Galla... Galla... Galla...

Han har hört av sig. Några kommentarer på min FB-status. Man kan ju låtsas som ingenting eller så kan man ju vara dum och inte förstå. Jag vet inte vilken av vägarna som var hans. Det gjorde mej i alla fall ganska sur så jag drog iväg ett förklarande mail om varför jag var kort i ton.

Jag förklarade att jag hellre blir avklippt nu än sitter och väntar på något som inte dyker upp. Jag förstår att han har mycket att göra. Men om jag nu betyder något för honom så tänker jag bannemej kräva att han har fem minuter över till mej dagligen. Därmed basta! En så enkel fråga som hur jag mår har inte uttalats sen han for sin väg.

Är han värd min uppmärksamhet? Nej!
Kommer han att få den? Ja!

Ibland hoppas jag bara att allt går åt helvete för honom därnere så att han återvänder. Andra gånger hoppas jag att allt går utomordentligt för honom därnere så att jag aldrig mer behöver träffa honom. Splittrad, bitter och förtvivlad själ!

Men jag var på dejt igår..... Mjaaaääe.. Kändes mer som en kollega än en dejt.