jag återkommer när jag fått rätsida på allt! Hoppas ni bloggarvänner har tålamod och att ni mår riktigt bra nu!

Odefinierad blir definierad...

2009-08-24T16:33:00.002+02:00

Förlåt... När jag inte jobbar festar jag. När festerna är slut så ligger jag och pussas med den där fantastiska Masen.

Jag säger nu som Facebook sagt det:
Sofie Fabulös har nu ett förhållande med Masen Fantastisk...

När jag fått flyt på mina nya rutiner så kommer det att frodas med inlägg här i bloggen. Förresten, Dublin på torsdag med arbetskamraterna. Längtar!!! Ikväll blir det Film med Masen, måste passa på att umgås i början av veckan när hela helgen försvinner till andra nöjen =)

Timmar blir till dagar, dagar blir till veckor...

2009-08-11T20:26:00.003+02:00

Jag har blivit sämre med dessa uppdateringar nu. Kanske för att jag spenderar mycket tid med Masen, hos Masen. Sovit med honom från onsdag till söndag. Det finns väl ett uttalat samtycke om att vi inte ska ha andra i säng i alla fall. Mer än så vet jag inte. Mer än så vill jag inte veta.

Funderar ibland lite för mycket.
Analyserar ibland lite för djupt.
Tänker ibland lite för långsiktigt.

Jag vet inte om jag kan se honom i mitt liv om 10 år. Jag vet inte om jag kan lova honom att finnas där trots hans brister. Jag vet inte om han kommer finnas där trots mina fel. Måste jag veta sådant? Är det värt att gå vidare med Masen utan att veta sådant?

Ibland blir jag glad av tanken på hur lätt vi har det med varandra. Ibland blir jag orolig av samma tanke.
Ibland blir jag överlycklig av hans ord. Ibland blir jag illa till mods.

Jag vet ingenting om någonting. Jag tycker inte om att inte ha kontroll... Törs jag släppa någon in på livet igen?

En odefinierad relation bör förbli odefinierad

2009-08-06T12:38:00.001+02:00

Ännu en natt med Masen. Jag vill kanske inte inse att det här kan börja leda till något seriöst. Iofs, vi har än så länge bara sovit med varandra berusade men ändå känns det som om det kanske skulle kunna bli seriöst. Det har mycket att göra med hur vi är mot varandra och vad vi pratar om.

Jag är inte redo att kasta mig in i något nytt. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vad han heller vill. Måste man definiera en relation? Kan man inte bara ta lätt på allt och låta allt bara vara? Måste man vara på eller av? Kan vi inte bara vara? Måste vi veta vart vi har varandra?

Trivs så jäkla bra i hans sällskap. Han är så annorlunda. Han är så ödmjuk. Han är en fin människa. Samtidigt som det känns så bra så skrämmer det mej som bara den.

Tänk om jag kommer på att det här är inte alls vad jag vill?
Tänk om jag kommer på att jag inte vill inleda något?
Tänk om jag kommer på att det finns någon annan för mej?

Jag borde kanske egentligen ställa frågorna tvärtom. Tänk om han kommer på att det inte är vad han vill, att han inte är redo att inleda något, att det finns någon annan för honom. Men det oroar mej inte för sådant är jag ju van vid. Nu handlar det om att jag inte skulle vilja såra honom om han skulle tycka om mej och så kommer jag på att jag inte känner detsamma.

Jag vet att jag älskar att somna bredvid honom.
Jag vet att jag älskar att vakna av en puss i pannan av honom.
Jag vet att jag älskar att rulla runt mellan lakanen med honom.
Jag vet att jag älskar sättet han pratar med mej på.
Jag vet att jag älskar sättet han pratar om mej på.
Jag vet att jag älskar att vara med honom.
Jag vet att jag älskar att han sjunger för mej och att vi numera har ”vår” låt.
Måste jag veta något mer?

