När jag inte får betalt för arbete vill jag inte heller jobba!

Jag är lite sur idag. Lite sådär pissig och avslagen. Det förväntas lite för mycket underverk på jobbet trots att det är semestertider. Det är svårt att få tag på rätt människor. Det är svårt att få extrasaker gjorde under semester.


Sen blir jäkligt sur över att det förväntas att jag ska svara i telefon under lunchtid. När började vi med 45-timmarsveckor liksom? När jag får betalt för 5 timmar extra i veckan så kan jag överväga att ta jobbsamtal även under min lunchtimme.

Jag är faktiskt så jäkla irriterad över det så jag tänkte fråga min chef om jag förväntas nåbar även då, i sådant fall kan jag ju inte boka in privata ärenden på den timmen… Det är ju en halv arbetsvecka extra i månaden vi pratar om. Det är ganska mycket bruttopengar på det.. (Kalla mig girig, jag anser mig själv bara vara principfast på samma vis som jag stänger av telefonen när jag har semester).



Men ikväll kommer jag inte va pissigt sur längre. För ikväll ska jag hem till Bästaste och dricka Oboy. Vi ska prata hans tösaproblem och mina karlfunderingar. Jag tycker så mycket om att jag fått tillbaka kontakt med honom. Att vi kan prata timtal i telefonen igen. Tycker så mycket om att ha honom att vädra allt mellan himmel och jord med. Han betyder mycket för mej. Jag betyder mycket för honom. Vi skulle göra varandra lyckliga.