Första mötet med min systerson

I fredags var det dags att möta den alldeles för lilla krabaten. Han såg jättefin ut, jag hade förväntat mej att han skulle se mycket sjukare ut än vad han gjorde. Men han såg faktiskt bara ut som en mycket liten bebis.

Träffade honom idag också, han såg nästan ännu bättre ut idag för han hade ingen respirator. Eddie har faktiskt klarat sig utan respirator i två dygn nu. Han är sådan kämpe. Han här den här syrestuben eller vad det är för nåt men man ser mer av hans ansikte nu, så behöver han inte "glasögonen" för lampan längre. Han är så duktig.

Syster berättade att han hade bajsat för första gången (stolt mor som hon är). Det är tydligen ganska svårt för små barn att göra det men han hade gjort det och hon var så nöjd.

Han har nu även gått upp i vikt 490 gram, det är mindre än när han föddes men han har gått upp lite sen tidigare i veckan. Hoppas bara att läget fortsätter att vara så här.

Hålet i hjärtat hade växt igen *lycklig*. Tänkte jag skulle köpa någon liten present till honom men vet inte vad. Han har ju redan fått massa nallebjörnar. Får tänka lite va Syster o hennes sambo kan behöva till honom när de får åka hem med Eddie.

Hörs senare med uppdateringar från min helg! Adios!