Catfight och påhälsning

Efter påtryckning från Syster så får jag helt enkelt skriva igen då. Vet ni vad som hände i helgen? Ja en hel del. Vart börjar man?

*Jag var ut med töserna - de fantastiska, fina vackra vännerna. Superskoj. Vi var på stammishaket, mm.. Riktigt skoj hade vi. Men så plötsligt, när det typ var en halvtimme innan stängning så dyker Mrs Drama upp. Hmm, inte så skoj o jag va full och ville bara markera att gå i säng med min sambo är helt fel - så jag slog henne. Jaa, en knytnäve i tinningen fick hon. Det kändes riktigt skönt. Gjorde det på så vis att det likaväl kan ha varit av misstag, ni vet viftade till med knytnäven som att man gestikulerar någonting. Det känns faktiskt riktigt skönt att ha fått det gjort.

*På natten följde jag med Soldaten hem, han som borr i Luleå och är ung. Ja, det var väl trevligt, eller typ som det var förra gången, inte mediokert men sig likt.

*Låg hemma hela söndagen låg jag hemma och tyckte synd om mej själv för att jag var så fruktansvärt bakis. Ända tills det ringde på dörren.. vet ni vem som stod där om inte FS. Han ville kika förbi innan han skulle till jobbet. Vad gör man? Klart man släpper in honom, hade hade ju för f*n snickarbyxor - eller ja ni vet sådana där byxor som elektriker har med massa fickor, hihi. Riktigt mysigt - tycker det är så illa att han har tjej.

Jag vet att detta inlägg verkar aningen "dubbelmoraligt" med tanke på att jag slår en tjej för att hon vart med min sambo medan jag går i säng med en annans tjej sambo men till saken hör att jag faktiskt inte känner FS's sambo. Mrs Drama och jag hade varit vänner i 10 år.

Take care!

Pissdag - jävla rastlös

Jag har en riktig pissdag, känner mej inte alls nåt bra. Verkligen låg, vet inte hur jag ska få känslan att försvinna.

Måste hitta på nåt ikväll annars kommer jag gå under. Alla verkar upptagna förutom jag som är så jävla rastlös att jag snart klättrar på väggarna. Har en del filmer att se men känner inte för att vara ensam, man ska kanske bjuda in grannen? Haha, näe de törs jag inte....

Försök förstå istället för att driva med mig, alla runt omkring märker men inte du.

Jag har sagt upp mej

Ja löneförhandlingen på nya jobbet gick till och med bättre än väntat så nu har jag sagt upp mej, 26 dagar kvar på nuvarande jobbet sen börjar jag jobba på hemmaplan igen.

På ett sätt känns det riktigt tråkigt, man har ju ändå en del vänner på jobbet som man kommer att sakna men det känns på ett sätt riktigt bra också. Man jobbar ju med en del dryga personer som känns bra att slippa. Men sådana kommer det ju finnas på alla ställen.

Det känns härligt att komma till något nytt, något sprudlande, och ett ställe där alla verkar vara så positiva men det känns tråkigt att lämna något gott, något man känner att man behärskar och människor man trivs med.

Pratade med Strumpan nu - gud så bitter jag blev av att prata om X. Fan jag känner att jag har så mycket ouppklarat som jag vill kasta i ansiktet på honom. Jag vill att han ska förstå vad han gjort mot mej men han kommer aldrig förstå.

Fick ett mess av honom idag efter 2½ vecka det kanske är därför bitterheten kom. Hmm.. ett mess om att han lämnat saker i min brevlåda som var mina. Jag har inte ens svarat, va ska jag svara? Jaha, tack! Eller? Förväntar han sig att jag ska svara? Om jag svarar nu så kommer det bara bli något elakt mess eftersom jag känner mej bitter.

Näe - dags för ett till samtal med Strumpan!

Out!

Löneförhandling imorn på det "nya" jobbet

Eller ja - det är väl imorgon det visar sig om jag tar jobbet eller inte. Det beror ju helt på om vi kommer överens om anställningsvillkoren och lönen, men det ser jag inget problem med. Vi ska nog komma överens. Lite nervös för det.

Men vet ni vad jag är mest nervös för? Att säga upp mej - tycker det är superläskigt. Hur gör man? Vad säger man? Varför gör jag det? Hmm... vad kommer min chef att säga? Det är jag riktigt nervös för.

