Skolös, omdömeslös, rastlös... LÖS

Trodde jag att det var livat i fredags så var det ingenting mot gårdagen. Var hemma vid elva imorse efter en lååååång efterfest och en sko fattigare.

Jag, Strumpan och hennes kollega var glada i käften och bestämde oss för stammishaket. Strumpan skulle dock jobba idag så hon gick innan vi kom in. Men väl där inne ägnade jag och hennes kollega oss mest till sång och dans och flirteri. Ett par turer med karaeoke och en hel del vätska bjöd kvällen på innan det var dags att lägga locket på.

Men, men... där är det liksom inte riktigt slut ännu. Någon bekant tyckte att efterfest var en ypperlig idé och jag är inte sen med att hålla med. Det blev fyra främmande män och jag. Öl, öl och öl. Det kan liksom inte gå riktigt bra. Vi fick för oss att raka av allt hår på ena killen med en slö rakhyvel.. Hmm, undrar just hur han ser ut idag *tihi*...

Jag är ju inte den som vill göra det lätt för mej så av dessa 4 grabbar så bestämde jag mej för att satsa på den enda som inte var singel. Han som hade barn, och var förlovad. Man måste ju ha en utmaning... Jag lyckades ;-)...

Mötte Exet i garderoben på Stammishaket. Jag på väg in, han på väg ut. Han tänkte inte ens hälsa, jag tvingade väl honom till ett hej. Resten av kvällen bestod av mess från honom om hur mycket han hatade mej och vilken jävla idiot jag var. Han kunde för allt i världen inte förstå hur han hade varit tillsammans med mej. Det måste va svårt för honom som inte kan glömma mej. Jag har tyvärr aldrig sett på maken på ett mer patetiskt beteende. Jag verkligen skäms. Men vi kan väl säga att jag är den bättre av oss. Varför slutar man liksom inte skriva hat-sms när man inte får nån respons? Att han säger att han hatar mej innebär ju bara att han fortfarande bryr sig om mej. Jag anser att han inte ens är värd att hata.

Kreta om ett par dagar... Det behövs!