Att tänka det förbjudna

Det är ju nu man ska vara som lyckligast. Det är nu man ska njuta av livet. Man ska njuta av värmen, av solen och av ledighet.

Jag kan inte njuta. Allt är fortfarande som ett svart hål. Alla varför som snurrar runt.

Jag har försökt ge mej själv svar på varför.
Jag har försökt finna svar.
Jag har försökt glömma det som hänt.
Jag har försökt stöta bort mina tankar.

Jag kommer på mej själv med att ge honom ursäkter på varför han gör som han gör, handlar som handlar och beter sig som han beter sig.

Jag ursäktar honom, jag finner anledningar, jag hittar förklaringar. Och ibland tror jag till och med att jag kan förstå honom. Kan jag förstå honom så kan jag också förlåta honom.. Det skulle vara det värsta som kan hända nu.

*aj*

Tom - helt tom!

Min känsla av tomhet består. Känner att allt är meningslöst. Känner inte för att anstränga mej längre. Känner inte för någonting.

Jag är likgiltig. Jag är tom.

Känner inte för att hata.
Känner inte för att älska.
Känner inte för några starka känslor överhuvudtaget. Inte sköna starka känslor. Inte obehagliga starka känslor.

Jag bara är.
Det är bara svart.
Det är bara tomt.

Jag är känslolös. Jag som alltid brukar vara en känslostorm. Jag som alltid tycker till, känner till.

Nu vill jag bara vara en i mängden. Varken bättre, varken sämre.
Bara vara någon som inte finns till.
Som ingen känner igen.
Som inte tar ställning.
Som inte syns.

Jag vill vara neutral. Jag vill vara lagom. Jag vill vara Svensson. Min största mardröm är det jag önskar mest just nu, bara vara vanlig. Bara finnas, inte föra något väsen av mig. Fan, jag vill bara att livet ska duga. Jag har blivit min värsta fiende.

Jag är till och med för tom för att hata känslan av vem jag tillåtit mej själv att bli…

*Att ibland uttrycka sin tacksamhet kan räcka långt*

JAG HATAR

Om jag inte hade vätskebrist imorse på grund av baksmällan från gårdagen så har jag fanimej det nu. Hatar att gråta över människor jag inte känner men de fortsätter bara rinna idag och jag kan inte göra något alls åt det.

Jag hatar att bli berörd
Jag hatar att känna
Jag hatar min emitionella livsstil
Jag hatar folk som dömer mej
Jag hatar att alltid behöva finnas där för andra
Jag hatar att alltid tas förgivet
Jag hatar att vara den positiva, glada virvelvinden
Jag hatar att finnas till


Jag ska bli bitter och jag ska sluta skänka andra glädje. Jag ska sluta ställa upp och jag ska sluta känna!

Jag blev 10 år yngre igen

Jag pratade med ett X igår. Han skulle inte vara stolt över mej idag.

Vi pratade om vad han tyckte var snyggast och fulast med mej när vi var tillsammans för nästan 10 år sen. Han har alltid tyckt bäst om mitt ansikte. Han gjorde det då, han gör det nu. Det han tyckte minst om var min dåliga självkänslan. Att jag aldrig tyckte att jag dög, att jag alltid ansåg att jag var tjock och ful.

Vi pratade om att jag inte längre var sådan. Att jag funnit mitt egna värde, att jag uppskattar min egen kropp trots att jag väger hemskt mycket mer än när vi var tillsammans. Han tyckte det var så skönt att se att jag trodde på mej själv, att jag såg mej som så snygg som han ser mej. Han skulle inte gilla mej idag.

Idag är jag ful. Idag är jag fet. Idag är jag avskyvärd. Idag duger jag inte för någon. Idag är jag världens mest korkade och mest jobbiga brud som vandrat på jorden. Jag klarar inte något och jag är inte värd att älska.

Rockern och jag har messat hela helgen om hur mysigt det ska bli att träffas idag. Han skulle sova över här, vi skulle ha det massa mysigt och bara vara med varandra. Han bad mej till och med kika på tågtider till honom inatt.

Jag gick på niten igen. Han tokignorerade mej idag. Jag har messat honom, jag har ringt honom. Han svarar inte. Jag vill tro att det är han det är fel på. Att han är en konflikträdd jävel utan moral. Jag vill tro att det är hos honom problemet ligger inte hos mej. Varför gav jag honom en andra chans? Varför trodde jag på honom igen?