Jag vet att jag har det bra. Det kanske räcker så… Ikväll ska vi träffas igen. Jag har inte tid att sova. Jag har inte tid att vara för mej själv. Jag har inte tid att fundera. Jag har bara tid för vardagssysslor, honom och mina vänner.

*älskar*

Jag håller mej flytande

2009-08-04T16:01:00.000+02:00

Jag och Min Blomma ska på bio ikväll. Ska fråga Strumpan om hon kanske också vill följa med. Sommaren med Göran står på schemat.

Igår hatade jag jobbet för att allt gick åt helvete hela tiden. Förstod ingenting och ingenting gick som det skulle. Det var verkligen problem med allt. Efter ett peppande mail av min chef igår kväll kändes det bättre idag när jag kom hit. Idag har det flytit på lite bättre men det är fortfarande massa käppar i hjulet. Däremot så märks det idag att folket här vet att jag faktiskt gör vad jag kan för att hålla skeppet flytande. Jag vet att jag kommer lära mig sjukt mycket av det här men det är jobbigt när man är mitt uppe i det. Idag ser jag lite ljusare på det i alla fall.

Jag hade bestämt mig för att inte lägga någon mer tid alls att tänka på Rockern. Det är lättare sagt än gjort. Men det blir mindre och mindre för varje dag i alla fall. Jag håller mej utanför allt vad relationer och sådant kallas tills jag är helt åter uppe på benen igen. Jag lever, jag trivs och jag finns till. Det räcker liksom nu. Jag behöver inte så mycket mer för att vara nöjd.

Känner inte att det där med Masen komplicerar det hela på något sätt. Allt går så lugnt där och förmodligen kommer det aldrig leda till något seriöst. Det gör det ju aldrig och jag vet inte ens om jag vill det. Jag vill nog bara leva lätt. Ha det lätt. Och må gott. Precis som jag gör.

Utveckling kräver förändring och just nu kanske jag är lite för svag för att klara en förändring. Just nu kanske orken och motivationen inte finns där för utveckling. Men jag lever idag, jag lever nu. Oroar mej inte över imorgon och funderar inte för mycket på igår.

Må gott! Lev väl!

Blomman har återvänt

2009-08-03T21:57:00.003+02:00

Såhär borde det se ut hos mej varje dag men det gör det verkligen inte. Borde kanske bli bättre på den biten men när ska jag ha tid för det?

Min Blomma har kommit hem idag så nu ska hon sova här. Vi har så mycket att skvallra och prata om. Hon har ju knappt hört något alls om Masen. Liten som världen är vet ju hennes pojk vem han är. Inte känner men han har har träffat honom. Liten värld, de kommer ju från helt skilda håll i Sverige.

Masen kommer inte hem förrän på onsdag men senast idag fick jag höra att vi skulle hitta på något. Han ska bara repa först. Masen kan ju nämligen sjunga, och han gör det i ett band. I Bästaste band. Låten han sjöng en bit från i torsdags natt =)

I torsdags natt sov jag inte..

2009-08-02T20:06:00.003+02:00

Då var Masen hemma hos mej. Vi låg och pratade hela hela natten. Om allt. Om inget. Han är ödmjuk. Han är en fin människa. Men jag vet inte. Vet inte vad jag inte vet. Jag vet bara att jag inte vet.

Helgen har spenderats med underbara vänner från förr. Har varit i Jönköping och haft en underbar helg. Vi dansade till schlager och gamla discolåtar från högstadiet. Vi pratade om då, vi pratade om nu. Vi skrattade, vi skvallrade och vi drack. I lördags firade vi Mystösen som fyllde år. Vi grillade, spelade spel och drack vin och pratade en massa.

Alldeles för trött för att orka berätta mer just nu. Nätterna med Masen tröttar ut mej eftersom vi inte sover. Vi har så mycket att prata om, vi har så mycket att utforska, så mycket att göra. Sen en helg fylld med alkohol och aktiviteter gör att man är galet slut.

Men; en sak kan jag berätta. På onsdag ska jag hem till Masen igen för att se på film.... =)

Sluuuut!

