Två vägar - vilken går till lyckan med Honom?

Jag skulle vilja hoppa in i Hans drömmar för att säga allt jag vill säga till Honom. Jag skulle vilja påverka Hans val, Jag skulle vilja förändra Hans känslor för mej. Jag skulle vilja få Honom att ge mej mer tid, Jag skulle vilja få Honom att satsa på mej. Jag skulle vilja ta bort Hans tvivel och få Honom att sväva på moln igen. Jag skulle vilja att Han såg blixtrarna tydligt när Han är med mej.

Jag kan ingenting av det jag skulle vilja göra. Men jag kan göra en sak. Jag kan förändra min egna syn på det här. Jag kan ge mej själv tid att tänka över det här. Jag kan ge fan i att tråna och be. Eller så kan jag fråga Honom om det finns chans, om vi kan fortsätta träffas men utan förpliktelser, om vi kan skapa utrymme och yta för att få det att växa.

Nu är bara frågan, vilket är bäst? Att inte höra av mej alls eller att höra av mej och i alla fall fråga?

Om jag inte hör av mej, kanske jag redan har förlorat allt. Jag menar, jag har hört det sista av Honom, Han har hört det sista av mej. Jag lever vidare här, Han lever vidare där. Vi kommer aldrig mer ses men då och då blir jag påmind om att Han finns.

Om jag hör av mej till Honom, kanske jag förlorar allt. Jag menar, Han säger att det inte är någon idé att vi dejtar, Han säger att vi kanske inte borde ses allt, det kanske är bäst att vi helt slutar höras. Men då har jag i alla fall tagit chansen, gjort det jag kan för att det ska bli vi. Vad ska jag göra?

Att inte ha någon som nyper mej när Han sover känns tomt...