Idag vill jag inte leva med mej själv. Det känns inte som jag gjort mej förtjänt av livet. Jag är för korkad för att kunna fortsätta. Jag är blåst, godtrogen och lätt att driva med. Jag är inte värd livet idag.


Dagens: När man behöver det som mest så finns det som minst där

WORD!

Jag tycker inte om att vara såhär förvirrad. Såhär styrd. Såhär tofflig. Jag gillar inte att typ bli besatt. Men jag vill bara veta vad han tänker på? Vad han menar? Vad han vill? Shit, Fan, Skit, Helvete.

Jag vill inte bry mej. Jag kan inte sluta bry mej. BLÄ!

*word*

Att obry sig om de man bryr sig om

Gjorde jag rätt igår? När Rockern varken svarar på msn eller sms ville jag försäkra mej om att han inte gjorde samma sak igen så skrev de på FB-chatten där han faktiskt svarade att det gjorde han inte. Vi skulle höras idag. Vi får se om han hör av sig då... Damn, va jag inte skulle bry mej. Damn, va jag fan bryr mej...


Dagens: Keep your word!

Jag vill inte bli vardaglig

Jag har fått skrivtorka. Det händer massa, mycke, hela tiden men jag hittar inget bra sätt att formulera mej på. Det känns som jag bara börjat skriva saker jag gör om dagarna, inte längre om de underliggande känslorna, inte längre om orsaker och verkan, inte längre om funderingar. Jag skulle kunna skriva nu med vad jag gjort idag, men hur kul är det? Varken kul att läsa eller skriva att jag jobbat och tvättat.

Däremot kan jag ge er information om att jag mår galet bra. Känner mej sjukt glad, är pigg trots att jag inte sover om nätterna, äter toblerone till middag utan att må dåligt av det. Jag mår bra!

Fick höra från en fin flicka igår att hon fått sett massa bilder på mej och Ryssen och att vi var så fina tillsammans. På Ryssens tid kände jag inte fina flickan så hon fick aldrig se oss tillsammans men hon sa att det lyste om kärleken i bilderna. Det syndes hur förälskade vi var. Jag har själv aldrig sett bilderna, vet inte om jag skulle vilja göra det eller ej. Men det känns skönt att höra att det syndes hur jäkla fantastiskt kära vi var i varandra. Var tvungen att läsa mina gamla dokument på datorn om hur lycklig jag var med honom. Jo, även på den tiden skrev jag.

3 dagar efter att vi uttalat att vi var "exklusiva" med varandra, att det var Han och Jag, ingen annan, så skrev jag såhär:

Myspys o lusselängd! Ons 7 dec 2005 23:33
Sen kom då grabben i mina drömmar, hihi. Jag mår så bra av att få vara med honom. Allt bara klaffar så perfekt mellan oss o jag svävar högt upp i det blå, hoppas inget tar ner mej på jorden igen, jag vill leva så här föralltid. Hihi, han får mej att vara någon som jag aldrig trodde att jag skulle bli, alltså vara en lycklig person som skrattar, ler, myser o trivs med mej själv för att jag har honom. Han får mej att inse hur underbar jag är för hur skulle jag kunna få denna vackra, underbara o ödmjuka grabb om inte jag va underbar? Aaaah, han får mej att vilja hoppa högt o skrika av glädje :D Imorn ska jag ringa o väcka honom så han kommer upp i tid ;) Längtar tills dess.

Fan, jag kommer aldrig älska någon som jag älskade honom. Kommer aldrig vara så förälskad, så lycklig. Kommer aldrig ha det så underbart, så problemfritt. Men jag är glad att jag har fått uppleva det =)

Nångång kommer jag att hitta någon som nästan ger mej samma känsla, men ingen kommer överträffa honom. Min Ryss!

Att uppskatta och känna sig uppskattad!

Så är ännu en midsommar förbi.

En av de roligaste i mitt liv.
En av de trevligaste.
En av de skojigaste.
En av de mest fantastiska.

Ja, typ så bra hade jag det faktiskt. Det var precis rätt folk med. Folk som uppskattar mej. Folk som jag uppskattar. Rätt mängd alkohol. Rätt mängd aktiviteter. Jag kan inte ens klaga på vädret.