Det finns inte riktigt några tips att läsa om hur man gör det heller. Det finns ju en hel del artiklar om hur man ska vara på intervjuer, om hur man ska skriva CV:s och om vad man ska tänka på vid löneförhandlingar. Men vart finns det info om hur man säger upp sig på ett bra sätt? Hmm.. jag har då inte hittat det någonstans.

Jag har hittat ett par listor om vad man ska tänka på men det känns som det bara är flum och svårt att genomföra. Shit vad nervös jag är för det här. Hur ska det gå? Damn it!

One tree hill nu!

Uppskjutet

Ja, det där med jobbet är uppskjutet till torsdag förmiddag. Han som jag ska träffa där vill nämligen ha allt klart innan jag kommer och förhandlar :) Ska bli riktigt skojigt på något sätt även fast jag inte vet vart jag ska lägga mej och hur hårt jag ska gå ut. Kommer nog vara nervös imorn för det.

Har förresten glömt berätta att jag köpt Motley Crüe's biografi nu - The Dirt. Den har ju kommit på svenska så då tyckte jag det var på tiden att köpa den. Boken har kommit också men har inte hunnit hämta den eftersom jag är en sådan där tågpendlare så postutlämningen har stängt innan jag kommer dit :(.

Dagens middag:
Skulle egentligen iväg och handla idag med mamma men hon fick förhinder så jag fick ta vad jag hade hemma och vet ni vad? Jag har gjort en succé! Fiskkorv med bröd! Ja ni vet fiskpinnar i korvbröd med hamburgerdressing och smörgåsgurka, blev riktigt gott faktiskt.

Näe, nu väntar One tree hill! Take care!

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra

- Varför har jag missat att den här boken fanns? Tydligen har Lotta Snickare och Liza Marklund skrivit denna. Måste verkligen köpa den - jag gillar ju sådana böcker.

Jag hittade den av en slump när jag kikade på Aftonbladet. De skriver om att kvinnor är dåliga på att framhäva sig själv i karriären. Är jag villig att hålla med? Näe, inte vad det gäller mej själv i alla fall. Eller det var min första tanke men så kom jag att tänka på att när jag väl sitter på att jobb då har jag fanimej lite svårt att framhäva mej, lite svårt att berätta hur duktig jag är och vad jag åstadkommit. Däremot när jag är på intervju har jag inga som helst problem med detta, det är nog därför jag älskar att gå på intervjuer. Hihi, det kan nog bara vara jag i hela världen som gillar att göra det ;)

Uppdatering: Jobb. bebisen. ex:et och festen

På onsdag avgörs det om hur det går med jobbet eller ej. Idag insåg jag ännumera att jag faktiskt vill byta jobb. Det vore så skönt om det nu blev så.

Lilla Eddie förresten - Pappa såg honom för första gången idag, pratade några ord med honom och han verkade nästan lyrisk, men det kan man väl förstå - Morfar för första gången. Det var kul att höra. Det verkar förresten gå riktigt bra för kämpen, han har växt en del nu och syster berättade att han skulle få börja med något som gjorde att jag upp snabbare i vikt (det vi kallar proteindrinkar ;)). 633 gram - fortfarande liten men på rätt väg i alla fall. Han åkte ju ut för en infektion förra helgen men piggnade på sig på bara några dagar.

Jag var och hälsade på honom igår. Han blinkar numera med ögonen. Så mysigt att se, det blir liksom mer verkligt då att han verkligen är min systers bebis, inte bara någon som ligger där. Han är en bebis, o han sprattlar och han låter och som sagt blinkar. Mysig verkar han vara i alla fall. Hoppas att allting kommer gå bra för dom nu.

Från Dumme herr AS-ex har jag faktiskt inte hört något sedan i tisdags när jag sa att vi inte behövde höras om han inte kunde vara samma person på helgerna som han är på vardagarna. Trodde att jag skulle sakna att han inte ringde eller messade men måste faktiskt erkänna att det bara känns skönt att vi inte hörs.

Var på partaj i helgen - så otroligt skoj! Har inte träffat dom på hur länge som helst och behövde verkligen ha så goda människor omkring mej. Bättre än dom går inte att hitta, otroligt lyckad helg med andra ord.

Adios!

Dagens mat - Citronpotatis?

