Att tumma lite på principerna...

Att förklara vad som hänt under veckan är en omöjlighet.
Att förklara mina olika känslostormar känns svårt.
Att förklara mina framsteg känns onödigt.


Jag ogillar absoluta sanningar. Har svårt för att älska, vill inte hata. Jag gillar inte att lova att jag aldrig kommer såra eller att jag alltid kommer finnas där. Men den här CC är otrolig.

Jag hatar när han inte är nära. Jag älskar att ha honom här. Jag vill aldrig svika honom och jag kommer alltid att minnas honom. Så får han mej att bryta mina egna principer ;p

Nyår var fantastiskt. En superb middag med Suss, Blomman och CC. Han ordnade Fyrarätters och vi alla var fantastiskt nöjda. Vid tolvslaget önskade vi att vi skulle stå på samma vis om ett år och pussas lika nykärt då som nu.

Vi uttrycker inget om att vi är kära i varandra eller har förälskat oss. Vi lovar ingenting om framtiden. Vi är nu. Vi lever nu. Och Vi finns nu.

Han talar om att "när jag kommer att träffa hans föräldrar så kommer jag att förstå". När jag ifrågasätter hans ordval så säger han att han är övertygad på att det kommer att ske. Han vill inte sätta en status på oss än men han vet att vi kommer att bli VI.

Jag hoppas.
Jag önskar.
Jag vill.
Men det är nog bra att vi inte sätter den statusen på oss än. Inte förhasta sig, bara leva nu.