Vi klädde midsommarstången, dansade, badade, trubadurade, hade allsång, grillade, pratade strunt, hade sex, hånglade, drack gott, spelade boll, lyssnade på god musik. Finns inget att klaga på tror jag. Jag älskart!

Messade lite med Rockern också. Och har pratat med honom på msn både igår och idag. Det börjar bli som "innan" mellan oss. Vi ska förmodligen ses i helgen. Vet inte hur mycket jag törs hoppas. Jag tror jag kommer vara lite reserverad när det gäller vår träff, men det borde han ha förståelse för. Jag vill träffa honom. Jag vill tycka om honom. Jag vill att vi ska hitta varandra. I alla fall lite. Han verkade ju så bra. Hoppas han kan leva upp till det i framtiden. Vi får se... Oro blandad med längtan. Mys med nervositet. Inte hoppas för mycket men inte vara för bitter.

Pratat med Bästastes kompis också. Allt är typ klappat för Rockweekend. Sovplats, Bil och Avresa finns planerat. Han gav mej några tips om vad som bör vara med i packningen och så. Tänkte ringa Bästaste och prata mer festivalliv med honom.

Raderad!

Nu är han borta för alltid! Eller ja, i alla fall är alla hans sms raderade nu och våra tio budord är gömda på datorn. Våra msn-konversationer finns inte kvar. Allt de där han återanvänder för att toffla för henne har jag kastat bort från mitt liv!

BEFRIANDE! Jag är bra! Jag finns för mej! Jag lever för mej!

Det fina med dagen hamnade i skymundan

Det har hänt bra saker också. Men ibland är det svårt att se det när ens värld raseras genom ett uselt sms.

Rockern har lagt till mej på msn igen. Vi pratade igår. Det gick lättare än jag förväntat mej även fast vi har lite för mycket respekt mot varandra. Kan inte riktigt säga vad som helst och prata om vad som helst. Hoppas det mjuknar. Han var i alla fall sugen på Rockweekend. Hoppas han åker dit. Hoppas vi kommer ses igen! Hoppas på honom. Men fan jävla mej om jag vågar hoppas för mycket!

Bästaste killkompisen hörde av sig igår. Var lite down. Vi bestämde att jag skulle komma hem till honom för att dricka oboy och prata om Sweden Rock. Pratade, skrattade, tittade på videofilmer och bilder från SRF. Det fick mej att längta ännumera till Rockweekend.

Vi stannade uppe till fyra för att hinna prata om allt, hinna ifrågasätta allt, hinna fundera över allt. Sen skedade vi precis som förr. En arm omkring mej och en arm under mej. Att skeda med bästaste är bland det bästa jag vet. Mest för att jag vet att det bara är varm vänskap mellan oss. Vi har liksom gått igenom det andra, det var inget för oss men vi älskar varandra ändå. Han är mitt Safety Card och jag börjar fanimej tro att det är honom jag kommer att gifta mej me när jag närmar mej bitterfitta-åldern.

För mej är han ibland allt och ibland ingenting. Jag älskar honom för att han alltid vet hur han ska hantera mej. Jag hatar honom för att han känner till alla mina akilleshälar. Vi kan inte leva med varandra, vi kan inte leva utan varandra!

Det aset ska fanimej inte berätta för mej saker jag inte vill höra!

Vissa saker behöver inte sägas. Vissa saker sårar mer än vad det är till nytta.

Till exempel ett mess från Sötfrö P där det står att han inte längre är singel. Varför skicka det till mej? Inte för att jag INTE bryr mej men jag skulle må bättre av att inte veta. Vad tänkte han me? Att han va snäll som berättade? Eller var det ett mess med undermeningen "hör inte av dej vid olägliga tillfällen"... Hmm de brukar jag ju inte göra. Kanske var det bara ett skadeglads-sms "Haha, jag har gått vidare o har nån vid min sida!".

Det som känns lite är att jag märkte det nog redan igår när jag insåg att han avregistrerat sig från dejtingsidan vi träffades på. Hmm, det gjorde han aldrig under vårt förhållande. Men nu gick det tydligen bra att göra det direkt. JÄVLA AS!

