En odefinierad relation bör förbli odefinierad

Ännu en natt med Masen. Jag vill kanske inte inse att det här kan börja leda till något seriöst. Iofs, vi har än så länge bara sovit med varandra berusade men ändå känns det som om det kanske skulle kunna bli seriöst. Det har mycket att göra med hur vi är mot varandra och vad vi pratar om.

Jag är inte redo att kasta mig in i något nytt. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vad han heller vill. Måste man definiera en relation? Kan man inte bara ta lätt på allt och låta allt bara vara? Måste man vara på eller av? Kan vi inte bara vara? Måste vi veta vart vi har varandra?

Trivs så jäkla bra i hans sällskap. Han är så annorlunda. Han är så ödmjuk. Han är en fin människa. Samtidigt som det känns så bra så skrämmer det mej som bara den.

Tänk om jag kommer på att det här är inte alls vad jag vill?
Tänk om jag kommer på att jag inte vill inleda något?
Tänk om jag kommer på att det finns någon annan för mej?

Jag borde kanske egentligen ställa frågorna tvärtom. Tänk om han kommer på att det inte är vad han vill, att han inte är redo att inleda något, att det finns någon annan för honom. Men det oroar mej inte för sådant är jag ju van vid. Nu handlar det om att jag inte skulle vilja såra honom om han skulle tycka om mej och så kommer jag på att jag inte känner detsamma.

Jag vet att jag älskar att somna bredvid honom.
Jag vet att jag älskar att vakna av en puss i pannan av honom.
Jag vet att jag älskar att rulla runt mellan lakanen med honom.
Jag vet att jag älskar sättet han pratar med mej på.
Jag vet att jag älskar sättet han pratar om mej på.
Jag vet att jag älskar att vara med honom.
Jag vet att jag älskar att han sjunger för mej och att vi numera har ”vår” låt.
Måste jag veta något mer?

Jag vet att jag har det bra. Det kanske räcker så… Ikväll ska vi träffas igen. Jag har inte tid att sova. Jag har inte tid att vara för mej själv. Jag har inte tid att fundera. Jag har bara tid för vardagssysslor, honom och mina vänner.


*älskar*