Kanske aldrig har haft ett förnuft

Mitt förnuft pratar inte samma språk som mina känslor.
Mitt förnuft har tagit semester eller något.
Mitt förnuft finns inte här.

Jag är driven av mina känslor. Jag är så som person. Men jag måste vara realist ibland, trots att jag inte vill. Jag vill inte tänka förnuftigt, jag vill tänka med hjärtat. Jag vill inte fundera för mycket, analsyra för mycket. Jag vill bara göra det jag känner för.

Men! Tänk om jag har kalkylerat på de värsta som kunde hända. Tänk om jag har tänkt ut "worst case scenario". Tänk om jag kommit fram till att det är värt att chansa?

Jag vet att vännerna mina tycker att jag ska lägga ner och sluta tråna men då har jag nog bara en sak att säga. Ni kan omöjligt veta vad jag upplever om ni vill att jag lägger ner det är nämligen en omöjlighet...