Att låta avslutet vara nära men aldrig komma

Jag hade dejt igår. En sådan där spontandejt med en kille jag hade utbytt några sms med sen i torsdags o som jag pratade ett par gånger med i telefon igår. Han kom hit, låg o pratade i soffan, lyssnade på musik, slötittade på tv. Sådär lagom, kände mej inte nervös för det var så avslappnat. Han tyckte jag verkade blyg!?! Har ni fått den bilden av mej? Näe, sådan är jag inte.

Han sov här. "Sov" och sov. Ni vet när man till den där punkten att man skulle kunna göra vad som helst för att bara få komma till. Så nära befann jag mej inatt. Jag hade dock lovat att inte ha sex första natten med honom. Sjukt nära på att bryta det. Känner mej fortfarande äckligt upphetsad efter nattens äventyr. De trevande fingrarna, den lekande tungan, omfamningarna, rörelserna, andetagen. Det skönaste på länge trots att det aldrig blev ett avslut då. Känner mej fortfarande galet upphetsad.

Kanske ses vi igen, kanske inte. Det var mest därför jag inte släppte till. Hade jag gjort det hade vi garanterat inte träffats igen. Nu kanske han vill ha mer av den färska frukten som hänger kvar i träd. Jag är inte fallfrukt än ;-)

Näe, förbereda sig får Rock-kryssen då.

Ciao ciao!