Ja, idag har jag gjort en fantastisk god rätt som jag gjorde för första gången. Citronpotatis med lax - urgott verkligen! Recept från Ica. Det är skoj när man gör något för första gången och lyckas. Det kändes riktigt ambitiöst att göra denna rätt också. Jag har varit ursugen på stuvad potatis hur länge som helst och det här påminde lite om det.



Här kommer receptet:

Laxfilé med citronpotatis

Ingredienser (4 portioner)
10-12 potatisar
1 citron
100 g färskost
knippa persilja
500 g laxfilé
1 tsk salt
1 krm mald vitpeppar


Gör så här:

Skala och skär potatisen i skivor. Skölj citronen noga i ljummet vatten. Riv av skalet på rivjärn och pressa ur saften. Koka potatisskivorna mjuka i lättsaltat vatten med citronsaften. Låt potatisen rinna av men spara 1 dl av kokvattnet. Låt kokvattnet koka upp och vispa i färskosten. Hacka persiljan. Blanda ner potatisen i kastrullen tillsammans med persilja och citronskal.Skär laxen i 4 portionsbitar. Stek laxen i flytande margarin ca 3 min per sida. Krydda med salt och mald vitpeppar.Servera laxen med citronpotatis och brytbönor.

Det goda med att vara singel

Vet ni vad som hände natten mellan torsdagen och fredagen? Tjugo i tre så ringer det på dörren, jag blev riktigt rädd. Tänkte först inte öppna dörren, men det bara fortsatte. Efter att ha samlat lite mod gick jag till dörren och vet ni vem som stod där? FS- han som jag inte hört något ifrån sen han var här och överraskade mej med en kyss. Han undrade om han fick komma in, det e klart han fick de.

Fantastiskt. underbar natt trots att det inte blev någon mer sömn nästan. Hade det jättemysigt och bra. Kan inte ens hjälpa att jag inte ens får dåligt samvete för hans sambo. Jag har ju aldrig träffat henne så det är väl därför. Men tänk om nån skulle göra så mot mej? Usch.

Han undrade om jag trodde att det skulle funka mellan oss, hmm massa fyllesnack med andra ord. Men jag blev ändå smickrad på något vis och det är klart jag funderar på om det skulle funka? Svårt att veta, men vet i alla fall att attraktionen finns där ;)

Kan inte hjälpa att jag hoppas han lämnar sin sambo, för jag vill träffa honom oftare. Han har iofs sagt att han ska lämna henne men det vet man ju aldrig. Samtidigt så tycker jag om man kan vara otrogen mot någon så kan man inte tycka om sin partner särskilt mycket, hoppas bara att han gör något åt det.

Ciao!

En pendlares långa vardag

Så blev det ytterligare en sen kväll trots att jag tänkt att jag skulle lägga mig i tid. Men Sex and The City börjar ju nu och jag kan inte riktigt missa det.

Vet nu hur min första dag som tågpendlare igen såg ut? Jag gick hemifrån 6.25 och kom hem 20.05. Ganska lång, tröttsam och hemsk. Hmm.. allt flöt på (förutom hemresan kanske) och ändå ska det ta sådan tid. 1 timme o 40 minuter till jobbet, 2 timmar och 5 minuter hem från jobbet.

Får ringa Herr R imorn och höra om det nya jobbet. Jag börjar bli för otålig. Ni vet jag vill att saker ska hända på en gång. Det här är en riktig pina för mej jue. Hoppas verkligen att jag får det och att de går med på mina villkor :).

Jaja, nu måste jag kika på Sex and the city! Hörs imorn (eller senare om jag får för mej att jag inte kan sova)!

Oemotståndligt god middag idag

Nu har jag äntligen gjort den där soppan igen :) Den är sååå fantastiskt god. Förut hade jag ju en blogg om vad jag åt för att ha koll på mina hemska matvanor och förbättra dom. Tänkte att jag ska göra det igen för nu har det gått utför ännu en gång med matvanorna. Här kommer det fantastiska receptet på soppan!



Krämig potatis- och purjolökssoppa (Källa: Arla)


Ingredienser (4 port.)


