"Det var en helt vanlig dag, ungefär som den här"

Idag har jag inget ärende. Jag har inget nytt att berätta. Jag bara är och har bara varit.

Idag är det måndag. En seg måndag. Regn och likgiltighet. Men innerst inne känner jag mej glad. Lite sådär "gladberusad". Utan anledning! Jag har många element som retar mej. Många element som oroar mej. Men jag har så mycket mer att vara glad för.

Jag har Blomman. Jag har Strumpan och jag har massa mer goda vänner. Flickan som jag var med ut i lördags är fantastisk. Och massa mer vänner är underbara. Jag trivs väl med mitt sociala liv. Jag har ett lite rikare socialt liv än många andra. Och jag har bara människor som jag vill ha där i det.

Bästaste har gjort sitt. Han finns aldrig där för mej och han bemöter mej oftast med en uppkäftig attityd. Men vad gör det när alla andra underbara finns?

CC (som numer blir namnet för 3-dagars dejten) och jag har hörts lite idag. Det känns som vi snart kommer att ses igen men jag vill inte vara för på och jag vill inte hoppas. Jag säger som min goda söta, SnyggMuffin säger. Hon anser att dejtingsidan HappyPancake har ett jäkligt bra namn. Först är man glad sen blir allt pannkaka. Och för er som inte har HappyPancake. Fixa genast, den enda dejtingsida som är helt gratis tror jag.

Ciao!

Jag håller vad jag lovar! Uppdatering av dejten!

Okej! Jag berättar väl då. Men inte om intervjun för där finns det inte mycket och säga. Och intervjun som skulle äga rum i fredags kommer istället att göras på tisdag. Jag berättar om dejten.

Dejten!?!? Ja, den varade väl tills nu tror jag. Eller i och för sig vi var ifrån varandra några timmar på fredagen. Jag vet inte vart jag ska börja så bäst är väl att börja berätta om den där ölen som det var meningen att vi skulle ta.

Vi träffades upp i stan och gick vidare till puben. Efter ett par öl dök två av hans vänner upp och joinade. Allt flöt på så bra. Vi hade så mycket att prata om och vi kom så bra överens. När puben stängde gick vi vidare till nästa pub. Eftersom varken han eller jag hade ätit något så blev vi väl lite på lyset. Jag följde med honom hem och blev kvar till klockan tre dagen efter.

Redan senare på fredagen träffades vi upp igen. Hemma hos en av hans kompisar. Vi drack lite och hade skoj. Det blev en sen kväll. Vi tog oss hem till mej vid halv fem och han spenderade natten hos mej. Han blev kvar hela gårdagen och han följde med mej till en av mina goda vänner. Vi hamnade på krogen och han spenderade natten hos mej igen.

Han åkte för några timmar sedan och jag tycker redan det känns konstigt att sitta hemma själv. Jag hoppas vi ses snart igen men jag törs inte hoppas för mycket för jag brukar ju kunna sabba allt.


Det som är så härligt med honom är att vi är så lika på många vis. Vi tycker lika i de stora frågorna i livet. Vi har lätt för att diskutera saker och jag känner att han stimulerar mej intellektuellt utan att vara tråkig. Vi lever som lågutbildade men är båda akademiker. Vi har sjukt olika bakgrund men har stor förståelse för varandra. Vi skrattar åt samma saker och tänker på samma vis. Vi får se vad som händer...

Ska jag berätta?

Om intervjun som jag är på väg till nu? Tjänsten jag trodde hade glidit mej ur händerna men som har väckts till liv igen? Eller ska jag berätta om "intervjun" imorgon? Tjänsten som jag ändrar uppfattning om med jämna mellanrum? Just nu känns den mest lockande.

Eller ska jag berätta om dejten jag har ikväll? Den första nätdejten jag har sen Rockern fanns med i bilden?

Skulle också kunna berätta om den gamla kontakten som hörde av sig idag? Men han är ju tråkig så det är inget skoj att berätta.

Ska vi göra så att jag berättar efter helgen om intervjuerna och dejten? Vi får se om jag är fullt upptagen med annat eller om jag gör det ;-)

Några dagar till från Soloresan

Soloresan var fantastisk och underbar. Inte alls ensam som befarat från många håll. Jag är lat... Kommer bara att klippa och klistra in från FB vad som hände några dagar till:

Soloresan Dag 4

Jag följde med Peppe. Hade egentligen bestämt mej för att inte följa med men så såg han så charmig ut så det blev att åka till den där surfarbeachen på andra sidan Lanzarote. En riktigt trevlig strand visade det sig vara men Peppe var för På så efter att han visat mej gamla huvudstaden Teguise så tackade jag för mej.

Jag tror kanske även hans story om att han var spansk militär inte stämde riktigt. Jag tror han kom från ön, eller i alla fall bodde där. Han kunde ju så mycket om ön.

Kvällen spenderade jag på Restaurante Universo i gott sällskap av servitörerna.

Soloresan Dag 5

Hela dagen spenderade jag stranden utan varken klocka eller mobil. Det var en sådan dag när havet låg spegelblankt och det var alldeles underbart varmt vilket gjorde att man var tvungen att svalka sig i havet mest hela tiden.

