Det fina med dagen hamnade i skymundan

Det har hänt bra saker också. Men ibland är det svårt att se det när ens värld raseras genom ett uselt sms.

Rockern har lagt till mej på msn igen. Vi pratade igår. Det gick lättare än jag förväntat mej även fast vi har lite för mycket respekt mot varandra. Kan inte riktigt säga vad som helst och prata om vad som helst. Hoppas det mjuknar. Han var i alla fall sugen på Rockweekend. Hoppas han åker dit. Hoppas vi kommer ses igen! Hoppas på honom. Men fan jävla mej om jag vågar hoppas för mycket!

Bästaste killkompisen hörde av sig igår. Var lite down. Vi bestämde att jag skulle komma hem till honom för att dricka oboy och prata om Sweden Rock. Pratade, skrattade, tittade på videofilmer och bilder från SRF. Det fick mej att längta ännumera till Rockweekend.

Vi stannade uppe till fyra för att hinna prata om allt, hinna ifrågasätta allt, hinna fundera över allt. Sen skedade vi precis som förr. En arm omkring mej och en arm under mej. Att skeda med bästaste är bland det bästa jag vet. Mest för att jag vet att det bara är varm vänskap mellan oss. Vi har liksom gått igenom det andra, det var inget för oss men vi älskar varandra ändå. Han är mitt Safety Card och jag börjar fanimej tro att det är honom jag kommer att gifta mej me när jag närmar mej bitterfitta-åldern.

För mej är han ibland allt och ibland ingenting. Jag älskar honom för att han alltid vet hur han ska hantera mej. Jag hatar honom för att han känner till alla mina akilleshälar. Vi kan inte leva med varandra, vi kan inte leva utan varandra!