Han får mej blyg

Jag har äntligen fått träffat honom igen, som jag har längtat. Smiley och jag tog en fika nu såhär på kvällen. Mys! Jag var egentligen på partaj men eftersom jag var nykter tog jag en sväng och drog en fika med honom. Han får mej att må bra, han är så lätt liksom. Men vet ni vad jag insett? Jag är blyg!

Jag försökte förklara för Charmy att jag inte kunde ta åt mej av hela Smiley för jag törs inte. Han trodde mej inte. Men Smiley gör mej blyg, han har den effekten på mej. Vi skrattar, skämtar och har det skoj men jag kan liksom inte komma till avslut. Alltså när vi säger hej och hejdå till varandra så är det sådana där underbara kramar men inte mer. Och jag törs inte vara för rakt på o säga att jag vill att han följer med mej hem fast det är just det jag vill. Nångång kanske jag tar mod till mej...

Ska nog snart iväg o möta Charmy. Han är så lätt att prata med och jag får bekräftelsen jag behöver. Den där bekräftelsen som Varför vara perfekt beskriver så bra. Jag och Charmy har verkligen potential till att bli riktigt goda vänner men inget mer. Han lyssnar på mej, han hör vad jag säger, han ifrågasätter, han är intresserad och han charmar mej.