Inte ropa hej förrän man hoppat över ån...

Det här kändes som det gick alldeles utmärkt. Intervjun alltså - allt flöt på och kändes avslappnat. Vi pratade till och med om uppsägningstid på mitt nuvarande jobb och försäkringar i det "andra företaget". Det känns som om jobbet är mitt om jag vill ha det men man ska inte ropa hej förrän alla papper är påskrivna.

När jag kom dit var den första jag sprang in i min gamla arbetskamrat som tipsat mej, Herr T. Herr T presenterade mej både för nya och bekanta människor. Det kändes som jag redan var en av dem. Han pratade om att jag var deras nya kollega som skulle börja jobba med dem och jag fick hela tiden inflika "Det vet man inte ännu". Precis innan intervjun fick jag syn på ett bekant ansikte - han som jag var på intervju med första gången på det "andra företaget". Han frågade om jag hade börjat jobba hos dom nu. När jag sa att jag bara var där för ytterligare en intervju så svarade han att jag säkert kommer börja jobba för dom inom kort. Han har nämligen pratat sååå gott om mej :) Känns alltid kul att höra. Kul att han kände igen mej också. Träffade ju faktiskt honom i slutet av februari senast.

Som sagt intervjun flöt på och jag känner att jag verkligen vill ha det här jobbet. Ska höra av mej innan veckan är slut för att berätta hur lång uppsägningstid jag har samt om jag är intresserad eller ej. Tänkte ringa imorn och säga att jag vill ha jobbet! Usch... de kommer bli svårt om jag måste säga upp mej från mitt nuvarande jobb men måste tänka på mitt bästa och min utveckling.

Hoppas jag får det!

To be continued.... (stavas de så?)

Jag har antagit utmaningen

Kom in på en blogg nyss med en utmaning. Typ; ge Jante en smäll på käften, boosta ditt ego. Kort och gott 25 bra egenskaper om sig själv. Jag är inte den som tackar nej för en utmaning (och jag talar ju gärna gott om mej själv oxå). Så här kommer den:

1. Nyfiken
2. Kreativ
3. Duktig på att laga mat
4. Fantasifull
5. Ambitiös
6. Omtänksam
7. Kärleksfull
8. Empatisk
9. Är en jävel på att uttrycka mej
10. Är en riktig entreprenör
11. Kan se gott i alla människor
12. Har ett sifferminne som få kan slå
13. Får saker gjorda
14. Har lätt för att lära mig nya saker
15. Envis
16. Entusiastisk
17. Är förstående
18. Är en riktigt god vän
19. Kan hålla hemligheter
20. Är bra på att göra goda affärer
21. Kan erkänna mina misstag
22. Är bra på att organisera
23. Är punktlig
24. Har lätt för att behålla lugnet
25. Är helt enkelt fantastisk

Tack Veronica för utmaningen! Nu du nästa läsare är det du som ska utföra utmaningen. Lovar dej att denna utmaning gör dej bara gott - så se till att komma igång med listan genast. Lycka till!

Är detta en öppning till något nytt?

Så sitter man här då. Kvällen innan intervjun och jag har inte ens börjat känna mej nervös ännu, bara förväntansfull. Visst oroar jag mej för det här att jag tackat nej till jobbet tidigare men tror jag kan klara mej ur den situationen. Jag börjar mer och mer hoppas på att jag ska få den här tjänsten, tror den skulle passa mej utmärkt.

Det känns ju lite som om jag bara tas förgivet på mitt jobb och jag får jobba med så mycket som inte ligger på mitt bord. Sen att inget av det jag anser behöver göras i våra system för att jag ska kunna sköta mitt jobb prioriteras. Hur många gånger ska man behöva påpeka att vi behöver vissa saker för att kunna göra vårt jobb på ett effektivt sätt? Hmm.. det irriterar mej som bara den. Det känns som att jag nonchaleras och det är inge kul alls. Men men om jag skulle stanna längre där får jag väl ligga på ännumera då. Bara framtiden kan säga hur det blir men som sagt - hoppas på det andra jobbet nu men får veta mer imorn om vad det är för tjänst.

Jag håller er uppdaterade! Lev väl!

Nu är det nervösa samtalet över

Han kom precis ihåg vem jag var när jag ringde. Han visste att jag hade varit på intervju där förut så det kändes skönt. Det var egentligen inget att vara nervös över. Jag ska dit på intervju på onsdag klockan 9.00.

