En magisk känsla, en fantastisk upplevelse

Sonisphere var fantastiskt. Det var underbart. Jag har blivit flera erfarenheter rikare och jag kommer bära med mig mycket i framtiden.

Att se Metallica äga en scen är en häftig känsla. Att höra många av de fantastiska alster de skapat under alla år ihop var magiskt. Allt är så förknippat med upplevelser.

Festivalområdet låg så jäkla fint till.
Folket var så jäkla bra.
Jag älskar sådant här.
Jag är född för sådant här.

Visst, allt är inte perfekt.
Allt var inte perfekt.
Det finns besvikelser.
Det finns brister.

Men om man bortser från det man inte kan påverka så var det underbart. Jag tar även med mig lite mer visdom till nästa gång. Jag behöver inte alltid vara sådan jag alltid varit. Jag behöver inte alltid göra sådant som alltid förväntas. Ibland kan jag lyfta det tunga från mina axlar och bara njuta av nutiden. Ibland kan jag göra det jag känner för utan att få dåligt samvete för det. Nästa gång, nästa gång...

Det blev ett hångel. Ett riktigt festivalhångel. Ett pappahångel. Någon jag aldrig kommer se igen. Någon jag aldrig kommer höra igen. Men det var där, det var då. Det är så jag vill ha det. Det hade sin charm, det hade sin magi. Men magin skulle försvinna om det inte bara var där och då. Han hade några år på nacken, han hade vuxit upp, han var äldre, han var mognare, men jag gillade det. Jag gillade honom, i alla fall för stunden. Han var snygg att se på, han var härlig att ta på. Det var där, det var då.

Massa planer för framtiden som gynnar mej. Massa planer för framtiden som handlar om mej. Massa planer för framtiden som JAG ska göra. Drömmar att uppfylla, mål att nå.


Fan vad jag älskar att leva.