2009-07-30T16:33:00.003+02:00

Jag har fortfarande inte återhämtat mej. Sitter på jobbet, bakfull som få. Man borde inte dricka så mycket en onsdag. Man ska inte heller bedriva otukt en hel natt. Somnade inte förrän efter klockan sex imorse. Vaknade vid sju av att Masen inte kunde sluta krama och pussa på mej. Han tyckte jag var för underbar för att låta bli...

Masen är han från i lördags. Vi ska träffas ikväll igen... Shit, kommer få leva med konstant träningsvärk om det fortsätter såhär. Men inatt blir det inget, ska ju åka iväg tidigt imorgon.

Han är mysig. En arm att sova på är gott. En charmör är härligt. Men det är bara det. Inget mer. Inget mindre. Får se om vi kommer ses framöver eller ej..

När jag inte får betalt för arbete vill jag inte heller jobba!

2009-07-28T14:23:00.003+02:00

Jag är lite sur idag. Lite sådär pissig och avslagen. Det förväntas lite för mycket underverk på jobbet trots att det är semestertider. Det är svårt att få tag på rätt människor. Det är svårt att få extrasaker gjorde under semester.

Sen blir jäkligt sur över att det förväntas att jag ska svara i telefon under lunchtid. När började vi med 45-timmarsveckor liksom? När jag får betalt för 5 timmar extra i veckan så kan jag överväga att ta jobbsamtal även under min lunchtimme.

Jag är faktiskt så jäkla irriterad över det så jag tänkte fråga min chef om jag förväntas nåbar även då, i sådant fall kan jag ju inte boka in privata ärenden på den timmen… Det är ju en halv arbetsvecka extra i månaden vi pratar om. Det är ganska mycket bruttopengar på det.. (Kalla mig girig, jag anser mig själv bara vara principfast på samma vis som jag stänger av telefonen när jag har semester).

Men ikväll kommer jag inte va pissigt sur längre. För ikväll ska jag hem till Bästaste och dricka Oboy. Vi ska prata hans tösaproblem och mina karlfunderingar. Jag tycker så mycket om att jag fått tillbaka kontakt med honom. Att vi kan prata timtal i telefonen igen. Tycker så mycket om att ha honom att vädra allt mellan himmel och jord med. Han betyder mycket för mej. Jag betyder mycket för honom. Vi skulle göra varandra lyckliga.

Uppdatering av Vem är vem?

2009-07-28T10:34:00.001+02:00

Vissa tar inte längre någon plats i mitt liv, andra har historien ändrats på. Nu får ni den uppdaterade versionen av Vem är Vem?

En fylld helg på många sätt

2009-07-26T19:25:00.005+02:00

Så jävla sliten. Så jävla seg. Så jävla bakis. Så jävla mycket värt det.

Jag har sjukt mycke gjort bort mej för Rockern. Varit en dryg jävel som hörde av mej med massa mess i fredags. Detta resulterade till att jag i lördags insåg att vidare kontakt med honom kommer bara förstöra för mej. Jag har tagit bort alla kontaktvägar till honom nu. Jag vill inte kunna kontakta honom det kommer bara förstöra för mej. Han har inte längre nån insyn i mitt liv och jag har ingen insyn i hans. Det är bäst så. Jag är värd såå mycket bättre.

Annars var fredagen en skojig kväll. Det blev Sleaze i Stockholm. Inte så mycket som jag hoppades på men ändå en del. Hade kunnat varit där längre men så blev det inte. Jag kom hem halv nio i lördagsmorse. Lagom sliten och mör. Sova några timmar för att sen fortsätta igår kväll.

Igår var det nämligen fest hos Bästaste. Han och hans nya vänner och jag. Vi hade det riktigt jäkla gott. Bästaste är övertygad om att hans vän är som gjord för mej. Det resulterade i en sömnlös natt med ansträngande aktiviteter. Är helt slut idag men fan så värt det. Fått utlopp för alla mina lustar nu. Och jag som inte ens brukar gilla fyllesex. Han är en härlig filur den där. Bästaste har gott omdöme, han vet vad som är bra för mej. Han brukar ha rätt.

