Det där som hände imorse har gjort mej gott hela dagen. Är fortfarande på tokbra humör. Jag har väl förstått att jag själv väger in mycket i hur jag vill att det ska vara men det gör väl inte så mycket. Jag har ju i tankarna att jag kan ha helt fel, det är liksom med i beräkningen.
Jag vill bara sova med Sötfrö P en gång till, jag vill bara känna hans händer runt min midja. Jag vill bara höra hans röst, jag vill bara höra honom viska sådana där underbara saker till mej. Jag vill bara känna hur han andas, vill höra hur hans hjärta slår. Men helst av allt vill jag bara ha honom i säng en gång till i alla fall. Han är en gudagåva i säng som jag inte längre får njuta av. Men det verkar inte omöjligt...
Smiley är svårflörtad. Han vill inte träffa mej ikväll för han är rädd för vad de ska leda till. Hmm, varför ska han va rädd för det? Jag skulle verkligen behöva närheten, jag skulle behöva känna doften av riktig karl i min säng, jag skulle behöva den där armen att sova på, den där handen under haken, den där intensiva blicken. Varför är han rädd för att det ska leda till precis det jag vill att det ska leda till?
Jag hatar honom
3 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar