torsdag 15 januari 2009

Att falla när Han bara snubblar till

Han springer, jag springer bredvid. Vi springer tillsammans. Han snubblar till, drar med sig mej. Jag faller, Han springer vidare, jag ligger kvar. Jag är sårad, kan inte resa mej upp, jag ser Honom försvinna. Varför faller jag när Han bara snubblar? Varför blir jag sårad medan Han fortfarande kan springa?

Tyst hela dagen, inga meddelanden, inga samtal. Det är tomt, det är ensamt. Vart tog ljuset vägen? Vad hände med oss? Det skulle ju vara vi, gäller det fortfarande? Var det bara en illusion?

Vad vill Han egentligen? Det var hans förslag att vi skulle bli exclusive med varandra, men har Han ångrat sig? Vad hände med längtan? Vad hände med planen om framtiden? Vad gäller? Vad finns kvar? VARFÖR?

Det är dags för Spelet. Fungerar det på Honom? Om jag är kall, blir Han varm då? Om jag är oberoende, blir han Beroende då? Om jag är självständig blir han osäker då?

Det borde vara: Om jag gråter, gråter Han. Om jag skrattar, skrattar Han. Om jag är glad, är Han glad. Om jag vill, vill Han. Är det så?

1 kommentar:

  1. Jag har nu kommenterat din blogg! Läs vad jag skrivit på www.metrobloggen.se/bloggk

    KRAM
    Småbloggskommentatorn

    SvaraRadera