måndag 18 januari 2010

Något växer inom mej.. jag tror det kallas kärlek

Vi skulle ju träffas i fredags. Det gjorde vi. Men inte på samma vis som sagts från början. CC skulle bli avtackad på sitt jobb och jag förstod att det skulle dra ut på tiden men han var optimistisk och trodde han skulle kunna vara hemma hos mej vid sju...

Vid sjutiden hörde han av sig och frågade om jag ville komma ner på stan. Så jag åkte ner. Fick alltså träffa hans arbetskamrater. Sen bar det iväg för några öl men vi åkte hem strax efter tolv.

Natten spenderade jag i hans famn i min soffa. Jag är nu övertygad om att det är honom jag vill ha. Vi gjorde saker jag aldrig gjort förut men som jag älskade. Vi pratade om saker som jag aldrig pratat med någon om förut. Vi gjorde sådant som jag bara kan göra med honom. Vid niotiden i lördagsmorse somnade vi tätt ihopslingrade och vaknade inte upp förrän klockan hade slagit eftermiddag för länge sen.

Jag blir annorlunda när jag är med honom och jag börjar gilla hur jag blir med honom. Visst, ibland känner jag mej bara som en stor toffel som följer hans minsta lilla rörelse men oftast känner jag mej bara så vacker och uppskattad med honom. Tänk om det här är den rätta? Vad gör man då? Är livet slut då eller börjar det då?

Only time will tell....

4 kommentarer:

  1. Grattis gumman till dessa härliga känslor och upplevelser du får med honom! =)
    Njuuuuut ;)
    Kram kram

    SvaraRadera
  2. För min del kan jag helt klart säga att livet har äntligen börjat =) och det hoppas jag att du också kommer att tycka.

    Blir superglad när jag läser det här.

    SvaraRadera
  3. Jag tänker inte alls förneka att jag BLIR SÅ GRYTM AVUNDSJUK!!!!

    Fasen vilken lyllos du e hjärtat, o det är du fasen värd =) Äntligen lite lycka åt ditt håll, det var på tiden. Me like alott PUSS

    men jag är avundsjuk i alla fall ha ha ha

    SvaraRadera
  4. Ni är så mysiga töser =) och livet känns så mysigt just nu =). Fantastisk helg till er alla! Puss o kram

    SvaraRadera