"Jag har en Plan"

Nu börjar det närma sig bristningsgränsen. Men ni som känner vet då vad som händer härnäst. Jag har en plan! Jag e typ som Sickan jue. Alltid måste man ha en plan o sen måste man ha en Plan B också. Jag vet inte om jag är redo att berätta om planen ännu men ni kommer få veta hur det går i alla fall.

Det känns som fallet har blivit ett faktum. Han har inte bara knackat på min dörr, han har öppnat den utan tillåtelse. Han har inte bara börjat kalla mej för Hans, Han har tagit för givet att det är okej att jag är Hans. Men om jag är Hans är inte Han min då? Jag ger, Han tar. Jag tar, Han drar. Hmm.. nåt är inte rätt. När ska jag börja få lite mer respekt för mej själv? Desamma hände ju när jag mötte FS, jag tappar respekten för mej själv. Jag känner så starkt att jag glömmer bort mej själv. Det får inte hända, men det händer gång på gång.

Kan känslor försvinna så snabbt? Kan allt bara blekna bort på bara några veckor? Eller har känslorna aldrig funnits där? Har han aldrig varit intresserad av mej? Det här börjar verkligen påminna mej om min relation med Ryssen. Vi gjorde så många planer om framtiden. Både Ryssen och Sötfrö P är otroliga på att göra planer, på att drömma sig bort om hur framtiden kommer att bli. Lika klar som bilden av min och Ryssens framtid var är också min och Sötfrö P's framtid nu. Jag vet hur vi ska tillbringa vår framtid ihop. Jag vet att jag ska flytta upp till honom, vi ska bo i Hans röda hus med vita knutar. Jag ska få göra iordning vårt vardagsrum, Han ska få göra sitta garage. Jag ska bli pendlare igen, Han ska jobba borta i veckorna. Vi ska resa till Vietnam och ta dykarcertifikat. Vi ska åka på båtsemester i Hans båt. Vi har planerat sommaren tillsammans. Vad händer nu? Planen börjar imorn, jag borde ha ett svar på måndag.

Jag vill ha dej nu som jag hade dej förut!