torsdag 2 juli 2009

Att anstränga sig för att det ska kännas lättare

Ibland känns det lite lättare. När jag tänker på det fina livet.
När jag tänker på min vän som gör allt för mej, då känns det bättre.
När jag tänker på min fina familj som vill mej väl, då känns det bättre.

Ibland känns det lite lättare. När jag tänker på det bra i livet.
När jag tänker på jobbet som jag faktiskt klarar av, då känns det bättre.
När jag tänker på att jag faktiskt uppskattas där, då känns det bättre.


Men ibland känns det lika svart och tomt som i början av veckan.
När jag sitter på balkongen med en cigg i käften och vaknar till ur min tankedvala av att jag har aska i hela knäet, då känns det fortfarande svart.
Eller när jag hör den där låten på radion eller ser hans uppdaterade FB-status, då känns det fortfarande tungt.
När jag har tid att sitta hemma ensam och tänka, då faller tårarna lika häftigt som tidigare i veckan.


Jag vill skrubba bort all skam som jag känner. Vill gnugga bort alla minnen, alla sår. Hur hårt jag än tar i, hur häftigt jag än gnuggar så försvinner det inte. Borde inte känna skam, borde inte känna mej illa till mods.

Men det gör jag.
Jag skäms för att jag litade på honom, för att jag gav honom en andra chans.
Jag känner mej illa till mods för att jag aldrig lyckas med något mer än ett gott första intryck vad gäller dessa karlar. Känner att jag aldrig kommer lära mej att få de att behålla intresset. Jag känner att det är något jag gör fel, något som stör allihopa men jag kan för allt i världen inte komma på vad. Därför känner jag mej blåst.

Jag känner mej lurad för att ingen berättar varför. Lurad för att ingen förklarar. Lurad för att ingen är ärlig. Lurad för att jag aldrig får svar.



Jag känner mej utnyttjad, smutsig, bedragen. Jag känner mej skyldig, otillräcklig, oattraktiv. Men framförallt känner jag mej inte värdig...

Imorgon ska jag på fest med Bästaste.. Han säger nämligen att han har en kille som passar perfekt för mej och jag skulle tydligen passa perfekt för honom. Skulle låtit underbart för ett par månader sen. Nu känner jag att jag inte är värd honom, jag kommer inte att duga för honom. Men det hemska av allt; han är en Rocker. Tänk om han har samma moral, samma lojalitet, samma synsätt. Jag kommer inte klara det.


*Är så jäkla trött på folks dåliga moral*

5 kommentarer:

  1. Att du känner dig utnyttjad och bedragen kan jag förstå. Men du ska ABSOLUT INTE KÄNNA DIG SMUTSIG, SKYLDIG, OATTRAKTIV OCH OTILLRÄCKLIG, för det är DU ABSOLUT INTE!!!!!!
    Du har bara haft sån fruktansvärd otur när det gäller killar. Dom förstår inte vilken GULDTJEJ du faktiskt är. Dom fattar inte helt enkelt.

    För du är en av de UNDERBARASTE människorna jag vet. Du gör det du känner för, du står för det du säger och gör, du hycklar inte, du är ärlig, fin, snäll, trevlig, tar för dig av livet, njuter av det du älskar, du är varm, full av liv, omtänksam, förstående. Du är vacker, du glänser, lyser och strålar. Jag älskar dig för den du är, jag älskar dig för det du gör, jag älskar dig för för att du är DU!!

    Ändra inte på dig själv, fall inte in i mallen, bli inte som alla andra. För det är inte du. Du är speciell, på det mest positiva sätt som finns.
    Hade jag varit kilem hade jag svept iväg med dig i roddbåten, och aldrig låtit dig gå (och nej, jag är inte bi eller så, jag bara älskar dig ändå)

    Massa kramar på dig min vän

    SvaraRadera
  2. Svar: Åh, så fint! Leenden från främmande personer kan vara så himla fantastiska.

    SvaraRadera
  3. jag tror att du och jag har lika fina vänner hos oss! Litens kommentar hade mina vänner kunnat skriva med, och jag håller med Liten! Du är bäst! PUSS OCH KRAAAM

    SvaraRadera
  4. Liten - Du är så fantastisk, du är så underbar. Du dömer mej aldrig. Dina ord värmer så otroligt. Jag älskar dej och du är bland de starkaste personer jag känner. Det kommer gå bra i veckan! Puuuusss!

    Varför vara perfekt.. - Vi får vara lyckligt lottade som har så pass underbara vänner omkring oss. Med våra killerfarenheter så är det bra att vi ändå har vackra vänner omkring oss som finns där när vi behöver dom. Dom är värda allt! Vi är värda allt! Puuuusss!

    SvaraRadera
  5. "Nu känner jag att jag inte är värd honom, jag kommer inte att duga för honom".

    Precis så. Precis så.

    Varför varför låter vi män som inte förtjänar oss bestämma vårt värde?

    Kram till dig.

    SvaraRadera