Hans desperata sida är avtändande

Jag hade 13 missade samtal av FS på söndagsmorgonen, samt 3 sms. Shit, blir det inte lite väl tragiskt? Förresten har jag ju insett att han ljugit om att han inte hade flickvän. Han var ju tillsammans med sin gamla sambo igen. Gud sådan hemsk kille han är. Jag vet att jag har sovit med honom för sista gången. Han är avtändande när han är så efterhängsen och påflugen.

Soldaten gjorde en del stötar i lördags också, utan vidare framgång. Han är lite för mycket pojkspoling för mej. Lite för ung, lite för ovan, lite för omogen. Jag har inte så mycket att hämta hos honom.

Jag är lite låg idag, lite seg, lite nedstämd, lite ledsen, lite besviken.
Jag vill må sådär bra som jag brukar göra men vissa saker får mej ledsen. Vissa saker får mej att känna sådan besvikelse. Ibland önskar jag att jag var född någon annanstans där det inte fanns Någon som jämförde mej så. Där Någon var nöjd över mej trots mina skavanker. Jag trivs bra med mej själv.

Varför kan Någon inte bara acceptera mej för den jag är? För den jag har blivit.
Varför kan inte Någon ge mej uppmuntran för det bra jag gör i mitt liv?
Varför kan inte Någon klappa mej på axeln ibland och tycka att jag sköter mej bra?