När hungern börja göra sig påmind var det dags att packa ihop och det visade sig då att klockan var tre. Trots den långa dagen på stranden lyckades jag att inte bränna mej. Jag är bannemej lite ansvarsfull ibland.

Det här var dagen då jag var den där personen som jag alltid har velat vara. Jag var den där mostern som satt i främmande land och drack vin till lunch. Jag var den där vännen som äventyrade. Jag var den där Sofie som kunde charma de flesta.

Efter en utsökt middag på Universo (som blev mitt restauranghak) så fortsatte jag vidare till Tequila Bar för att lära känna lite folk. Jag hade ju lova engelsmannen att jag skulle komma. Hans namn var Sean och han var lång och snygg. Så visst finns det heta engelsmän allt.

Det blev en fantastisk kväll med mycket nya bekantskaper. En patriotisk irländare blev min första bordskavaljer. Vad han hette skulle jag aldrig lära mej men jag vet att han kom ner på söndagen med sin flickvän. Flickvännen hade dock stuckit hem redan på måndagen och var inte längre flickvän. Hur det kom sig vet jag inte riktigt.

Sophie i baren var den där glada och spralliga tjejen som gjorde utsökta mojitos som inte såg ut som regnskog ;-). Roxie var också en fantastisk tjej som kom från Brighton. Men Rachid var anledning till att jag stannade så länge. Spanjorer är ena riktiga charmören som vet hur de ska få flickorna på fall.

Kvart i fyra begav jag mej till hotellet och toksomnade direkt för att inte vakna upp förrän efter lunchtid på lördagen.


Resten av semestern fortsattes spenderas på samma underbara vis! =)

Soloresan Dag 3 - Hånglet och det!

Jag har det underbart! Vet inte vart jag ska börja men eftersom jag hade en ganska slö dag med frozen yoghurt och balkongsolning så väljer jag att bara berätta om kvällen.

Traskade runt som "Lady in red" och kände mej sådär vacker som jag är. Helt plötsligt började han prata med mej. Han som fångade mitt intresse. Vi bestämde oss för att gå att äta trots att han redan hade ätit. Jag var ju utsvulten. Han var spanjor och hette Peppe.. eller nåt liknande. Jobbade för militären och har varit i både Afghanistan och Irak. En trevlig man, jo för man var han allt.

Jag har aldrig kyssts med någon så gammal. Men jag har aldrig heller varit med någon som har en sådan passion. Efter det italienska restaurangen (som han givetvis betalade notan på) så gick vi till The Dubliner. Det kändes som om jag var tillbaka på Irland. Men den här gången hade jag någon att pussas med. Någon att fnittra med.

Jag gjorde något som jag aldrig skulle kunna berätta för min mor. Jag var rädd om mej. Jag lovar. Men jag åkte bil med honom och jag vet vad min mamma tycker om sådant. Främmande män och bilar... Dessutom hade vi ju delat en flaska rött.. Vi åkte till stranden. Vi promenerade i sanden. Vi låg och tittade på stjärnorna och kysstes. Denna spanjor som jag inte ens kan uttala namnet på fick mej att göra sådant...

Men! Han körde mej hem när jag bad om det. När jagt tyckte att det blev lite för mycket för att vara en första kväll. Han ska hämta mej imorgon så ska vi åka till en strand som ligger ungefär en halvtimmes bilfärd härifrån.

Ärligt talat så bryr jag mej inte om han kommer imorn eller inte för jag har haft en fantastisk kväll och är nöjd med det.

Frågan är om jag törs.. Klockan tio skulle han vara här, vi bytte inte nummer. Kommer han? Kommer jag?

Salut och gonatt!

Soloresan Dag 2

Nu har jag då kommit hem för den här kvällen. Kunde varit ute längre men känner att jag tar en längre kväll imorgon istället så jag hinner njuta av hela morgondagen. Den här ön kryllar av gästvänliga människor. Jag vet inte om det är för att jag är blond eller om det är för att jag är här själv men det kvittar.

Jag vaknade vid fyratiden imorse av en helvetisk huvudvärk som vägrade släppa. Detta gjorde att jag sov till klockan nästan var tio imorse. Avnjöt en god frukost med färskt bröd på balkongen och njöt av den här pausen som jag tagit från verkligheten. Det är så avkopplande att bara ha sig själv at kompromissa med. Jag älskart!

Har tagit mej ett par dopp i poolen idag också. Satans så kallt vatten då, men det ska ju vara svalkande. Har tagit ett par powernaps och njutit av min goda bok ”Att leva till­­­­­­ 100%”. Kan ju säga att jag efterlever den till fullo just nu. God musik och avkoppling är just vad dagarna här innehåller. God dricka och trevlig atmosfär är ledord för kvällarna.

Idag har middagen käkats på Viking-huset, en norskägd restaurang där alla kan skandinaviska. Mycket god service men tyvärr var inte maten så mycket att hurra för. En spansk fiskrätt med kanarisk potatis och ett glas vitt samt en irish coffe på det slutade på nästan 25 Euro. Hade det varit under 20-lappen så hade jag uppskattat haket bättre.

