Take it all or leave it all

Det var min tur att ställa lite krav. Tvinga honom att välja. Det var min tur att vara den drivande i utvecklingen av vår relation.

Förra veckan var smått kaotisk. Jag fick för mej att det inte fungerade mellan oss vilket slutade i ett eländigt sms till den stackars pojken. Inget fult sms på något vis, bara ett upplysande om att det här kanske inte var rätt för oss. Det här är det som är mest jobbigt med att vi är i olika länder. Vi kan inte slänga oss på luren eller ta första bästa tåg. Vi måste planera mer eller konversera digitalt.

Efter många turer och mycket snack om vad som funkade och vad som inte funkade så hade vi helt ombytta roller där han var den som ville backa ett steg och ta vår relation till en none-relation igen eftersom vi hade det så bra då. Jag var inte villig att backa dit där han får suga allt det bra ur mej och sen inte behöva ta nån form av ansvar eller ha några som helst åtaganden.

Så det blev jag som fick sätta lite press och krav på honom. Take it all, or leave it all! Han sa att han var alldeles för kär för att kunna helt lämna det vi har. Han gillade mej alldeles för mycket för att kunna lämna och inte veta om vi skulle ses igen. Så nu är vi formellt Han & Jag men med viss prövotid. Haha, jag tyckte det var en bra lösning att se hur vi kan handskas med det här tills han kommer hem på semester i mitten på juli. Prövotid it is.

Och nu har vi det alldeles perfekt tillsammans men som jag längtar efter honom. Varje natt är en plåga och jag vill bara känna hans armar omkring mej igen. Jag vill bara ligga i sängen med honom en hel dag och prata om allting som egentligen inte betyder någonting. Jag vill bara strosa omkring med honom hand i hand. Jag vill bara att han tittar på mej på det där viset som gör att jag blir övertygad om att det är mej han håller kär och ingen annan...

Men om typ 3 veckor så får jag göra allt det där... *lääääängtar*