Odefinierad blir definierad...

Förlåt... När jag inte jobbar festar jag. När festerna är slut så ligger jag och pussas med den där fantastiska Masen.

Jag säger nu som Facebook sagt det:
Sofie Fabulös har nu ett förhållande med Masen Fantastisk...

När jag fått flyt på mina nya rutiner så kommer det att frodas med inlägg här i bloggen. Förresten, Dublin på torsdag med arbetskamraterna. Längtar!!! Ikväll blir det Film med Masen, måste passa på att umgås i början av veckan när hela helgen försvinner till andra nöjen =)

Timmar blir till dagar, dagar blir till veckor...

Jag har blivit sämre med dessa uppdateringar nu. Kanske för att jag spenderar mycket tid med Masen, hos Masen. Sovit med honom från onsdag till söndag. Det finns väl ett uttalat samtycke om att vi inte ska ha andra i säng i alla fall. Mer än så vet jag inte. Mer än så vill jag inte veta.

Funderar ibland lite för mycket.
Analyserar ibland lite för djupt.
Tänker ibland lite för långsiktigt.

Jag vet inte om jag kan se honom i mitt liv om 10 år. Jag vet inte om jag kan lova honom att finnas där trots hans brister. Jag vet inte om han kommer finnas där trots mina fel. Måste jag veta sådant? Är det värt att gå vidare med Masen utan att veta sådant?

Ibland blir jag glad av tanken på hur lätt vi har det med varandra. Ibland blir jag orolig av samma tanke.
Ibland blir jag överlycklig av hans ord. Ibland blir jag illa till mods.

Jag vet ingenting om någonting. Jag tycker inte om att inte ha kontroll... Törs jag släppa någon in på livet igen?

En odefinierad relation bör förbli odefinierad

Ännu en natt med Masen. Jag vill kanske inte inse att det här kan börja leda till något seriöst. Iofs, vi har än så länge bara sovit med varandra berusade men ändå känns det som om det kanske skulle kunna bli seriöst. Det har mycket att göra med hur vi är mot varandra och vad vi pratar om.

Jag är inte redo att kasta mig in i något nytt. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vad han heller vill. Måste man definiera en relation? Kan man inte bara ta lätt på allt och låta allt bara vara? Måste man vara på eller av? Kan vi inte bara vara? Måste vi veta vart vi har varandra?

Trivs så jäkla bra i hans sällskap. Han är så annorlunda. Han är så ödmjuk. Han är en fin människa. Samtidigt som det känns så bra så skrämmer det mej som bara den.

Tänk om jag kommer på att det här är inte alls vad jag vill?
Tänk om jag kommer på att jag inte vill inleda något?
Tänk om jag kommer på att det finns någon annan för mej?

Jag borde kanske egentligen ställa frågorna tvärtom. Tänk om han kommer på att det inte är vad han vill, att han inte är redo att inleda något, att det finns någon annan för honom. Men det oroar mej inte för sådant är jag ju van vid. Nu handlar det om att jag inte skulle vilja såra honom om han skulle tycka om mej och så kommer jag på att jag inte känner detsamma.

Jag vet att jag älskar att somna bredvid honom.
Jag vet att jag älskar att vakna av en puss i pannan av honom.
Jag vet att jag älskar att rulla runt mellan lakanen med honom.
Jag vet att jag älskar sättet han pratar med mej på.
Jag vet att jag älskar sättet han pratar om mej på.
Jag vet att jag älskar att vara med honom.
Jag vet att jag älskar att han sjunger för mej och att vi numera har ”vår” låt.
Måste jag veta något mer?

Jag vet att jag har det bra. Det kanske räcker så… Ikväll ska vi träffas igen. Jag har inte tid att sova. Jag har inte tid att vara för mej själv. Jag har inte tid att fundera. Jag har bara tid för vardagssysslor, honom och mina vänner.


*älskar*

Jag håller mej flytande

Jag och Min Blomma ska på bio ikväll. Ska fråga Strumpan om hon kanske också vill följa med. Sommaren med Göran står på schemat.

Igår hatade jag jobbet för att allt gick åt helvete hela tiden. Förstod ingenting och ingenting gick som det skulle. Det var verkligen problem med allt. Efter ett peppande mail av min chef igår kväll kändes det bättre idag när jag kom hit. Idag har det flytit på lite bättre men det är fortfarande massa käppar i hjulet. Däremot så märks det idag att folket här vet att jag faktiskt gör vad jag kan för att hålla skeppet flytande. Jag vet att jag kommer lära mig sjukt mycket av det här men det är jobbigt när man är mitt uppe i det. Idag ser jag lite ljusare på det i alla fall.

Jag hade bestämt mig för att inte lägga någon mer tid alls att tänka på Rockern. Det är lättare sagt än gjort. Men det blir mindre och mindre för varje dag i alla fall. Jag håller mej utanför allt vad relationer och sådant kallas tills jag är helt åter uppe på benen igen. Jag lever, jag trivs och jag finns till. Det räcker liksom nu. Jag behöver inte så mycket mer för att vara nöjd.

Känner inte att det där med Masen komplicerar det hela på något sätt. Allt går så lugnt där och förmodligen kommer det aldrig leda till något seriöst. Det gör det ju aldrig och jag vet inte ens om jag vill det. Jag vill nog bara leva lätt. Ha det lätt. Och må gott. Precis som jag gör.

Utveckling kräver förändring och just nu kanske jag är lite för svag för att klara en förändring. Just nu kanske orken och motivationen inte finns där för utveckling. Men jag lever idag, jag lever nu. Oroar mej inte över imorgon och funderar inte för mycket på igår.

Må gott! Lev väl!

Blomman har återvänt

Såhär borde det se ut hos mej varje dag men det gör det verkligen inte. Borde kanske bli bättre på den biten men när ska jag ha tid för det?

Min Blomma har kommit hem idag så nu ska hon sova här. Vi har så mycket att skvallra och prata om. Hon har ju knappt hört något alls om Masen. Liten som världen är vet ju hennes pojk vem han är. Inte känner men han har har träffat honom. Liten värld, de kommer ju från helt skilda håll i Sverige.







Masen kommer inte hem förrän på onsdag men senast idag fick jag höra att vi skulle hitta på något. Han ska bara repa först. Masen kan ju nämligen sjunga, och han gör det i ett band. I Bästaste band. Låten han sjöng en bit från i torsdags natt =)

I torsdags natt sov jag inte..

Då var Masen hemma hos mej. Vi låg och pratade hela hela natten. Om allt. Om inget. Han är ödmjuk. Han är en fin människa. Men jag vet inte. Vet inte vad jag inte vet. Jag vet bara att jag inte vet.

Helgen har spenderats med underbara vänner från förr. Har varit i Jönköping och haft en underbar helg. Vi dansade till schlager och gamla discolåtar från högstadiet. Vi pratade om då, vi pratade om nu. Vi skrattade, vi skvallrade och vi drack. I lördags firade vi Mystösen som fyllde år. Vi grillade, spelade spel och drack vin och pratade en massa.

Alldeles för trött för att orka berätta mer just nu. Nätterna med Masen tröttar ut mej eftersom vi inte sover. Vi har så mycket att prata om, vi har så mycket att utforska, så mycket att göra. Sen en helg fylld med alkohol och aktiviteter gör att man är galet slut.

Men; en sak kan jag berätta. På onsdag ska jag hem till Masen igen för att se på film.... =)