4 potatisar
2 purjolökar
1 tsk rosmarin och 2 tsk körvel
2 grönsaksbuljongtärningar
5 dl vatten
5 dl mjölk
2 dl crème fraiche
1 dl finhackad persilja
salt och peppar


Gör så här:
Skala och skiva potatisen. Strimla purjolöken. Fräs purjolöken i smör i en kastrull. Tillsätt potatis, rosmarin, körvel, buljongtärningar och vatten. Låt soppan koka ca 15 min. Vispa eller mixa sönder grönsakerna. Häll i mjölken och hälften av crème fraichen. Låt soppan koka upp. Strö över persiljan och smaksätt med salt och peppar. Servera soppan med bröd, en klick crème fraiche.


Jag lovar er ni kommer bli positivt överraskade. Imorn ska jag till mor min och äta mat, jag som tänkte stuva potatis men men det får bli på fredag då :)


Nu ska det bli ordning igen!

Nu undrar ni säkert hur det gick med det där jobbet...

Sanningen är den att jag vet inte så mycket mer.... Eller jag vet att jobbet är mitt om jag vill ha det men det visste jag väl sist också?

Ska dit på typ löneförhandling men dom har inte ringt ännu och ni vet väl hur jag är? Jag är satans impulsiv och vill att saker ska ske nu typ inte imorn. Men men får avvakta och se, har de inte ringt på torsdag så tänkte jag att jag skulle ringa dom och se vad som händer. Har släppt lite av det dåliga samvete jag hade tidigare för att säga upp mej. Jag tycker på nåt sätt att man kanske inte får den credit man skulle behöva på mitt nuvarande jobb. Tror inte folk förstår vilken betydelsefull roll jag har men det visar sig när jag slutar.

Det är faktiskt så att en säljorganisation går inte runt utan nån på den posten jag sitter på. Hur kommer det då sig att man gör ett företag så sårbart att man bara har en på den positionen? Hmm...

Trivs ju bra som sagt men vissa saker kan jag faktiskt inte göra något som helst åt, jag kan inte trolla. Önskar bara att folk kunde förstå det, ibland känns de som de blir arga på mej istället. Herregud, det är ju inte jag som bestämt hur Sverige/Världen ser ut.

Min chef är verkligen superhärlig och ger mej alltid den beröm jag förtjänar men det finns vissa andra i organisationen som verkligen inte gör det. Det är nästan så att de ser ner på mitt arbete. Förstår faktiskt den här artikeln

Hoppas nu att R* från andra jobbet ringer imorn så kanske vi får det avklarat den här veckan? Vore skönt särskilt nu när allt går skit med X. Då kan det vara skönt att veta att man lyckas med något.

Fortsättning följer på den här historien i alla fall... :-)

Jag har nog kommit på problemet

Det kanske är det här han lider av. Det här som Aftonbladet skriver om allel 334. Ja det tror jag, för han har då bara haft dåliga förhållanden.

Hmm förresten en parantes: Hur fan kan man lägga pengar på sådan här forskning?

Okej... var det här sista gången nu?

Nu får det vara nog! Jag orkar faktiskt inte längre, för typ tionde helgen i rad blir jag nu dumpad av samma jävla as-kille. Gud det känns sååååå skönt eller inte. Vet att jag låter superbitter nu men jag är bara så förbannad.

Käre Herr X förändras då aldrig. Även denna helg var han ett as som höll sina vänner hårt om ryggen. Han får ju inte umgås med mej, han kan inte, han vill inte, han orkar inte... bla bla bla AS!

Men just det nu är det mitt i veckan igen och han ångrar sig bittert, han kan inte leva utan mej, han bryr sig inte om vad hans vänner sig, eller de är inte ens hans vänner längre, han mår dåligt, han ångrar sig... bla bla bla AS!

Ja ni förstår, eller inte, jag gör det då inte.

Nu har jag i alla fall slagit näven i bordet och sagt nej för sista gången. Han kan inte ta upp mitt hjärta varsamt varje söndagkväll för att varje fredag dag kasta det i backen! Jag kan inte göra det här mot mej själv längre.

Vet inte ens varför jag försöker med honom längre vet att han är så fel som man bara kan vara. Hoppas han ger fan att skicka sms nu också. SMS och MSN är hans bästa vän för där kan han säga vad han vill utan att behöva stå för det. Det är därför han och Mrs Drama skulle passa utmärkt ihop.

Okej, denna negativa energi ska bli till god energi! Har egentligen åtminstone två inlägg till att göra här, får se om jag gör det nu eller imorn.

Lev väl!

(Bara inte det här slutar med deppmusik och gråt framför Sex and the city)