Nu när han förklarade den här tjänsten så kändes det som om jag skulle passa fint på den. Han sa att den var ganska lik den tjänst som jag sökte i våras men med vissa förändringar. Det var förändringarna som gjorde att jag är intresserad av den. Jag hoppas bara dom förstår att jag verkligen är intresserad av att börja jobba hos dom. Inte bara för att det är i min hemstad utan även för att det är ett företag jag alltid haft ett gott öga för. Tänk om han tror att jag bara söker mej dit av lättja? Det känns ju lite konstigt när jag har tackat nej förut för en liknande tjänst hos dom. Hoppas verkligen att han inte tycker det är en nackdel. Ska skriva ut ett CV innan jag träffar honom på onsdag i alla fall.

Näe, nu ska jag fortsätta jobba. Hörs senare!

Auf Wiedersehn!

Att arbeta hemifrån!

Jag jobbar hemifrån nu på eftermiddagen. Tycker det är lättast så då ska jag ringa till det andra företaget snart. Känns inte så kul att sitta på jobbet och söka efter annat jobb. Ganska skönt att jobba hemifrån också, känns som man får mer gjort fast man tar det lugnare. En sådan här förmån skulle jag nog inte kunna leva utan. Det måste jag höra med det andra företaget om hur dom har det med. Finns det möjlighet att jobba hemifrån?

Är lite nervös inför att ringa, vet inte vad jag ska säga riktigt. Måste ju fråga vad det är för tjänst, utvecklingsmöjligheter, arbetstider, förmåner, vad allt innebär, lön, semester, resor? Ja vad frågar man egentligen? Vad vill jag veta om det "nya" jobbet?

Hmmm... berättar mer när jag ringt nu ska jag jobba lite.

Förstasidan på Google

Att jag aldrig kommer i säng i tid. Såg i alla fall på google nu att jag kommer upp på första sidan om man söker på prematurbarn och 24. Hihi, de finns nog ingen förutom jag som skulle söka på det men ändå. De finns väl någonannan som vill läsa om små bebisar födda i vecka 24 eller?

Undrar just hur jag ska kunna hålla denna blogg levande. Ni vet jag har förmågan att skriva ofta i någon vecka och sen sinar det bara ut. Ska verkligen försöka ha denna levande längre änså. Men oftast sker det inte mycke uppdateringar på helgerna, då e jag ju fullt upptagen med annat.

Ska upp om typ sex timmar får lätt panik av att även denna natt kommer att bjuda på förlite sömn. Får försöka sova i tid imorn då efter att jag tvättat.

Sötis ska ringa o väcka mej imorn i alla fall.

Ciao!

Byta jobb eller vara kvar?

Jag har blivit erbjuden jobb - i hemstaden. Eller ja, kanske inte riktigt jobb men intervju ( har blivit rekommenderad av en gammal arbetskamrat och då brukar man ju ligga ganska bra till). Problemet är att jag vet inte om jag vill byta jobb.

Jag ska ringa till företaget ifråga imorn och höra lite vad det är för tjänst och vad den innebär och så. Jag har ju varit på intervju där förut och fick jobbet då men det var en tjänst som jag inte var så intresserad av så jag tackade nej. Hoppas det här är en annan tjänst det som känns illa är att det känns som jag sviker min nuvarande arbetsplats. Jag gillar ju mitt jobb men det är ju en bit att pendla varje dag och så vet jag inte om jag trivs med allt som görs där. Tycker jag får göra massa skitgöra som egentligen inte borde ligga under mig. Jaja, det visar sig hur jag gör med allt.

Vore skönt att slippa pendlingen, då får jag sova längre och behöver ingen bil ;) Men men det beror som sagt helt på vad det är för tjänst. Och givetvis, har lön och andra förmåner också betydelse.

Berättar mer när jag vet mer om den nya tjänsten!

Sov sött!

Första mötet med min systerson

I fredags var det dags att möta den alldeles för lilla krabaten. Han såg jättefin ut, jag hade förväntat mej att han skulle se mycket sjukare ut än vad han gjorde. Men han såg faktiskt bara ut som en mycket liten bebis.

Träffade honom idag också, han såg nästan ännu bättre ut idag för han hade ingen respirator. Eddie har faktiskt klarat sig utan respirator i två dygn nu. Han är sådan kämpe. Han här den här syrestuben eller vad det är för nåt men man ser mer av hans ansikte nu, så behöver han inte "glasögonen" för lampan längre. Han är så duktig.