Fortsatte i alla fall till Tequila Bar där jag nyttjade deras happy hour. 3 groggar och en 1 shot för 7 Euro. Jag återkommer nog dit imorgon men idag känner jag att kvällen tar slut här. Sitter på balkongen och dricker en Smirnoff Ice. Så vänner, va stolta nu. Än så länge har jag bara tagit det lugnt med alkoholen trots att jag fått lära mej att: Alcohol doesn’t causes hangovers, waking up does!”.

Må väl! /Sofie 2009-11-10 21:40 (22:40 hos er då)

Soloresan Ankomstdagen

Nu har jag då kommit iväg på min första charter alldeles ensam. Och mina ord hittills: Det är underbart!

Flygresan imorse var som vanligt skrämmande. Man är så utlämnad. Särskilt när det blåser som det gjorde här när vi landade. Jag satt bredvid en tant på flygresan som också åkte själv. Visst, hon var säkert trevlig men jag störde mej mest på henne. Jag blev väl hennes dotter typ. Hon väckte mej när jag sov för att komma med goda råd. Vad är det för stil?

Jag kom på ett bra hotell i alla fall. Sitter på min balkong nu, den är typ 20 kvm så jag stormtrivs. Det blåser fortfarande men det är varmt i luften. Efter att jag checkat in la jag mej på balkongen och somnade genast. Har sovit bort nästan hela dagen.

Nu är jag precis hemma från middagen. En fantastisk middag på ett hak som var mexikaninspirerat. Trevliga servitörer. Det illa var väl att jag köpte en halv karaff vin och drack själv. När det var dags för efterrätt så beställde jag Glass toppad med Tia Maria. Hmm.. Kan väl bara säga att det snarare var Tia Maria som var kyld med glass. Fyra caramellikörer på det och jag känner mej riktigt rund under tassarna. Träffade Larozzo, en marockan som var servitör. Riktigt trevlig prick.

Förresten, här på hotellet bor en singelpappa. Eller jag tror han är singel i alla fall. Engelsman är han garanterat och han har en sjukt väluppfostrad son på typ 13 år. Jag kanske äter med dom senare i veckan då de vill att jag ska ha sällskap.

Ni förstår. Än så länge har jag det underbart. Nu ska jag sova så att jag inte förlorar för mycket av morgondagen.

Cheers! /Sofie 2009-11-09, kl. 22:34 (eller 23:34 hos er)

Ett PS. Restaurante Universo hette haket och jag åt en riktig god pasta med stora räkor och vitlök. Caramellikören bjöd huset på. Notan slutade på knappa 20 Euro.

Hotellet heter Apartmentos Lanzarote och är utrustat med det mesta så som dubbla pooler, poolbar, wifi, tv i rummen och hjälpsam personal som är duktiga på engelska trots att det är ett mindre hotell.

Jobblös eller ledig? Resa blir det iaf!

Jag vet! Jag har blivit urdålig på sådant här! Blivit hemsk på att hålla er uppdaterade! Men jag är lite ur form...

Det är inte så att jag mår dåligt. Inte så att jag känner mej otillräcklig länge. Det är inte heller så att min identitetskris är kvar.

Men! Det är en del som har förändrats. En del som har hänt.

Igår gjorde jag min sista dag på jobbet. Det kändes lite som en befrielse måste jag säga. Jag lämnar något jag inte längre tror på. Lämnar något jag inte längre kan stå för. Jag lämnar något för att gå vidare. Lämnar något för att hitta något nytt.

Än har jag inget nytt jobb att gå till. Jag har varit på en del intervjuer. Kontaktat en del i mitt nätverk. Jag har visat framfötterna och tagit för mej. Jag har fått några nej på vägen. Jag har valt bort en del på vägen. Det finns ett jobb jag är mer intresserad av än andra jobb. Jag håller tummarna för det.

Innan jag tar tag i det på allvar (har ju trots allt lön till i början på februari) så tänkte jag åka utomlands. Kom nog på det igår när jag gick hem för sista gången från det där jobbet. Sagt och gjort. Jag bokade en resa idag så på måndag åker jag till Lanzarote.

Helt solo åker jag. Alldeles ensam på charter. Antingen blir det en riktig hit eller en riktig flopp. Jag är förväntansfull, jag är spänd, jag är nervös men fasen vad jag längtar =).

Min söta systerson har börjat prata också. Eller det kanske är att överdriva. Han har sagt sitt första ord och det märks att moster är hans största idol. Jag och Edvin är lika på alla vis och hans första ord blev bok men jag är övertygad om att nästa blir moster ;-)

Gitarrgurun och jag spenderar en hel del helgnätter ihop nu när vi bor så nära varandra men i helgen har jag inte hört av honom och jag har inte hört av mej heller. Damn vad jag gillar att sova med honom men nu är min Blomma här och hon är nästan lika mysig att sova med =).

Näe!

Natti! Vem vet kanske skriver jag imorgon, kanske om en månad. Jag lovar inget den här gången ;-)