torsdag 1 oktober 2009

Den ovälkomna vardagen e här igen...

En fantastisk resa. Har det alltid så bra när jag är med syster. Vi har det bra ihop, sålänge det bara är hon och jag. Låt det förbli så. Låt oss fortsätta avsätta tid för bara oss och London. Det är vår grej. Bara vår grej.

Kontot tömt, garderoben fylld. Jag e nöjd med alla inköp. Nöjd med upplevelserna resan bjöd på och nöjd över att jag överlevde flygresan dit och hem.



Hinner inte ens låsa upp dörren härhemma förrän vardagen sköljer över mej. Alla måsten infinner sig. Ångesten plågar mej, den där ångesten jag inte har någon anledning av att bära. Är trött på livet och alla runt omkring mej. Det förväntar sig att jag alltid ska finnas där för andra. När ska andra finnas det för mej?

En hint... Jag skulle behöva det nu. Men visst ring mej och mal på om ert istället. Jag klarar mej ju alltid...



(ja, jag är bitter)

1 kommentar:

  1. Bitter.. det får man va ibland. Det kan faktiskt vara riktigt skönt att låsa in sig och dra täcket över huvudet och tycka att allt är skit.
    Men man får inte göra det under för lång stund.

    SvaraRadera