Näe, nu måste jag vila lite igen. Ciao!

När ska tankarna på honom försvinna?

2009-07-23T20:42:00.003+02:00

Idag har jag varit sjukt svag för honom. Idag har tankarna kretsat runt Rockern hela tiden. Allt påminner om honom idag. Allt kan kopplas till honom idag. Jag vet inte om det här är nån sorts oro som vuxit fram för att jag ska till huvudstaden imorn.

Vad är chansen/risken att Rockern skulle vara på samma ställe som mej? Ingen alls egentligen..

Ändå tänker jag ut scenarior för vad som skulle kunna ske om vi sprang ihop med varandra.
Ändå funderar jag på vad jag skulle säga till honom om vi träffades
Ändå funderar jag på om jag skulle kunna ignorera honom om vi sågs
Ändå funderar jag på om han skulle hälsa om han såg mej

Jag vill inte att han har den påverkan på mej. Jag vill inte oroa mej över saker som med största sannolikhet aldrig kommer att ske.

Ibland märker jag att jag hoppas att vi springer på varandra, ibland skrämmer det mej som fan.

Imorn ska jag bara försöka slappna av. Lyssna på Sleaze. Och ha galet kul i vår huvudstad. Joina?

Att lägga energi på rätt saker

2009-07-22T10:53:00.000+02:00

Fan om jag inte blir frisk till helgen, jag ska ju på nya äventyr då. Hoppas det bara är en liten förkylning som släpper innan fredag. Det är inte så konstigt att man känner sig sjuk och bedrövlig efter de senaste veckorna. Tror verkligen jag har fått någon sorts infektion i kroppen, hoppas den lämnar mig snart.

Annars trivs jag jäkligt bra med allt just nu. Livet liksom leker. Jag bryr mej inte så mycket om vad som händer utanför min bubbla. Bryr mej inte om tecken jag får på att saker är fel. So what? Om Rockern anser sig själv lycklig så får han väl göra det då. Vi vet ju alla att han har fel. Om Sötfrö P tror sig ha hittat nån fruga för livet så får han väl tro det då, vi vet ju alla att han bara kommer få ett nöjsamt liv. Visst grubblar jag på det, och okej då jag kanske bryr mej men jag snöar inte in i det. Jag kan inte påverka det därför lägger jag ingen energi på det.

Vet ni vad jag kan påverka?
Jag kan påverka min egen situation!
Jag kan påverka mitt eget liv!
Jag kan påverka vad jag gör!

Jag har bestämt mej för att förändra en del saker. Jag har bestämt mej för att sluta med en del saker.

Jag har bestämt mej för att se över min attityd.
Ibland borde den vara hårdare.
Ibland borde den vara mjukare.
Ibland går jag med på för mycket saker,
ibland ställer jag upp för mycket.
Ibland finns jag inte där när jag borde,
ibland gömmer jag mej. Jag ska se över det.

Men jag kommer inte alltid finnas där när det förväntas så, jag kommer slå ifrån, jag kommer ta död på energitjuvarna.

Men jag kommer finnas där för dem som förtjänar det, jag kommer ställa upp vara god, jag kommer finnas där.

Kärleksförklaring

2009-07-20T23:05:00.003+02:00

Idag har jag fått en kärleksförklaring. En riktig sådan. Jag försökte förklara att jag är typ den sämsta att falla för eftersom jag inte tror på sådant längre. Hmm, det köptes inte riktigt.

Jag tycker inte om kärleksförklaringar. I alla fall inte om dom kommer från Ex. Jag är dålig för honom det vet jag. Jag hoppas bara att han ska inse det också. Och eftersom jag inte tror på kärlek så är jag givetvis inte kär i personen i fråga. Kommer inte bli det heller trots att min mamma skulle bli så glad då. Hon älskade nog honom mer än vad jag gjorde.