Syster berättade att han hade bajsat för första gången (stolt mor som hon är). Det är tydligen ganska svårt för små barn att göra det men han hade gjort det och hon var så nöjd.

Han har nu även gått upp i vikt 490 gram, det är mindre än när han föddes men han har gått upp lite sen tidigare i veckan. Hoppas bara att läget fortsätter att vara så här.

Hålet i hjärtat hade växt igen *lycklig*. Tänkte jag skulle köpa någon liten present till honom men vet inte vad. Han har ju redan fått massa nallebjörnar. Får tänka lite va Syster o hennes sambo kan behöva till honom när de får åka hem med Eddie.

Hörs senare med uppdateringar från min helg! Adios!

Hoppas Edvin är som Albin - en kämpe

Om några timmar ska jag få träffa min syster igen. Ska bli skönt att få träffa henne och se hur hon mår. Har läst ännu mera om prematurbarn och måste säga att man blir mer och mer imponerad av neonatalvården i Sverige. Nu är jag nästan säker på att Edvin kommer att klara det här galant.

Läste just om Albin (http://www.aftonbladet.se/foraldrar/bebis/article1637132.ab) och han verkar ju ha klarat det hela superbra med tanke på omständigheterna, visst han var större än vad Edvin är men han var även yngre när han kom. Jag hoppas Syster och hennes sambo snart kan ta det dag för dag istället för timme för timme.

Har jag tur i eftermiddag för jag även träffa lilla Eddie, vi får se hur det blir.

På återhörande!

Jag, mig och så lite om mig själv

Fasen att man aldrig går och lägger sig i tid men den här veckan har ju varit ganska dramatisk så inte konstigt att man inte sovit som man sig bör. Nu tänkte jag köra ett inlägg om mej...

Min närmsta jobbarkompis har varit sjuk i veckan så jag har haft supermycket att göra den här veckan. De märks verkligen att vi behöver vara två på den posten jag sitter på. Sen har min chef berättat att nästa vecka ska jag få lite utbildning i kalkylering för att så småningom kunna ta egna case. Ska bli superskoj - det var ju faktiskt en av anledningarna till att jag stannade på det här jobbet. Hade de inte varit för att jag skulle få börja med det hade jag nog börjat jobba i hemorten. Ska bli spännande, lite nervös är man ju, var så länge sedan man höll på med ekonomi av alla dess slag - nu har det ju varit mest teknikärenden och leverantörsfrågor och grejer (enkelt förklarat).

Har hamnat i ett nytt projekt på jobbet om att emigrera en massa av våra kunder till bättre plattformar. Känner att jag har blivit lite missplacerad där eftersom jag jobbar innan kunder blir kunder men jag kan säkert få nytta även av detta.

Har sålt min kära Flisan också! Bilen är borta - han kom och hämtade den i tisdags så jag fick ta tåget hem men nu har jag lånat pappas bil medans han är utomlands hihi. Saknar Flisan så (min opel astra) hon var pålitlig till skillnad från pappas Skoda men hade ju inte råd att ha kvar en så stor och dyr bil. Nu kikar jag en hel del på ny bil. Billig, gammal och bränslesnål! Tänker mej en diesel tror jag - men bensinbilar är ju billigare i skatt. Fast om man väger det mot hur mycket jag kör så spar jag nog på att ha en diesel. Måste spara pengar så att jag har råd för kontantinsats på lägenhet men det är ett längre projekt!

Lev väl!

Ska träffa min syster som mamma första gången

Nu har jag pratat med min syster - den nyblivna mamman. Jag ska få komma och hälsa på henne imorn. Ska bli skönt att äntligen få träffa sin tvilling igen. Har jag tur kanske jag får träffa Eddie också. Hon sa att de tar det fortfarande timme för timme men han kunde nästan andas själv. Det lät ju riktigt bra tycker jag det låter som i alla fall. Hoppas verkligen att allt kommer gå fint.

Infektioner är tydligen den största risken nu eftersom han inte har något immunförsvar. Även hjärnblödningar var en risk. Hoppas nu att han är så där stark som jag tror att han är, en kämpe. Kan inte vara lätt för syster och hennes sambo nu. De skulle ju inte bli föräldrar förrän i december och så helt plötsligt står dom här som föräldrar.