Hans "nya" kommer från byn. Kan tro att de har haft ihop det flera gånger förut. Hon fyller 40 nästa år o har ungar. Han vill ha barn. Kan inte tro att det blir särskilt långvarit. Men men, han kan ju få tro det. AS!

(Inte bitter, bara arg!)


Midsommar med pojkar o flickor som uppskattar mej. Infallet idag sa mej att jag skulle till Dalarna. Får ta resan i fyra etapper eftersom alla verkar ha bokat resor dit. Men men, lyckades pussla ihop resvägen =)

Jag ska sluta anstränga mej...

Man har ju ändå ingenting för det mer än ett par syrliga kommentarer och en törn på sitt självförtroende.


*Att inte lägga energi på det man inte kan förändra*

Hemma från det lugna Paradiset

Så nu har man kommit hem. Inte tagit mej för något alls idag.

Väskorna står fortfarande i hallen tillsammans med Taxfree-påsarna.
Måste fortfarande gå till affären för att få någon föda.
Bör hoppa in i badet, ta bort nagellacket och fila fötterna.

Men orka. Jag har haft semester liksom! En lugn, stillsam, fridfull vecka på Kreta. Mycket bad, mycket sol, mycket värme. Lite vin, lite sprit och inte en enda riktig fylla. Utvilad men trött. Har haft en bra vecka! Inte en droppe regn, inte en dag utan temperaturer under 30, inte en dag utan bad, inte en dag utan vin.

Stillsamma semestrar får mej att tänka. De får mej att fundera. Ibland lite för mycket, ibland lite för orealistiskt.

Rockern har snurrat mycket i huvudet på mej, Sötfrö P likaså. Men jag har inte haft något emot att ha dem i mina tankar.

Jag har dock insett att jag blivit bitter. Är det bara en fas? Eller kommer jag alltid tro att det inte finns riktig kärlek? Kommer jag alltid tro att det är en falsk illusion?

Andra saker har också fått mej att fundera, men det tar vi en annan gång för annars blir det jäkligt långa inlägg.

Skönt att vara hemma!

Bloggpausen

Nu får jag ta och avsluta här.
Packa det sista
Duscha
Gå ut med soporna
Och sen ÅKA!

Jag kommer alltså ta en bloggpaus på en vecka ungefär. Jag ska sola, bada, dricka paraplydrinkar och njuta så att det räcker till er alla ;-).

Undertiden; håll mej uppdaterad med massa blogginlägg så jag har något att göra när jag kommer hem.

Ciao ciao!

Typiskt idag!

Nu har man varit iväg. Tydligen värsta sortens urinvägsinfektion med blod i urinet och allt. Inte konstigt att jag haft frossa hela natten. Nu har jag börjat kuren. Hoppas jag är bättre om några timmar.

Första frågan blev givetvis: Får jag dricka? Ett lugnande besked kom om att jag fick det =)


Tröstshopping den här gången? Biljetter till Rockweekend. Ligger i min inkorg nu. Fy så skönt!

Nänä, inte sova!

Jag har gett upp mina försök med att sova nu. Får sova på flyget. För mycket som snurrar! Och det är faktiskt inte Rockern som snurrar mest utan en helt annan grej som jag inte borde bry mej om alls men gör det ändå.

Gillar inte att bli dömd! Det sårar... Fick ytterligare bevis nyss!


Förresten har jag varit upp tio gånger under tiden jag försökte sova. Tror jag fått urinvägsinfektion och jag som snart ska åka. Vårdcentralen när dom öppnar då. Undrar om de finns snabbkurer för sådant?

Det som skulle gjort mej lycklig för några veckor sen gör mej bara förvirrad nu...

Något hände.
Något ofattbart hände.
Något oförklarbart.

Jag vet inte vad jag ska tycka.
Jag vet inte vad jag ska tro.
Vet inte vad jag ska vilja.
Vet inte vad jag ska göra.

Rockern hörde av sig. Rockern som tystnade efter vårt första möte. Rockern som tokignorerat mej överallt. Rockern som plockat bort mej på msn.

Han skrev till mej på Facebook-chatten. Önskade mej en trevlig resa. Väluppfostrad som jag är tackade jag. Efter en timme fortsatte han prata med mej. Jag kunde inte låtsas om som ingenting så jag frågade rakt ut varför han inte hört av sig tidigare och fick till svar att han inte alls hade någon bra förklaring på det, att han var klumpig som inte hört av sig.