Jag gillar ju bara BadBoys och han är ju en lugn och rar kille. Det passar inte i min bild.

Sorry...

En magisk känsla, en fantastisk upplevelse

2009-07-20T11:14:00.000+02:00

Sonisphere var fantastiskt. Det var underbart. Jag har blivit flera erfarenheter rikare och jag kommer bära med mig mycket i framtiden.

Att se Metallica äga en scen är en häftig känsla. Att höra många av de fantastiska alster de skapat under alla år ihop var magiskt. Allt är så förknippat med upplevelser.

Festivalområdet låg så jäkla fint till.
Folket var så jäkla bra.
Jag älskar sådant här.
Jag är född för sådant här.

Visst, allt är inte perfekt.
Allt var inte perfekt.
Det finns besvikelser.
Det finns brister.

Men om man bortser från det man inte kan påverka så var det underbart. Jag tar även med mig lite mer visdom till nästa gång. Jag behöver inte alltid vara sådan jag alltid varit. Jag behöver inte alltid göra sådant som alltid förväntas. Ibland kan jag lyfta det tunga från mina axlar och bara njuta av nutiden. Ibland kan jag göra det jag känner för utan att få dåligt samvete för det. Nästa gång, nästa gång...

Det blev ett hångel. Ett riktigt festivalhångel. Ett pappahångel. Någon jag aldrig kommer se igen. Någon jag aldrig kommer höra igen. Men det var där, det var då. Det är så jag vill ha det. Det hade sin charm, det hade sin magi. Men magin skulle försvinna om det inte bara var där och då. Han hade några år på nacken, han hade vuxit upp, han var äldre, han var mognare, men jag gillade det. Jag gillade honom, i alla fall för stunden. Han var snygg att se på, han var härlig att ta på. Det var där, det var då.

Massa planer för framtiden som gynnar mej. Massa planer för framtiden som handlar om mej. Massa planer för framtiden som JAG ska göra. Drömmar att uppfylla, mål att nå.

Fan vad jag älskar att leva.

Attt hångla till livemusik..

2009-07-19T20:39:00.001+02:00

...är fanimej magiskt!

Det är något med det som gör det mäktigt. Är det dessutom Metallica som kör en fantastisk spelning i en underbar miljö så är det helt jävla underbart.

Återkommer med hur allt var och hur allt blev! *me like*

Att tvivla på känslor att vara med om upplevelser

2009-07-17T09:57:00.002+02:00

Det är mycket som tar upp mina dagar nu. Mycket som händer men kan inte sätta fingret på vad det egentligen är som händer. När jag ser tillbaka på veckan kan jag inte komma på att jag har varit vidare sysselsatt men jag vet att jag inte haft en enda kväll hemma i alla fall.

Glädjen jag kände tidigare har kommit tillbaka. Den är här för att stanna. Den är här för att jag gillar den. Jag gillar att vara glad. Jag gillar att vara positiv. Jag tycker om att tycka om livet. Jag tror fortfarande inte på kärlek. Jag tvivlar fortfarande på känslor.

MEN! Det gör mej inget. Jag har kommit till ett sådant stadie nu att jag inte vill vara omringad av kärlek. Jag vill inte känna. Jag vill leva, jag vill vara. Jag gillar det. På så vis behöver jag aldrig tänka "Tänk om". Jag bara är och jag älskar det. Jag har ingen att tycka om, jag har ingen att bry mej om. Jag har ingen som tycker om mej, jag har ingen som bryr sig om mej.

Och jag gillar det. Jag vill ha det såhär. Jag vill bara ha mina vänner. Jag vill inte ha nån karl som strular till det. Som får mej på fall. Som förvirrar mej. Ett stort bevis på min nyupptäckta insikt då?? Rockern hörde av sig när jag kommit hem från Rockweekend. Hmm, oväntat? Näe inte särskilt. Men jag bryr mej inte. Vill inte ha en ursäkt, vill inte ha en anledning till varför han gjorde det igen.

