Tänk om...

Det är skillnad på folk och folk.
Det är skillnad på människors värde.
Det är skillnad på hur man beter sig mot vänner och vänner.
Det är skillnad på hur man blir betraktad.

Vad är det som avgör det? Vem säger att någon annan är värd mer än mej? Vem säger att någon annan ska tas på mer allvar?

Jag blir ledsen när jag inser att jag inte passar i den ”Svensson-modell” som finns. Jag blir ledsen när jag inser att ingen någonsin kommer att bli nöjd över det liv jag valt att leva. Jag blir besviken när jag förstår att mitt liv och mitt levnadssätt inte betraktas som lika värdigt. Är det så konstigt att jag har valt att gå en annan väg?

Jag tror inte på livslång kärlek. För varje gång jag stupar får jag ytterligare bevis att det inte är ett liv som jag bör leva. Jag tror inte på att en kärnfamilj skulle göra mej lycklig. Jag får mindre och mindre längtan till att bilda egen familj, till att skaffa barn, till att binda mej. Att jag sen förlorar vänner omkring mej för att de inte förstår mitt sett att resonera är en smäll jag får ta. Jag kan inte låtsas smälta in i den där modellen över hur livet ska se ut. Jag vill inte göra sådant som det förväntas av mej bara för att jag ska klassas som en bra människa. Jag vill inte vara feg och välja rätt väg. Men snart är jag rädd att jag ger upp och blir som alla andra.

Jag är
Rädd för att jag väljer en kille som bara duger.
Rädd för att jag bestämmer mej för att skaffa barn.
Rädd för att jag lägger min självförverkligande planer på hyllan.
Rädd för att jag köper hus och skaffar ny bil.
Rädd för att jag blir mammaledig i flera år för att jag föder mina barn så tätt som det förväntas.
Rädd för att jag kommer att bli som alla andra.

Jag är rädd för att ångra mej när jag ligger på min dödsbädd och inser att jag inte gjorde tillräckligt med aktiva val för att forma mitt liv. Jag är rädd för att inte inse förrän då att mitt liv bara har varit okej. Rädd för att ångra saker jag aldrig gjorde. Tänk om jag blir den passiva medborgaren som aldrig gör något för att förändra, aldrig gör något för att förbättra, aldrig gör något för att komma någonvart.

Tänk om jag blir den som blir mest Svensson av oss alla. Tänk om jag blir den som nöjer mej med minsta möjligaste. Tänk om jag veknar, tänk om jag aldrig tar ställning. Tänk om jag aldrig vågar.

Då kan jag lika gärna sluta kämpa nu. Ett sådant liv är inte gjort för mej. Ett sådant liv vill jag inte ha. Ett sådant liv kanske är bra för många, men inte för mej. Men tänk om jag omprioriterar och nöjer mej med det. Straffa mej ordentligt då!