Att uppskatta och känna sig uppskattad!

Så är ännu en midsommar förbi.

En av de roligaste i mitt liv.
En av de trevligaste.
En av de skojigaste.
En av de mest fantastiska.

Ja, typ så bra hade jag det faktiskt. Det var precis rätt folk med. Folk som uppskattar mej. Folk som jag uppskattar. Rätt mängd alkohol. Rätt mängd aktiviteter. Jag kan inte ens klaga på vädret.

Vi klädde midsommarstången, dansade, badade, trubadurade, hade allsång, grillade, pratade strunt, hade sex, hånglade, drack gott, spelade boll, lyssnade på god musik. Finns inget att klaga på tror jag. Jag älskart!

Messade lite med Rockern också. Och har pratat med honom på msn både igår och idag. Det börjar bli som "innan" mellan oss. Vi ska förmodligen ses i helgen. Vet inte hur mycket jag törs hoppas. Jag tror jag kommer vara lite reserverad när det gäller vår träff, men det borde han ha förståelse för. Jag vill träffa honom. Jag vill tycka om honom. Jag vill att vi ska hitta varandra. I alla fall lite. Han verkade ju så bra. Hoppas han kan leva upp till det i framtiden. Vi får se... Oro blandad med längtan. Mys med nervositet. Inte hoppas för mycket men inte vara för bitter.

Pratat med Bästastes kompis också. Allt är typ klappat för Rockweekend. Sovplats, Bil och Avresa finns planerat. Han gav mej några tips om vad som bör vara med i packningen och så. Tänkte ringa Bästaste och prata mer festivalliv med honom.