Hemlängtan!

Så kom en söndag. En söndag i påsk. En söndag man borde fira med sin familj. Jag har fått hemlängtan. Idag vill jag bara packa ihop och fara hem för en stund. Bara en liten stund...

Det är inte en perfekt dag idag. Ingenting har gått fel men den känns inte bra. Jag känner mej ensam och lite ner. Jag känner mej argare på honom än vad jag brukar göra. Jag är ju inte arg längre. Varför måste jag vara arg idag då? Igår mådde jag prima, hela helgen mådde jag prima.

Inatt sov jag knappt något alls. Det började med att huset skakade till. Trodde det var för blåsten. Sen låg jag bara och tänkte på hur han har slösat bort 1,5 år av mitt liv. Hur lät jag det ske? Hur kunde jag ge honom det?

När jag tittade i tidningen på nätet imorse såg jag att det varit jordbävning i havet inte alltför långt härifrån. Det var det som fick huset att skaka till inatt och det är förmodligen därför jag vaknade av "oförklariga själ" hela natten. Det senaste skalvet var runt tre idag. Även om vi inte känner det särskilt väl så känns det ganska obehagligt. Tänk om det kommer ett stort skalv. Bor man säkrast om man bor högst upp eller längst ner i en byggnad då?

Nu ska jag titta på må-bra-film och låtsas att jag aldrig åt all den där chokladen idag.