Att behövas betydde mer än jag trodde

När man blir utköpt från sin tjänst, får extra pengar för att gå, blir förd bakom ljuset... När man ser arbetsbeskrivningar som mer liknar personbeskrivningar och blir lovad information som aldrig når fram... Hur ska man då kunna känna sig behövd?

Jag trodde nog inte det skulle ta så hårt på mej att förlora jobbet. Jag har ju inte trivts sista månaden. Jag ville ju härifrån. Jag har ju sökt mej härifrån. Varför känner jag mej då så besviken? Varför känner jag mej då så tom? Jag känner mej inte arg, bara sårad. Jag har ett behov av att känna mej behövd någonstans, tillhöra någonstans.

Jag vet att mina kollegor vill ha mej kvar. Jag vet att min chef vill ha mej där men när tilliten till ledningen tryter så har man ingen vilja till att göra gott ifrån sig. Jag kan inte göra mitt jobb med hjärta längre. Jag har aldrig varit med om en arbetsgivare som misskött personalen så. Jäkligt synd att jag var så förtjust i mina arbetskamrater och i mina arbetsuppgifter.

Tur att jag har varit proaktiv! Snart börjar jag på nytt jobb! Och visst har jag lärt mej mycket på det här året. Ångrar absolut inte att jag prövade på det men hjälp vad någon behöver sätta den där ledningen på plats.

Dagen jag slutar ska jag gå därifrån med ett leende och ge dem ett lycka till... Jag går vidare på nya äventyr! Jag ser möjligheterna och jag ska ta tillvara på tillfällena!

Snart dyker det perfekta jobbet för mej upp... Jag ska bara titta på rätt ställen..

Aningen för Vass!

Japp, då var intervjun avklarad. Jag vet inte vad jag kan säga om den riktigt. Det var trevligt och jag är ju bra på att sälja mej själv i sådana här sammanhang.

MEN! Ja, klart det alltid finns men... Han som intervjuade mej visste inte om jag kanske var aningen för "överkvalificerad". Han visste inte om jag kanske skulle bli rastlös i en sådan här tjänst. Hmm... Jag tänker och funderar.. Alltså, sure, den är ju inte lika teknisk som den roll jag har idag. Men vem säger att jag inte kan utveckla andra sidor istället? Målet innan jag kom dit var kanske att utveckla just den tekniska sidan men mål och visioner kan förändras. Jag hade inte varit där jag är idag om det inte hade varit för att jag hoppat på ett tåg som jag inte trodde att jag skulle hoppa på.

Jag ser det här som en väg in på ett företag som jag kan se mej själv på i framtiden. Han såg verkligen potential i mej och trodde jag var en sådan som företaget letade efter. Nu måste jag bara övertyga honom om att det här är en tjänst som jag ändå ser att jag kan utvecklas i. En tjänst som jag får ut något av också.

Vi skulle höras på torsdag eller fredag. Jag tänkte skicka ett mail till honom imorgon eller på onsdag och ge en förklaring för vad jag skulle kunna åstadkomma hos dem för att känna att jag tillför något för dem samtidigt som jag växer i mej själv.

Jag gillade att han lyfte upp alla de sidor hos mej själv som jag själv är så stolt över. Min driftighet, min livssyn, min kreativa och positiva sida med mera. Jag känner att jag vill till det här företaget. Frågan är om det är rätt tjänst? Jag hoppas det!

To be continued!

Det där svamlet

Livet börjar te sig normalt igen. Jag är tillbaka på samma ställe som jag var innan Masen men med vissa förändringar och med lite mer erfarenheter.

Jag har lärt mig att man kan må jäkligt dåligt trots att man är den som lämnar någon. Det är ibland lättare att bli dumpad. Då får man vara offret.

Den här gången har jag varit tvungen att vara stark trots att jag tyckt att allt vänt sig emot mej mellan varven. Jag måste må bra för det var jag som lämnade honom. Jag får inte tycka synd om mej själv.

Iofs så har jag inte tyckt så synd om mej själv. Jag trivs ju bra med att bara ha mej själv att tänka på. Trivs bra med att inte behöva anpassa mej. Trivs bra med att ha fått en granne som jag kan spendera nätter med *tihi*. Grannen är inte obekant.. Det är Gitarrgurun. Yeah!

Det som har fått mej låg mellan varven. Det som fått mej förbannad, besviken och ledsen är framförallt skulden som lagts på mej. Jag kan inte ta ansvar för att Masen mår dåligt. Jag kan inte ta ansvar för att han har alldeles för dålig självkänsla för att gå vidare. Han ansvarar själv för hur han mår och vad han gör eller inte gör.

När ska människor förstå att det är bara vi själva som kan forma våra liv? Det är bara vi själva som kan göra val i livet. Att inte göra dessa val innebär ändå att man tagit ställning. Förändra det du inte är nöjd med. Utveckling kräver förändring. Möjligheter ska man ta tillvara på.



Parantes: Jobbintervju på måndag. Har ju varit på mitt arbete i över ett år nu =p

Under kontroll efter en god helg!

Jag hade en riktigt bra helg så känner mej inte alls särskilt bitter längre. Fantastisk hockey i fredags, en match som var riktigt skoj att se och i lördags var det rockkväll.

Rockkvällen blev som rockkvällar brukar bli. Lyckade, härliga och fantastiska. Jag, Blomman och Strumpan fördrack lite eftersom Bästaste inte anser mej värdig att komma till honom efter att det tog slut mellan mej och Masen. Vi tre gjorde en bra trio den där kvällen och vi var i god form när vi for ut. Mycket snack med känt o okänt folk. Härligt och Gott! Bekräftad som vän, bekräftad som kvinna men det var med Blomman jag for hemåt vid fyratiden i söndags morse.

Om ett par dagar väntar kryss. En efterlängtad rockkryss. Ska bli underbart!

Puss!

Den ovälkomna vardagen e här igen...

En fantastisk resa. Har det alltid så bra när jag är med syster. Vi har det bra ihop, sålänge det bara är hon och jag. Låt det förbli så. Låt oss fortsätta avsätta tid för bara oss och London. Det är vår grej. Bara vår grej.

Kontot tömt, garderoben fylld. Jag e nöjd med alla inköp. Nöjd med upplevelserna resan bjöd på och nöjd över att jag överlevde flygresan dit och hem.



Hinner inte ens låsa upp dörren härhemma förrän vardagen sköljer över mej. Alla måsten infinner sig. Ångesten plågar mej, den där ångesten jag inte har någon anledning av att bära. Är trött på livet och alla runt omkring mej. Det förväntar sig att jag alltid ska finnas där för andra. När ska andra finnas det för mej?

En hint... Jag skulle behöva det nu. Men visst ring mej och mal på om ert istället. Jag klarar mej ju alltid...



(ja, jag är bitter)