Rockweekend 2010 - Längtar redan

Ja, hur gick det då? Hur blev Rockweekend? Ni som sett någon form av väderleksrapport eller nyhetsinslag på det skyfall som dragit över Sverige de senaste dygnen kan ju räkna ut att vädret gav oss ingen anledning att skrika av glädje. Med gummistövlar och dubbla regnjackor så slutade de flesta dagar med att man var genomfuktig ändå.

Att sovsäcken blev dränkt redan under torsdagen innebar alternativa sovställen.
Att tältduk och golv inte satt ihop i vårt tält gjorde att hela vistelsen var en spa-upplevelse där vi flöt runt på madrasser i leran.

Tonen hade förmodligen inte varit densamma,
Stämningen hade förmodligen inte varit lika bra,
Humöret hade förmodligen inte varit det bästa,
Om det inte vore för de suveräna själar jag åkte dit med,
Eller de oemotståndliga typerna jag träffade där.

Jag har upptäckt mitt kall i livet. Jag har upptäckt vad jag är skapt för jag. Jag har upptäckt vad jag föddes med för färdigheter. Det var svårt att tro att jag var debutanten där. Jag var välutrustad för vädret, för fyllan, för baksmällan, för näringssuget, för festerna. Jag var fanimej utrustad för allt.

Med humöret på topp och omringad av likasinnade så kan inte en festival bli ett disaster trots att så mycket gick emot oss. Man är sliten, man är slutkörd, man känner sig fortfarande inte ren men man längtar redan till nästa gång. Särskilt nu när jag fått massa festivalvänner!

Uppdatering om pojkar, spelningar och händelser kommer när jag slutat arbeta för dagen. Ni får allt hålla er till tåls ;-)

Ciao!