Syster hade messat sina närmaste vänner nu och berättat vad som hade hänt så nu kan jag i alla fall prata med några av mina vänner. Känner att behovet av att ventilera mig har varit stort. Tur att jag har haft jobbet där jag har mina arbetskamrater som jag har kunnat pratat med.

Pratar väldigt lite om mej själv i dagsläget men det är för att det händer inte så mycket intressant i mitt liv just nu, det här är det största och det känns som om det är det här jag måste skriva om för att få ur mej allt.

Take care!

Inte ens en linjal lång

Att en bebis kan födas så liten är riktigt otroligt tycker jag. Jag berättade aldrig hur lång han var, 29,5 cm uppmätte lilla Eddie. Har fortfarande inte pratat med syster så jag vet inte hur det går för den lilla sparveln men det känns som han är en kämpe.

Tycker det är så tråkigt att hon inte fick gå lite längre i graviditeten dom som hade planerat allt. Nu han de knappt märka att hon vara gravid förrän dom hade barn. Hoppas verkligen att allt kommer gå bra för dem.

Har sett bild på honom - han ligger ju i respirator med handduk över huvudet för att inte förstöra ögonen som inte är tillräckligt utvecklade. Men han ser söt ut och han rör sig som en bebis (har sett videofilm också).

Jobbet kallar!

Moster till ½ kilo

24 veckor och 4 dagar han vägde inte mer än 516 gram. Min tvillingsyster fick barn igår - en liten son, Edvin, han skulle ju inte komma förrän i början på december. Jag tror ingen vet vad som händer nu. En massa frågor och inga svar. Kommer han att klara sig? Läkarna hade i alla fall sagt att han hade bra värden och han skrek när han kom (det är ett gott tecken). När blir läget mer stabilt för lilla Eddie? Jag vet ingenting, har inte pratat med min syster än, hon orkar inte prata. Förstår att hon måste vara helt slut och sen att inte veta vad som händer nu?

De hade sagt att de första dygnet var som mest kritiskt och dom tar det timme för timme. Jag vet bara det mamma berättar för mig. Jag kan inte prata med mina vänner eftersom jag och syster har många gemensamma kompisar och hon vill berätta det själv för dom. Men vem ska jag ventilera med? Har messat lite med systers sambo i alla fall för att veta hur dom har det och syster har fått komma upp till avdelningen igen idag. Undrar hur det går för dom nu.

Har försökt läsa en del om prematurbarn på nätet men så svårt att solla bland alla information. Hur stora är chanserna att han överlever? Vad kan han få för komplikationer? När kan man börja andas ut?

Vill så gärna träffa min syster och prata med henne, se hur hon har det, höra vad hon tänker på och sånt men det går inte. O så kan jag inte söka stöd hos vännerna heller då eftersom jag inte får berätta vad som hänt. Vad gör man?

Hoppas lilla knodden är stark och blir stabil snart. Jag hörde i alla fall att hans lungor var mer utvecklade än vad de vågat hoppas tro på men när kan man säga att det här kommer gå bra? Jag vet att man är jätteduktig i Sverige på prematurer och neonatalvård men hur mycket ska man våga hoppas och tro? Jag vet att jag tror att Eddie fixar det här!

Är glad att jag har min dalakulla som jag kan prata med, fråga, be om råd och ventilera.

Gud vad världen helt plötsligt kan förändras.

Plötsligt sa han bara de rätta orden

Jag fick den där bekräftelsen som jag behövde. Jag behövde inte ens tigga -han bara sa att jag var oemotståndlig. När man hör sådant från en människa som aldrig träffat förut så brukar i alla fall jag bara tycka illa om det. Men det var något speciellt med hur han sa det. Det var ett klick direkt i början - fan vi va ju typ menade för varandra. Synd bara att han var typ gift och hade barn och hela den baletten. Men bara orden värmde mej.

Varför ska jag alltid falla för upptagna karlar? Men men får se det så här - han var nog för gammal för mej. Vet att ålder inte har nån betydelse men ska man ha barn och så så får de faktiskt betydelse. Förresten är jag ju inte förälskad kände bara sådan attraktion för den karln. Härligt att han gav mej de orden som jag behövde och den uppmärksamheten jag behövde. Tack för det M!

Take care!

