Förvirrelsen, Besvikelsen, Förhoppningen, Känslorna,

Okej, nu har de där förvirrade känslorna kommit. Jag vill inte hoppas på Sötfrö P, jag vill inte tro något, jag vill inte förvänta mej något. Men jäklar vad svårt det är att inte vilja hoppas. Klart man hoppas!

Det finns ju dock något som sätter lite käppar i hjulet för mina förhoppningar. Det tog ju slut för att han inte kände den där kärleken. Vad skulle göra att det var annorlunda nu? Eller skulle bli annorlunda sen? Kärlek brukar man ju känna direkt om det finns potential för eller inte. Visst han påstår att han svävade på moln när han träffade mej i början men det höll ju inte i sig. Jag har förändrats ganska mycket sen vi dejtade vill jag nog påstå. Jag litar mer på mej själv, jag är mer självsäker och lyssnar mer på mej själv nu.

Jag tror att han skulle kunna få ett intresse av mej igen, men jag skulle aldrig kunna lita på att kärleken inte dör ut lika snabbt igen så fort det blir vardag för oss. Jag tycker på något vis att det är bra att jag tänker så för då är jag mer försiktig med allt och försöker inte läsa in tecken som inte finns. Samtidigt tycker jag det är jobbigt att jag inte törs tro något alls, för jag vill så gärna tro att det var jag och Sötfrö P som var menade för varandra.

Glömde berätta att Magistern hörde av sig i helgen, förmodligen ska vi ses nåt i veckan. Ska träffa Smiley också. Gitarrgurun hörde också av sig ännumera i helgen. Vi ska väl också ses nåt snart ;-).

Rockern påminner mej ibland om att han finns genom att logga in på msn, varje gång det händer så känner jag mej mer och mer förrådd. Damn, han skulle ju inte ha sådan påverkan på mej. Jag söp mej askalas i lördags för att tordas skicka iväg ett hemskt elakt sms, tyvärr blev jag så full att jag glömde bort det så nu måste jag göra om det i helgen istället ;-)

Puss på er!