Att leva som den tredje i raden

Ja, jag vet... det var ett tag sen. Men desto mer att berätta nu.. Vart ska man börja då?

FS - hmm att jag inte bara kan skippa honom o gå vidare men så är det ju alltid för mej. Faller lätt o sen har jag svårt att glömma. Han kom till mej förra söndagen, sa det jag behövde höra, myste me mej o stack iväg på jobb. Jag vet inte om han faktiskt stack iväg på jobb eller om han bara sa så för att slippa mej. Han talade om att sälja sin lägenhet o ha sina saker hos sina föräldrar o så "crasha" hos mej de gånger han e i stan. Undrar just hur det går med hans sambo o hans kärlek då. Jag e verkligen tredje bruden för honom, inte den andra utan den tredje. Hur kan jag finna mej i att vara en sådan reserv? Vad har hänt med min självkänsla? Varför sätter jag mej i en sådan situation? Kort i sms e han ju oxå men gud så mysig han e när vi ses. Jag måste sluta träffa honom.

Jobbet är upponer nu, inget flyter o massa strul, hoppas alltid att morgondagen ska bli bättre men ack så fel. Trots detta så trivs jag. Gillar tydligen när mitt liv är illa.

Jag har de bättre än många andra. De där loserbrudarna som var mina vänner har det i alla fall sämre. Att inte veta vem som är pappa till ett oönskat barn, att aldrig lita på sig själv, att bara dra ned andra för att själv må bättre - ja de e fan värre än mitt liv.

One tree hill va superdåligt idag, tur att Gossip Girl var mysigt. Det är sådant jag får leva för nu. Vill gå o lägga mej o sova, glömma dagen men vet att mer hemskt väntar mej imorn, känner mej stressad inför det.

Igår kväll när jag skulle sova fick jag akutont i bröstet o vet ni va de första jag tänker är? Tänk om jag dör nu, fan va folk kommer tycka att jag har de stökigt hemma när de hittar mej. Illa att tänka så, men det är tydligen inte helt ovanligt.

Tjolahopp!