Okej! Jag drog kanske lite förhastade slutsatser för det känns ganska bra nu. Jag tycker fortfarande att vi ses för sällan men vill jag ha honom får jag väl leva med det.
Anledningen till min oro och min brist på tillit grundar sig i att vi har gått från att messa typ över 100 mess per dag till typ 10 och det är alltid jag som skickar första. Jag har förklarat min oro för honom och han förstår den inte. Vad kan jag förvänta mej liksom? Han är ju kille.
Det är inte grejen att vi hörs sällan, det är förändringen som oroar mej. Vi hörs ju som sagt fortfarande dagligen (eller i fredags hördes vi nog inte förrän efter tolvslaget). Jag ger honom också invit på invit. Försöker få honom att komma och hälsa på mej alltid besvarad med en dålig ursäkt. Tvätta, middag med familjen, bröderna, trött och så vidare.
Ni kanske undrar varför jag inte tar mej till honom men det är inte så lätt ska ni veta. Han bor nämligen hemma efter det att han flyttade ifrån sin sambo.
Jag känner att jag blivit lite destruktiv. Att jag förlorat en del av det han gillar som bäst med mej. Jag vet inte hur jag ska sluta med det hela. Jag vill ha honom men jag vill inte bli såhär.
Det känns i alla fall bättre efter ett gott samtal med honom och några fina sms där han rakt ut säger att han tycker om mej och inget har förändrats med det. Jag tänkte dock försöka bromsa genom att sluta ge honom massa inviter. Han får bjuda hem sig till mej nästa gång han känner för det. Det kommer att bli svårt, men jag måste nog för min egna skull....
För god för att förlora men för svår för att öppna...
Inlägg
Jag hatar honom
3 år sedan
Skönt att det känns ok igen!!
SvaraRaderaJa det här med att vara på samma nivå hela tiden...inte så ofta man är det. Dvs att man vill/kan träffas lika ofta som den andre osv.
Se det som nåt positivt att det går lite långsammare, då du hinner med att känna efter vad du själv vill och känner.
Men jag vet...det är jobbigt när tempot dras ner efter en härligt intensiv början.
Men det blir nog bra ska du se =)
Kram kram
Vad svårt!!
SvaraRaderaVet inte hur många gånger jag fått höra att vill killen verkligen träffas så spelar det ingen roll om han är trött eller ej... han kommer vilja höra av sig osv
Men ska man vänta ut dem om man verkligen känner för att höra av sig?
Det är fan i mig inget lätt beslut men jag är glad att du tog upp din oro med honom. Det är alltid bäst att va rak och ärlig med vad man känner.
Hoppas du känner dig lugnare idag.
Åh hjälp. Jobbigt läge. Har själv lite funderingar kring det där. Man måste liksom anpassa sig till honom, eller till läget. För att inte skrämma bort honom. Men jag vill ju vara mig själv! Spontanhärlig och ärlig ang att jag längtar efter att umgås med honom. Ska man lägga band på sig då..? Ja det kanske man ska.
SvaraRaderaMin kloka mormor brukar säga: bättre ett ja nästa vecka än ett nej imorgon. Jag tror att man kan översätta det till TÅLAMOD. Var köper man sånt?
P&K från F&K
Metalbruden: Först vill jag ju bara säga att jag vill ju ha access till din blogg. Missade helt att du låste den =(.. Du får gärna sända en invite till mej på mysiga_sofie@h-mail =).. Och vet du vad? Jag börjar förstå att det finns vissa fördelar med att inte ses så ofta trots att det är tungt men vi får en riktigt uppriktig relation till varandra och det känns underbart =) Massa kram!
SvaraRaderaK: Det är sååå svårt. Förnuftet säger en sak, hjärtat en annan sak men det känns som jag har förstått balansen nu trots att jag skulle vilja att vi sågs oftare =). Kramar!
F&K: Jag gillar också att vara spontan och jag vill kunna komma på samma dag att jag tycker att en middag med honom passar bra idag men det är banemej svårt när det kommer till honom. Din mormor verkar vara en klok kvinna, dessa ord ska jag bära med mej hela livet tror jag =). Puss&Kram