Det kan nästan räknas som otrohet

Har bestämt mej för att berätta om en sak i taget om vad som egentligen hände på semestern. Börjar med det hemskaste:

X:et kom hit efter att jag dykt hem från Öland. Han hade något han ville berätta eller prata om, och det tog ett tag innan han klämde ur sig vad han hade att säga.

Ni vet att jag berättat att han sovit hos min stora fiende Mrs Drama dagen då han flyttade ut från mej. Jag kan väl bara säga - han sov inte bara där. Visst jag trodde inte att han sov på soffan hos henne men jag hoppades att de bara hade sovit bredvid varandra i sängen. Så var givetvis inte fallet.

Han hade sjukt dåligt samvete i alla fall vilket han med råge borde ha. Det där är det som säger att det inte finns en framtid för honom och mej. Det var på hennes initiativ men han är ju lika skyldig för det, tyckte dock att de va skönt att han berättade de.

Nu får han leva med herpes resten av livet i alla fall. Det är nämligen så att jag och Mrs Drama är ju gamla barndomsvänner och vi har varit goda vänner i många år innan allt blev så här och hon har berättat för mej att hon har herpes. Det brukar ju komma och gå vad jag har hört och hon hade de senast i våras någongång. Problematiken med herpes (och anledning till varför så många har det) beror ju på att det kan smitta även fast det inte blommar på personen som ifråga smittar den andra.

Historien slutar inte med att X:et nästan var otrogen mot mej och hade sex med Mrs Drama. Nej den fortsätter bra mycket längre än så. X:et är förstörd för han känner att han gjort mej illa, och jag får trösta honom. Hmm... är de inte lite ombytta roller? Borde de inte vara jag som är ledsen och han som ska trösta?

Mrs Drama får nys om att jag vet vad som hänt mellan dom och börjar försvara sig mot våra gemensamma vänner genom att säga att X:et bara ljuger för att såra mig. Hon vet nämligen det, X:et har nämligen sagt till Mrs Drama att han ska göra så. Hmm.. vad ska man tro nu? Ja, Mrs Drama gjorde ju ett misstag - berättade för några hur den riktiga sanningen låg till. Med andra ord - henns försvar om att det inte är sant höll inte.

Utmattad och trött! Sängen nu - fortsättning om vad som mer hände under semestern kommer!

Sov sött!

Snabbkoll på läget

Jag vet att det var länge sen sist och blir inte mycket nu heller. Ska snart iväg och käka lunch. Men snabb uppdatering av händelser (utan känslor):

Lördag 2/8 - Linköping
Söndag 3/8 - Öland med tidsfördriv runt Söderköping, Västervik, Kalmar
Tisdag 5/8 - Hem från Öland - tröttnat på regnet
Lördag 9/8 - Utgång
Tisdag 12/8 - Började arbeta igen.

Uppdatering av vad som hände var och hur allt blev kommer!

Over and out!

Överrumplad av en kyss

Vet ni vad som hände för några dagar sen? FS var hemma hos mej, jag har ju inte sett honom sen i december. Han ville komma förbi och jag tänkte att de kan väl gå för sig, visst att det bara är en föredetta sommarflört men det finns nåt annat i det hela. Finns någon spänningen, vet inte vad det är. Kanske attraktion, kanske en lättare förälskelse eller kanske bara för att det är något nytt.

I alla fall - vi satt och kikade på tv, pratade om livet och folk omkring oss. Han har det ju lite illa med sin tjej för tillfället men det verkar han inte vilja prata om. Jag har aldrig träffat henne har ingen aning om vem hon är.

Min säng råkade ju gå sönder i måndags när ex:et var förbi för att äta glass (observera det var bara för att äta glass i sängen). Han skulle därför komma i tisdags (samma dag som FS var hos mej) för att hjälpa mej att försöka laga sängen. Detta gjorde att jag var tvungen att be FS att gå vid typ nio tiden på kvällen.

Jag följde honom till bilen, gav honom en kram och fick det besvarat med en tvättäkta kyss! Har aldrig blivit så ställd i hela mitt liv, visste inte vad jag skulle säga eller göra. Jag var nästan på väg att ramla över mina egna skor. Hallå, det var ju mitt på tisdagskvällen på en parkering. Menade han något med det? Han har ju tjej? Är han bara förvirrad eller tyckte han att jag behövde det? Eller det så lätt som att han kände för de just då.. Hmm mycket blev upp och ner men känslan av de kommer jag bära på länge :D

Några timmar kvar till semester!