Han gav mej vita rosor och log. Log på ett sätt som bara han kan göra

Jag är lycklig just nu. Mår fint just nu. Klockan är två och jag borde sova för länge sen men jag kan inte. Jag är fylld med hopp. Tänk om det här skulle funka mellan oss trots alla dessa hundra mil emellan?

Just nu känns det som att vi är gjorda för varandra oavsett distansen mellan oss. Kärlek kan väl övervinna allt säger man? Idag är jag säker på att det uttrycket är sant. Imorgon när jag vaknar är det bara 4 veckor kvar tills jag får träffa honom. Det ska bli underbart. Hoppas den här känslan sitter i tills dess.

Vi har setts över Skype idag. Och det finns en romantisk sida hos honom som han inte varit så duktig på att visa tidigare. I alla fall inte nykter. Men idag har han vikt pappersrosor till mej. Det låter kanske som en liten grej, men det är sättet han gör det på som räknas och han fick mej alldeles glad och lycklig.

Jag kanske har oroat mej i onödan. Allt kanske kommer att fungera nu när han börjar få ordning på allt därnere. Just nu vill jag leva på tron att det är så i alla fall.

Jag ser såååååå mycket fram emot att få träffa honom igen. Att få hålla honom, att få kyssas med honom, att få kramas med honom och att få skeda med honom...

4 Veckor går snabbt. Snart står jag framför honom igen och kan inte sluta le....

(Jag tror det kallas kärlek och kärlek ska sättas på prov, det är så den växer sig starkare)