Jag har svaren inom mej. Jag behöver inte svaren från honom. Jag bildar mej min egen sanning. Den ger mej det jag behöver. Det som är farligt med sådant som inte syns, det som är farligt med alla de abstrakta tingen, det som är farligt med illusioner är att man kan slå hål på dem och då är allt borta.

Allt jag inte kan se,
Det jag inte kan röra,
Finns inte. Jag kan inte se känslor, jag kan inte röra vid kärlek.

Jag älskade att känna. Jag älskade förälskelsen. Nu älskar jag att inte känna det. Det kommer säkert ändras och jag kommer säkert bli helt krossad tusen gånger om men just nu vill jag vara kvar i den här verkligheten ett tag. Saker blir lättare om man bara kan tro på det man kan se.

Jag är glad för att jag får min upplevelse med Strumpan i sommar. Rockweekend var ju planerad så länge så det blev så tråkigt när det inte blev ihop med henne (såhär efterhand inser jag att det var bäst så). Men nu får vi vårt lilla Rockäventyr till Sonisphere. Kika på Metallica, Hänga med Rockers, vara vakna 1½ dygn i streck och dricka större delen av det. Det här ska göra vår sommar. Det här ska bli min och Strumpans Sommarupplevelse 2009.

Lev!

Jag fick Mersmak

2009-07-14T16:16:00.001+02:00

Sonisphere bokat!

Jag och Strumpan kommer iväg tillsammans =). Så jäkla gott! Me like! Me love! Älskart!

Att förklara något obeskrivbart (Rockweekend 2009)

2009-07-13T22:41:00.003+02:00

Jag vet inte vart jag ska börja berätta om denna fantastiska upplevelse. Vet inte vad jag ska berätta om det fantastiska människorna där, eller om de fantastiska spelningarna.

Vi kan börja med att dra tillbaka namnet Bikern. Han är för sjuukt tofflig för att bli kallad Bikern. Något av en mes upptäckte jag efter ett dygn med honom. Visst han är ju snäll och så, men jäkligt odriftig och riktigt snål på ett hemskt oattraktivt sätt.

Annars då? Det fanns Rockers, många Rockers, bra Rockers, härliga Rockers. Jag älskar folket. Jag älskar festivallivet. Jag älskar världen när den gör mej gott.

Glamrockarna fyllde mina dygn med skratt.

Likaså Norrlänningarna.

Och Grannarna.

Vi hade något gemensamt.

Vi hade något att tala om.

Vi var där av samma anledningar.

Vi var aldrig ensamma.

Att få stå och hångla med en Glamrockare medan Chickenfoot körde några hits gjorde livet skoj. Att höra att mitt sällskap vad det ända som behövdes då värmde för stunden. Att få spendera natten i ett tält som inte var inbäddat i lera gjorde gott för själen även fast jag kan tycka att man kanske kan göra lite mer effort för att komma ur tältet när man mår illa. I mina framtida tält ska det då inte råda några spyluckor. Men de var fina människor och vi hade saker att diskutera, hade saker att prata om. Ändå törs jag inte adda den hånglande glamrockaren på FB. Får se om det blir av senare.

Bästaste vän som jag var upp med är sjukt nöjd med min insats. Han hade inte förväntat sig mej så uthållig. Jag tror inte han trodde jag skulle klara en lerig festival så pass bra som jag gjorde. Jag är gjord för det här livet och jag ser fram mot nästa festival. Jag klarar det. Jag gillar det. Jag älskar det.

Det var många som förgyllde min vistelse och jag vet att jag kommer att träffa många av dem igen. Jag är så glad att det blev av. Så glad att jag kom iväg.

Närmare än såhär går det inte att förklara den här fantastiska upplevelsen. Den är obeskrivlig. Man måste vara på plats för att förstå.

Trots att jag aldrig lägger ut bilder så kan jag inte motstå att lägga ut en bild på vårt tält. Kalla det äckligt, kalla det svinigt, kalla det hemskt. Man var tvungen att vara där för att förstå att det faktiskt gick att leva såhär.