Skulle han höra av sig igen? Ja det skulle han göra. Han skrev att vi skulle höras när jag kom tillbaka från Kreta.

Kommer vi att göra det? Ingen aning. Vad ville han? Varför skrev han nu? Vad har hänt? Vad har inte hänt? Skäms han?

Det är svårt att vara kall och hård mot honom för jag gillade honom så skarpt vid vårt första möte... Jag tror han dejtade flera samtidigt och de var intressantare än mej men funkade inte längre än såhär. Men vad är sanningen? Varför nu? Varför inte tidigare? Vad ska jag göra? Vad ska jag inte göra?

Han hörde av sig. Ska jag vara glad för det? Ska jag vara irriterad över det? Jag känner mej bara förvirrad...


HJÄLP!

Den fysiska och den mentala resan

Packat, fixat o donat inför resan nu. Måste packa om. Vem behöver fem klänningar och sju linnen för en resa på en vecka? Vem behöver sex par skor och 2 kjolar och 4 par byxor av olika slag? Shit va jag är dålig på att packa..

Jag och Strumpan har kirrat högtalare och solskydd i alla fall. Jag har kastat in massa bra musik i telefonen och peppat mej mentalt. Efter helgens alla skavsår så behövs det en riktig fotvårdstimme ikväll.

Det är inte bara den här resan jag ska påbörja nu. Jag ska även påbörja resan med att finna mej själv igen.

Känner att jag tappat mej själv någonstans på vägen under våren.
Känner att jag blir mer påverkad av omvärlden än vad jag vill bli.
Känner att jag inte längre kan bekräfta mej själv på samma sätt längre.
Känner att jag behöver ta mer ansvar över mej själv och mina handlingar.



Dagens: Rockweekend är fixat, åker med bästaste killkompisens kompis och hans arbetskamrater. Biljetter blir efter skatteåterbäringen.. Wiiie!

Skolös, omdömeslös, rastlös... LÖS

Trodde jag att det var livat i fredags så var det ingenting mot gårdagen. Var hemma vid elva imorse efter en lååååång efterfest och en sko fattigare.

Jag, Strumpan och hennes kollega var glada i käften och bestämde oss för stammishaket. Strumpan skulle dock jobba idag så hon gick innan vi kom in. Men väl där inne ägnade jag och hennes kollega oss mest till sång och dans och flirteri. Ett par turer med karaeoke och en hel del vätska bjöd kvällen på innan det var dags att lägga locket på.

Men, men... där är det liksom inte riktigt slut ännu. Någon bekant tyckte att efterfest var en ypperlig idé och jag är inte sen med att hålla med. Det blev fyra främmande män och jag. Öl, öl och öl. Det kan liksom inte gå riktigt bra. Vi fick för oss att raka av allt hår på ena killen med en slö rakhyvel.. Hmm, undrar just hur han ser ut idag *tihi*...

Jag är ju inte den som vill göra det lätt för mej så av dessa 4 grabbar så bestämde jag mej för att satsa på den enda som inte var singel. Han som hade barn, och var förlovad. Man måste ju ha en utmaning... Jag lyckades ;-)...

Mötte Exet i garderoben på Stammishaket. Jag på väg in, han på väg ut. Han tänkte inte ens hälsa, jag tvingade väl honom till ett hej. Resten av kvällen bestod av mess från honom om hur mycket han hatade mej och vilken jävla idiot jag var. Han kunde för allt i världen inte förstå hur han hade varit tillsammans med mej. Det måste va svårt för honom som inte kan glömma mej. Jag har tyvärr aldrig sett på maken på ett mer patetiskt beteende. Jag verkligen skäms. Men vi kan väl säga att jag är den bättre av oss. Varför slutar man liksom inte skriva hat-sms när man inte får nån respons? Att han säger att han hatar mej innebär ju bara att han fortfarande bryr sig om mej. Jag anser att han inte ens är värd att hata.

Kreta om ett par dagar... Det behövs!

Att aldrig ångra något gjort

Jag må ha gjort dumma val i mitt liv men eftersom jag är fast besluten att aldrig ångra saker jag gör så får jag inte ångra allt som hände inatt. Jag får inte ångra mitt mess till Smiley som berörde hans illojalitet, men så inlindat att han inte förstod det, det märktes på messet jag fick av honom imorse.

