När verkligheten uppdagades och jag inte dög längre

Det försvann. Lite mystik försvann. Lite charm försvann. Det var inte lika fantastiskt längre. Jag skrattade inte lika högt längre. Jag mådde inte lika bra längre. Jag kände mej förrådd, jag kände mej inte lika mycket värde längre. Jag köper inte hans förklaringar. Tråkigt, för jag gillade det.

Nu känns det mest som jag levt i en bubbla. Som om alla andra kunde se hur korkad och lättlurad jag var.

Det spelar ingen roll att han säger att han vill bjuda mej på middag, jag tror honom inte längre. Det spelar ingen roll att han vill ge mej en match på banan, varför skulle han vilja det liksom? Varför skulle han vilja träffa mej? Varför? Klart han inte vill, jag var dum som trodde det! Ville inte ens ha nåt mer än komplimangerna just nu, men inte ens det kan jag njuta av längre.

Japp så börjar den här dagen, hmmm....