Att behövas betydde mer än jag trodde

När man blir utköpt från sin tjänst, får extra pengar för att gå, blir förd bakom ljuset... När man ser arbetsbeskrivningar som mer liknar personbeskrivningar och blir lovad information som aldrig når fram... Hur ska man då kunna känna sig behövd?

Jag trodde nog inte det skulle ta så hårt på mej att förlora jobbet. Jag har ju inte trivts sista månaden. Jag ville ju härifrån. Jag har ju sökt mej härifrån. Varför känner jag mej då så besviken? Varför känner jag mej då så tom? Jag känner mej inte arg, bara sårad. Jag har ett behov av att känna mej behövd någonstans, tillhöra någonstans.

Jag vet att mina kollegor vill ha mej kvar. Jag vet att min chef vill ha mej där men när tilliten till ledningen tryter så har man ingen vilja till att göra gott ifrån sig. Jag kan inte göra mitt jobb med hjärta längre. Jag har aldrig varit med om en arbetsgivare som misskött personalen så. Jäkligt synd att jag var så förtjust i mina arbetskamrater och i mina arbetsuppgifter.

Tur att jag har varit proaktiv! Snart börjar jag på nytt jobb! Och visst har jag lärt mej mycket på det här året. Ångrar absolut inte att jag prövade på det men hjälp vad någon behöver sätta den där ledningen på plats.

Dagen jag slutar ska jag gå därifrån med ett leende och ge dem ett lycka till... Jag går vidare på nya äventyr! Jag ser möjligheterna och jag ska ta tillvara på tillfällena!

Snart dyker det perfekta jobbet för mej upp... Jag ska bara titta på rätt ställen..