tisdag 30 december 2008

Nyårskrönikan

Ska vi försöka oss på en riktig nyårskrönika här då? Jag har inte ens bestämt hur jag ska lägga upp den men vi ger det ett försök. Har ju många gånger hört att jag har talets gåva, men vafan, skriva är jag inte så bra på.

Krönikan!
Ett år har gått sen senast klockorna ringde. Ett år fyllt av äventyr, besvikelser, lärdomar, svek, kärlek och vänskap. Ett år som slagit hål på fördomar dock inte utan att skapa nya fördomar, ett år där många lämnat varandra men också funnit varandra. Vad ska vi då bära med oss av detta år?

Jag vet en del jag kommer att bära med mig i alla fall. Det här var det året som jag lärde mej vilka mina riktiga vänner var, det var också det här året som jag fick en riktig käftsmäll genom att inse vilka som inte var det. Jag har åkt från sida till sida för att förvånas gång på gång, både positivt och negativt. Jag har insett vilken stor möjlighet man själv har att påverka sitt eget liv.

Jag har fått en fast tjänst på ett jobb som jag stormtrivdes på, jag har sagt upp mej på ett jobb som jag stormtrivdes på. Jag har börjat på ett nytt jobb som jag hoppas att jag kommer att stormtrivas på. Jag har tagit tag i min karriär på riktigt och gjort många egna aktiva val, en del bra en del mindre bra, men det är bara så jag kan påverka hur framtiden kommer att se ut.

Jag har valt att gå ifrån en del människor som sög alldeles för mycket energi från mej, jag har träffat nya sådana människor men jag har även fått tillbaka kontakten med guldkorn från tidigare samt hittat nya guldkorn. Jag har förstått innebörden av riktig vänskap likväl som jag även fått känna på riktigt svek.

Jag har gått från ett förhållande utan tilltro och framtid. Ett förhållande byggd på lögner och förakt, ett förhållande där man inte ställer upp för varandra. En relation där man inte var prioriterad eller önskvärd. Jag har kännt på livet som singel igen, jag har haft ett bra singelliv igen och trivts bra med det. Nu har man dock sprungit på kärleken, han som får en att fånle åt ingenting, han som för en att skratta utan anledning, han som man vill planera en framtid med, han som får en att känna sig värdefull och betydelsefull. Det är kärlek!

Jag har förstått hur viktig familjen är. Jag har förstått att man ska ställa upp mer för varandra och att man behöver varandra mer än vad man kanske säger. Jag har fått känna på hur det är att vara behövd och älskad. Jag har fått känna hur det känns att vara betydelsefull och att man gör skillnad. Jag har blivit moster åt ett mirakel och ansvarskänslan hos mej har börjat växa.

Låt oss då avsluta detta år med några visdomsord. Ställ upp för varandra i nöd, i lust, i alla väder, förr eller senare är det en själv som behöver någon som ställer upp på dej. Gör aktiva val, förändra det du inte är nöjd med, forma din framtid, ditt liv, det är ju trots allt du som ska leva det. Våga visa känslor men gör det med försiktighet, ha lite förnuft och sans kvar.

Motto: Lev som om morgondagen inte existerar, ta tillvara på tillfällena som ges!

Skål och Gott Nytt År

1 kommentar:

  1. Det lilla mirakltet vägde igår ¨på sin 19 veckors dag, hela 3260 gram, uppåt med 200 gram sen förra veckan =)
    KramKram

    SvaraRadera