Jag får inte ångra mitt långa sms till Rockern om hur jag inte stod ut med hans ignorans och jag behövde en förklaring, vad som helst skulle vara bättre än tystnaden. Hmm, ni förstår att jag inte fick nåt svar va?

Får inte heller ångra att jag ringde Sötfrö P mitt i natten och knappt minns vad jag sa mer än nåt om en inflyttningsfest...

Ikväll ska jag ut igen. Har legat i badet i drygt en timme för att bli människa igen... Nu är jag sugen! Peppad! Taggad!

En fröken sa till mej igår att hon vill ha mitt självförtroende. Jag tänkte ställa mej framför spegeln när jag gjort mej snygg och bara beundra utsikten ;-)... Fröken gör det du också, sådant mår vi gott av!

Tre klänningar, två linnen och två par skor senare så sitter man här igen. Guuuud så jag älskar min hyressänkning :p.

Växlat pengar till Kreta har man också gjort ;-)

Två onämnda

Jag glömde berätta om Smiley i helgen, och om Exet.. Korta tråkiga men måste ändå nämna det.

Ringde Smiley i lördags på dagen. Han tyckte vi skulle ses och hångla på kvällen. Hmm, myys! Men men, så blev det givetvis inte. Det lät tydligen inte som en lika bra idé när kvällen kom. Då fanns det väl annat som lockade istället antar jag. Jag måste inse att han inte kommer att göra mej gott. Det känns som om han inte vill säga rakt ut att han inte vill ha mej för då har han bränt alla broar. Men han vill egentligen inte ha mej. Bara som reserv. När ska jag sluta plåga mej?

Exet hörde av sig i lördags. Massa mess. Ett telefonsamtal. Han ville träffas. Erbjöd sig att bjuda mej på hela kvällen om jag kom till stammishaket. Hmm, jag var inte så intresserad av att träffa honom. Varför skulle vi ses liksom? Känner inget intresse av att träffa honom. Jag skäms för att jag varit tillsammans med honom så det finns ingen anledning att vi har kontakt med varandra. Särskilt inte när han i söndags inte ens kunde svara på en enkel fråga om lägenhet som var vår som jag håller på att flytta ifrån nu. Jäklar om jag får betala för att han tappat bort ena nyckeln..

Näe, nu ska jag ner till stan och titta på sommarklänningar trots att det är grått och regnar ute. Jag ska ju till Kreta nästa vecka =)

Dejt - Utgång - Flytt...

Förlåt, en alldeles för fullspäckad tid. Jag har hunnit flytta sen senast så nu sitter jag i min alldeles egna fina nya lägenhet. Men vi börjar väl berätta om helgen?

Dejten
Japp, det blev en träff med Magistern i fredags då. Trevligt, okej, men inget mer. Saknas gnista, saknas värme. Jag sov där, ja vi hade sex också. MEN, vi sover alltid rygg mot rygg. Hmm, vi kommer nog inte ses igen. Det känns inte så just nu i alla fall. Det räcker inte bara med att ha trevligt med varandra. Vart är passionen?

Utgången
I lördags var jag ut på krogen med min Blomma och hennes nyfunna grabb. Skojigt! Inte för mycket dricka, inte för lite dricka. Lättsam stämning och skoj. Gitarrgurun hörde av sig, han var också ute men på ett annat ställe. Vi bestämde oss för att mötas upp i slutet av kvällen så att han kunde sova hos mej. Myys! Det är lätt med honom. Han vet vad jag vill ha. Han vet vad jag behöver och gitarrister är jäkla fingerfärdiga alltså ;-)

Flytten
Jag bor numera längre från stan, i en mindre lägenhet, i en äldre fastighet, i ett osäkrare område. MEN! Jag bor billigare, jag har balkong i söderläge, jag har ett stort kök och jag känner att här kommer jag trivas.

Tack alla vänner för hjälpen med flytten! Måste ge min syster medalj i ikea-möbel-byggning. Det finns ingen som kan det så bra som hon.



Näe, efter dagarna som gått har jag kommit långt bort i mitt bloggläsande, så nu ska jag in och se vad som hänt med er =) PUSS!